Varför klickar man inte med vissa?

Att vi är olika, helt enkelt. På "olika våglängd", bokstavligen. Tror också man lättare lägger märke till skillnader ju äldre man blir och ju mer erfarenhet man fått. Man lägger märke till nyanser hos människor, det som finns mellan raderna.

1. Det finns personer där allt enbart ska handla om dem själva. Det finns då inget rum för den andre.

2. Vissa tar det tid att lära känna och det fina är att dessa personer kan förvåna dig med att vara mycket bättre än din initiala bild av dem. Tro på att enbart vara dig själv. Det ger ett bra resultat övertid. Det tar tid att våga släppa på fasaden och garden, att helt och hållet slappna av. För mig tog det med de flesta på mitt nuvarande jobb över ett halvår. En av de två jag uppskattar mest gick det relativt snabbt med, den andre tog det mycket längre tid med.

Viktiga punkter du kommer med. Tror det är som du säger i första, med en del är det en one man show där man liksom beter sig som att man är huvudrollen i en film där andra är de som kollar på filmen. Har märkt en del inte uppskattar beteendet. Jag gillar personen men kan känna av detta du nämner och något gör ju att jag inte öppnar mig. Min gard är liksom uppe för jag inte känner att jag får respons på min person utan personen bara utstrålar sitt utan att ta in andra om du förstår vad jag menar.

Och gällande nr 2, så är det sant som du säger. Jag har upplevt att de flesta man verkligen lär känna är trevliga men att det tar längre tid med en del. För min egen del har det blivit så. Några få kan jag klicka med omedelbart men många andra har jag svårt att vara mig själv helt med. Tack och lov jag har min man som är min bästa vän där jag kan vara mig själv. Är väl en selektiv extrovert. Eller ja, antagligen inte så extrovert som jag tidigare trott. Jag är väldigt iakttagande till en början. Är väl nån biologisk överlevnadsfunktion.

Har själv mestadels varit extrovert under livet men upptäckt jag faktiskt kan vara blyg i nya situationer med en del människor.

Tex på nya jobbet, jobbar med en extrovert rolig person men känner ingen connection alls fast jag själv är social och skämtsam. Tror jag blivit lite lugnare genom åren och kanske tycker detta extroverta är lite mycket möjligtvis. Alltså hos kollegan då tex. Även med andra har jag upplevt att det är som att vi energiskt pratar ett helt annat språk. De säger något de tycker är skitkul, folk skrattar men jag tycker inte alls det är roligt och de uppfattar(eller uppskattar) inte min sarkastiska humor. Tycker det är sällan man verkligen klickar med folk(men inte jätteovanligt), senast på jobb för ett tag sen och det är en så skön känsla när man gör det. När någon verkligen ser en och uppskattar ens person.

Jag får för mig jag får svårt för människor när det känns som det ligger annat bakom. Tex min kollega i detta fallet, jätte trevlig och rolig men känns som hon behöver extremt mycket uppmärksamhet och kanske har svårt att dela med sig av den?

Vad tror ni det beror på egentligen, huruvida man klickar eller inte?

Oj, vilken fråga.... tänk såhär, vi kommunicerar på en mängd olika plan där det verbala bara är en liten bråkdel. Det mesta sker via kroppsspråk och undermedvetet. Vissa tror tom att vi kommunicerar via lukt (feremoner). Så för att man ska klicka behövs nog att flera av dessa saker stämmer. 

På det är vi dessutom byggda för att upptäcka subtila signaler hos andra, eftersom det hänger ihop med överlevnad. Träffade en stenåldersmänniska på någon ny individ på savannen så kunde det ju vara bra att veta om personen är farlig eller ej.

Jag är själv lite frågande till de där begreppen; extrovert och introvert. Det är så beroende på sammanhang för mig också. En del människor blir jag väldigt avslappnad och energisk med, med andra sluter jag mig nästan helt. Och allt där emellan. Tycker det är för snäva och förenklade boxar.