Tänder ni på tabu saker el liknande? Är det något fel på en?

Vissa saker är tabu för de flesta ex barnporr, incest eller liknande. Andra saker är tabu för vissa men inte andra, kanske BDSM, olika fetischer eller så.

Så länge man inte "lever ut" så skulle jag säga att det mesta är "ok". Det är ju inte förbjudet att tänka saker, även om man kan få dåligt samvete eller äcklas av sig själv för att man tänker vissa saker. Att man får dåligt samvete eller äcklas av sig själv är snarast ett tecken på att man är frisk och förhoppningsvis kan hindra sig själv från att leva ut vissa tabun. 

Men, om man lever ut det då kan det vara fel anser jag. Att titta på barnporr är fel enligt mig (vidare brottsligt om man laddar ned bilder), likaså incest. Sånt skall man aldrig göra eller befatta sig med.

Lever man ut en BDSM fantasi med någon som är med på det är det inga konstigheter, så länge det håller sig inom lagens råmärken.

personligen är jag en trist person som inte tänder på något tabu-belagt men visst tänker jag också "sjuks" tankar ibland.

Tabu är väl i regel synonymt med incest-lekar eller djursex. Möjligen också en del "udda" saker som inte passar in inom kinky, fetisch, BDSM-begreppen.
Men sett rent språkligt borde det innehålla det mesta som enligt norm är fel., typ även att betala för sex och liknande.

Kanske skulle varit lite tydligare så inte folk missförstår mig, får nog lägga till något litet om det i mitt inlägg..

När jag skrev tabu så menar jag inte incest, barnporr och sådana olagliga saker. Utan mer saker som många anser vara tabu, som många inte pratar om. 

Jag är helt emot barnporr och incest! Så håller helt med dig där. 

Jag kan vid vissa tillfällen tända på tanken av tvång, äldre/ungdom och sådana saker, men tanken på sådant i verkliga livet (om du förstår hur jag menar?) är inte alls tändande för mig... Alltså om jag hör om eller läser om våldtäkter eller äldre män/kvinnor som är med ungdomar så äcklas jag, men när jag läser om det eller ser på erotisk film så kan jag ibland tända på det rätt rejält..

Jag vet inte om det är för att jag är inne i fantasin att det är just en fantasi och inte verklighet och jag vet och har den gränsen som tyvärr inte många har som gör att det snabbt blir avtändande när det gäller verklighet? Jag har ofta tänkt på vad det beror på, men ändå får jag ibland så otroligt dåligt samvete eller känner att något är fel på mig för att jag tänder på sådant i fantasivärlden så att säga..

Jag har tänkt att det är just att det är lite tabu som gör att jag tänder på det... Kanske har jag en släng av tabufetisch.. Finns det ens? Jag vet inte.. 

Många pratar om hur nedvärderande och äckligt det är med porr och speciellt när det är unga och/eller hårda tag, gangbang eller liknande, och då får jag den där tanken att något är fel på mig som faktiskt tänder på sådant ibland när det "normala" är att tycka illa om det... 

Jaha, kanske ska ändra mitt ordval då och förklara mer hur jag menar så det inte blir allt för stora missförstånd! Tack för infon ;P 

 Ja när jag hör ordet tabu så tänker jag på saker som inte ses som helt okej i folks ögon, sådant som inte pratas mycket om eller delas med av just för att det inte ses som något bra eller helt normalt.

Sexualiteten är ju många gånger ett sätt att hantera underliggande känslor. Inte sällan jobbiga sådana, som via sexet både kan bli destruktivt och något positivt.
Många gånger så är det ju just de saker som är jobbiga, något vi tänder på. Och ofta utan att kanske riktigt förstå varför.
Det verkar vara tämligen vanligt att kvinnor fantiserar om att de försätts i en situation där de måste ha sex, just för att det för många är den stora rädslan. För män är det ofta så att det är ens manlighet som sätts ur spel på olika sätt.
Lägg där till att vi ofta lär oss att åtrå det vi ser i vardagen, så finns det gott om källor för det man kan kalla tabu.
Just incest måste ju inte betyda övergrepp på barn, det kan ju också vara syskon som gör det i samförstånd. Och attraktionen är kanske just därför man är varandra väldigt nära, men också att det är extremt skamfyllt.

Kan emellanåt tända på konstiga saker, såsom att grannfrun (som är 70, 35år äldre än mig), skulle försöka förföra mig, efter att jag hjälpt henne med nån teknisk pryl.

Eller att min fru övertalar mig att sexuellt tillfredsställa nån av barnens vänners mamma (finns några som är singlar).

Inget av detta kommer aldrig inträffa, och skulle situationen uppstå skulle jag med största sannolikhet inte alls tända på det, och iställrt helt undvika situationen.

Min erfarenhet är att det i sig inte behöver vara ett problem med att genomföra fantasier i praktiken. Även om det blir något helt annat, så kan det där andra vara givande på ett sätt man inte tidigare tänkt på.

Känner igen mig från TS. Jag kan tycka det är jobbigt ibland. Har kollat på en del konstig porr av nån slags sexuell nyfikenhet. Och kommit på att man tänder på det. 
Men med åren har man accepterat sig själv och även förstått att man inte är ensam om det. Men ibland kan man ju börja undra över sig själv och hur det där med kåthet egentligen fungerar?

 

Jag har fantasier som är direkt sjuka(tycker i alla fall jag själv) och som jag är säker hänger ihop med min uppväxt trots att det var väldigt länge sedan (är 56 idag)

Vissa saker kan jag leva ut med min partner medan andra handlar mer om andras förnedring och där det förstås stanna som fantasier.

Jag har ända sen tidig tonår haft bror/syster, pappa/dotter - fantasier(inget som har med tvång att göra!) Säkert just för att det är så tabu...hur jävla stört är inte det?! Jag är inte för incest på något jävla vis annars. Och skulle jag prova på dessa scenarion i rollspel så skulle jag förmodligen bli vråläcklad. Fattar inte mig själv...och skäms nåt oerhört!

Jag och min partner lever i en ddlg (daddy dom/little girl) relation. Inget man pratar om med kollegorna på lunchen direkt!

Ja men just så är det för mig också, kan inte alls tänka mig att jag skulle tända på dessa saker i verkligheten. 

Har läst igenom tråden här.

Personligen skulle jag inte säga att bdsm och dylikt klassifieras som tabu. Det känns verkligen en nivå under. Sådant som incest med mera skulle jag klassifiera som tabu.

Jag plågas lite av min enorma fetisch för pappa/son och varje gång jag ens nämner det här och försöker få tankar klassifieras jag som troll och/eller mitt meddelande tas bort. Jag förstår grejen. Jag är dock genuin med mina frågor, tankar med mera..

När en sådan sak blir så påverkande kanske man borde öppna upp sig för typ en psykolog?