Orkar inte
Känner mig som världens sämsta mamma...
Och känner mig så ensam..
Känner mig som världens sämsta mamma...
Och känner mig så ensam..
Vad har hänt?
Jag lyssnar
Min sambo har typ ett intresse och det är att spela på trav. Han gör det via datorn så stora delar av hans tid går åt till det.
Han jobbar borta om veckorna så jag är ensam med barnen måndag till torsdag. Våra barn är 11 och 14 år och jag har tagit största ansvaret för de hela tiden.
Jag har haft ett låginkomst jobb och min sambo har tjänat/tjänar mycket mer än mig. För 3,5 år sen bestämde jag mig för att studera. Vilket inte uppskattades så mkt av sambon... Men jag tog studielån 100% så det är ju jag som ska betala av det. Dock har jag ju bara fått ut ca 11000 i "inkomst" de här åren.
Nu är jag äntligen klar med studierna o har fått jobb.
Våran ekonomi är inte helt bra. Vi ligger efter varje månad med räkningar pga min sambos spelande som eskalerat. Han anser att då han tjänat betydligt mer så ska han ha mest pengar. Vilket han har.. Dock lägger han ALLT på spel. Han är inte så intresserad av att göra något med barnen överhuvudtaget.
Känner mig så ensam i allt. Min pappa gick bort för 7 år sen och mamma gick bort i höstas... Det har varit en jobbig tid.. Fick lite pengar efter båda. Stora delen av det jag fick efter pappa har gått till att täcka upp vår ekonomiska situation.
Nu kräver min sambo att jag ska använda arvet efter mamma till att betala mer på våra räkningar varje månad. (Typ så han kan spela ännu mer).
Jag vill gärna lägga det på upplevelser med barnen istället, som en resa..
Har de senaste åren funderat på att flytta men pga studier och så har jag inte orkat/kunnat ta det steget.
Nu när jag studerat klart och fått jobb så känner jag att jag kan klara mig själv ekonomiskt.
Jag hittade en lägenhet igår som jag anmält mig till visning för.
Jag känner bara att jag sviker barnen i o med en separation. Men jag vet också att det inte är bra för de att bo med två föräldrar som inte har det så bra heller...
Idag blev jag utskälld efter noter av sambon. Hans konto är nollat efter allt spelande. Han kräver att jag sätter in pengar till spel åt honom. Han kan bli så arg och nedtryckande i sin kommunikation.. Får det att låta som jag är helt dum i huvudet och han ser bara till pengar. Att han tjänat mest under alla år och jag typ varit en parasit. Jag lägger knappt något på mig själv. Vill bara se till att barnen har det bra. Men sambon ser det inte så...
Vet inte vad jag vill med detta inlägg. Känner mig bara så ensam och värdelös...
Men du.,,, det är inte du som är värdelös. Om någon är värdelös är det ju han, även om jag helst avstår från att bedöma. Oavsett så sitter du i en rävsax, i en hemsk sits med någon som inte har lika mkt att förlora, och låter självisk. Känner verkligen med dig. Vet inte riktigt vad man kan säga som kan hjälpa dig, annat än att värdelös är det sista du är.
Separera! Du förtjänar att vara lycklig. Det där aset drar bara ner dig ännu djupare i hålet.
Hej,
Beklagar din jobbiga situation. Det låter som att din sambo är i ett spelmissbruk. Jag har i flera fall sett hur illa det kan gå. Det är inte ovanligt att partnern agerar typ tvångsmässigt och hoppas så starkt att pengarna kommer att vinnas tillbaka. När de egna pengarna är slut är det inte ovanligt att spelmissbrukaren tar pengar från parets gemensamma konton. De kan också lyckas komma åt sin partners konton eller ta lån i sin partners namn (!). Det ligger ofta väldigt mycket skam och skuld i det hela.
Din sambo behöver psykologhjälp med detta spelberoende. Du behöver nog ta avstånd från din sambo tills han visar att han förändrats. Ta kontakt med kommunens skuldrådgivare (eller be vården att hänvisa dig till någon du kan diskutera detta med) för de är nog ganska vana vid den här typen av situationer.
Jag tror att det är väldigt svårt att leva med en person som är spelberoende. Försök att agera innan han dragit ner dig för långt i träsket.
Lycka till.