När barn efter 12 års ålder väljer att bo hos ena föräldern?

Ja samma här men yngre barn.

Kolla upp Föreningen VBU och se om det kan ge input och idéer. I vårt fall stämde mycket av de förklaringsmodeller som de står för. Föräldrapåverkan, då barn väljer bort förälder pga påverkan från den andra.

Det finns en bra youtube kanal om en vuxen man som har växt upp och gjort dessa val

Han heter rhyan Thomas

Länk till hans kanal

Vet inte om det stämmer in på er situation men min erfarenhet är att just ett sådant beteende ofta tyder på det.

Det viktiga är såklart att lyssna på vad han säger. Varför mår han inte bra hos pappa. Det går att nysta i det. Han upplever att det inte är lugnt för honom vad kan det betyda? Bra att de går och pratar. Viktigt att pappan visar att han finns och är villig att lyssna. Att han också kan visa att han saknar sin son och vill träffa honom oftare är inte fel. Bara man inte lägger skuld på pojken.

Varför tror du det handlar om att straffa dig?

Det kan såklart va så att han ibland vill ha sin pappa för sig själv, får han det?

Har ni fler barn hemma? Vad kan det vara som gör att det inte upplevs lugnt?

Varför kan man inte problematisera barnets beteende med barnet? Barnet är rätt stort. Jag tycker överlag att man ska tänka om kring tassande runt barn.

Om barnet gör såhär för att det är bekvämt och passar bättre så är det ju rätt bortskämt. Något som föräldrarna behöver angripa tillsammans, för barnets bästa. Dvs ursprungsföräldrarna. Beteenden kan behöva angripas och beskrivas för barnet på ett respektfullt sätt. Skuld och skam är så laddat i vår kultur men samtidigt är det en viktig del av utveckling av empati, självreglering och medkänsla.

Varför kan man inte problematisera barnets beteende med barnet? Barnet är rätt stort. Jag tycker överlag att man ska tänka om kring tassande runt barn.

Om barnet gör såhär för att det är bekvämt och passar bättre så är det ju rätt bortskämt. Något som föräldrarna behöver angripa tillsammans, för barnets bästa. Dvs ursprungsföräldrarna. Beteenden kan behöva angripas och beskrivas för barnet på ett respektfullt sätt. Skuld och skam är så laddat i vår kultur men samtidigt är det en viktig del av utveckling av empati, självreglering och medkänsla.

För det första "får" man inte det bara för att man fyller 12 år (vet det finns ett stort utbrett missförstånd om det). Däremot behöver man så klart lyssna på vad barnet säger och ju äldre det är, desto mer får det bestämma. 

Jag vet föräldrar där barn inte velat bo och då är det i alla de fallen jag tänker på, handlat om föräldrar som inte förstått att det faktiskt var bättre på andra stället, utan trodde att de var så bra föräldrar. Jag säger inte att din sambo och du inte är bra föräldrar, men det kan vara så att det är "bättre" hos mamman. Det är liksom inte vi vuxna alltid, som ska bestämma om barnens skäl är tillräckligt viktiga. 

Man kanske inte behöver överanalysera det så mycket? Keep it simple. Pojken kanske bara har en närmare connection med sin mamma helt enkelt. Det är ju väldigt, väldigt vanligt eftersom mammor i regel engagerar sig mer i barnen än vad pappor gör (ja, ja ?inte alla män? och självklart finns undantag). Hur mycket var din sambo föräldraledig ensam med pojken när han var liten? Mycket av anknytningen sker ju första åren, och det är inte något som man bara kan ta igen senare.

Nej man får inte bestämma vart man ska bo bara för att man fyllt 12 år.
Däremot brukar man om går till rätten angående boende lyssna på barn som fyllt 12 år.
Mamman och pappan borde komma överens om ett upplägg som passar och barnet inte bestämma själv.
Mamman borde uppmuntra till umgänge med pappan även om han bor huvuddelen hos mamman om inte pappa är olämplig som pappa förstås men så verkar det ju inte i det här fallet.

Mamman är konflikträdd och säger bara att hon inte blandar sig. Att det är ok för henne om pojken bor hos henne på heltid. Detta är även om hon innerst inne vill ha lite ledighet eftersom hon är singel. Då blir det automatiskt så att dottern kommer i skymundan och vill vara mer hos oss. Pappan önskar att mamman och han kommer fram till en vettig lösning, men eftersom pojken hela tiden säger att han mår dåligt hos pappan och mig så kan inte mamman tvinga honom. 

