Jag håller på att utplåna mig själv, är inte lycklig alls och det känns kört att reparera. Men jag är för feg, vill inte såra varken barnen eller min partner. Vad ska man göra? Läst både här inne och på andra ställen hur en separation sårar och barnen skadas.
Ska man stå ut? Känner jag faller längre ner och allt känns mörkt.
Det sårar mer att ha en förälder som blir deprimerad och relationen är vad som gör denne sjuk. Då måste man ta sig ur situationen, givetvis. Det är alltid tufft för alla men det blir bättre när när man kommit ut på andra sidan.
Har du och din partner försökt jobba på saken eller vet denne inget? Parterapi? Egen terapi?
Nej du ska inte stå ut. Ett skäl är att barnen troligen känner av ditt mående och du om du stannar blir exempel på självskadligt, inget bra hanterande av det jag fattar som svek. Så jag förstår att det mkt handlar om självkänsla och respekt. både din egen och andra inblandade. Och fundera på vad som händer om du står ut, förmodligen blir det bara än mer tills det inte för en kännande är möjligt stå ut längre.