BUP och socialen får inga riktiga anledningar till anledningen. Han säger att han tycker det är jobbigt för att jag var onykter vid ett tillfälle för 2,5 år sedan när jag kom hem från en aw och för att pappan och jag en gång för 3 år sedan hade sex så att han kunde höra stönandet. Då var pojken 11-12 år gammal. För övrigt så har pappan curlat honom och gullat med honom hela livet och varit pappaledig 6 månader med honom. Så det är obegripligt varför han plötsligt väljer mamman. Tror att det är för att jag kom in i bilden och då blev det jobbigt för honom.

Han låter bortskämd!

Det är hans problem om han inte vill ha kontakt med sin far något som han på grund av sin ålder inte fattar. Därför som barn inte ska bestämma allt:de vet så gott som aldrig vad som är bäst för dem. De går på känsla och impuls

Tror även att han inte gillar dig faktiskt. Vill vara ensam med föräldrarna och inte ha konkurrens

Hur ser din och pojkens relation ut då?

Förväntas alla barn må bra av att flytta runt på det sätt som man idag bara antar att alla skilsmässobarn ska göra? Annars är dom bortskämda? Vill ni vuxna som tycker det också packa era grejer med regelbunden basis och vara borta hemifrån?

Börja i andra änden TS, vill pojken träffa pappa även om han inte vill bo hos er? Kan dom ha umgänge på andra vis? Gemensamma aktiviteter? Fika på stan? Kan pappa skjutsa eller engagera sig i någon sport som utövas? Finns tusen sätt som inte innebär att pojken promt måste sova hos er. Kan han tänka sig att äta middag med er om han får återvända till mamman sen?

Det kanske inte måste vara ett uttryck för missnöje med er utan snarare situationen. Alla mår inte bra av att ha två hem och att han vågar säga ifrån är väl jättestarkt.

Tror inte heller att pojken tycker om mig, dels pga konkurrens om pappan, sedan kanske han tycker att jag är för hård med regler som att duka av efter sig etc. Kanske mamman är snällare.

Pojken vill inte ens träffa pappan för att gå ut o fika, äta på restaurang eller göra en resa ihop.

Jag ger dem massor med egentid, det är min sambo som alltid vill ha med mig. Pojken vill helst träffa honom ifall systern är med. Jag förstår inte vad han har emot pappan helt plötsligt

Om du är strikt och pappan curlar och gullar kanske pojken inte riktigt vet vad som förväntas av honom hos er. Det blir dubbla signaler. Hos mamman kanske han känner sig tryggare.

Att han inte ens vill träffa sin pappa på en aktivitet eller fika tycker jag låter rätt allvarligt. Jag tror inte det handlar om något så banalt som att han är bortskämd. Du nämner två saker som kan vara rätt jobbiga för ett barn. Det kan ju finnas mer också som gör pojken otrygg.

Du har ingen aning om vilka mekanismer som kan påverka barn till att agera med rent försvar på konfliktsituationer mellan föräldrar. Dvs det blir för jobbigt och man väljer bort en av dem (ofta den som ställer krav, uppfostrar mm).

Har jag inte? Hur vet du det?

Jag skriver kanske och att jag tror. Jag är inte så fast i min bias så jag inbillar mig inte att jag sitter med svaret men vill ändå ge en möjlig förklaring. Ts har inte beskrivit någon djupare konflikt mellan föräldrarna, ändå är du tvärsäker på att påverkan sker. Man bör ha i åtanke att de flesta föräldrar vill att barnen ska ha en god relation till både mamma och pappa.

Jag skriver KAN vilket innebär att det är ett möjligt scenario. Det kan finnas många anledningar såklart.

Det är naivt att tro att alla föräldrar vill ha en konfliktlös relation till den andra. Det kan finnas många motiv till varför man väljer annat. Tex hämnd, konflikträdsla, ekonomiska motiv, ensamhet, hat och bitterhet och säkert ännu fler

Mamman var den som lämnade pappan pga en annan man. Dock så dumpade den nye mannen henne direkt efteråt och där stod hon ensam. Sedan dess så har hon varit singel, dvs sedan 2011. Båda barnen nämner ofta att det är "synd om mamma" för att hon är ensam och inte har lika mycket pengar som pappa och aldrig reser utan barnen om hon nu reser. Detta kanske gör att de tycker synd om henne och väljer henne. Pappan har ju träffat 2-3 tjejer innan mig men aldrig mer än presenterat dem för barnen och aldrig släppt in dem och nu är ju jag här sedan 3,5 år tillbaka och vi bor ihop. Då kände kanske pojken att pappan har det bättre än mamman och att han väljer att inte lämna henne ensam. Pojken har också nämnt till psykologen innan han flyttade dit för gott att han är livrädd för att mamman som är ensam ska dö när han inte är där. Pojken ha tvångstankar och utreds för detta; förmodligen någon slags ADD eller aspergers också. Det sorgliga är som sagt att han inte ens vill hitta på något med pappan ensam då och då, som bio, hockey eller restaurang eller en resa.