Barnet är 12 år, och önskar sig hål i ena örat.
Bör man rådfråga umgängesförälder innan eller låta barnet ta beslutet själv med hjälp av boendeförälder om man tror sig att chansen för ett nej ligger tungt?
Bara en nyfiken fråga. I denna sits kommer umgängesföräldern bli tillfrågad, men undrar ändå hur det ser ut för andra?
Jag hade tänkt tvärtom och kanske inte frågat om jag varit rätt säker på att den andra föräldern inte bryr sig så mycket. Hade jag ens anat något annat svar skulle jag definitivt fråga och se till att båda godkänner först.
Vill du själv bli tillfrågad när det gäller beslut kring barnet, eller tycker du att det är ok att den andre föräldern tar besluten själv?
Vill du själv bli tillfrågad när det gäller beslut kring barnet, eller tycker du att det är ok att den andre föräldern tar besluten själv?
Vill ändå klargöra att jag kommer fråga andra föräldern, för att det är så man gör.
Men fick en reaktion av en utomstående då hen ansåg att en umgängesförälder inte hade något att säga till om då barnet var så pass stort.
Rent formellt är det väl så att bara den ena vårdnadshavarens godkännande behövs för att det skall bli gjort.
Därför kokar det väl ner till huruvida man kan prata med sitt ex eller inte. Kan man inte kommunicera kring annat i vardagen, eller om man har ett ex som i största möjliga mån försöker förstöra så kan man troligtvis inte prata om detta heller, och låter därmed bli.
Är man normalfungerande människor som samtalar kring sådant som rör barnen är det sunt förnuft och trevligt beteende att man frågar innan.
Är den andra föräldern vettig, men man vet att den är emot piercing av alla slag så blir det ett avvägande. Är det viktigast att ta hänsyn till barnets förälder, eller skall barnets vilja få komma först?
Själv lever jag ihop med barnens pappa och skulle aldrig tillåta hål i öronen om inte han också tycker det är en bra idé.
Den personen antog kanske att umgängesföräldern inte är vårdnadshavare. Så är det ju ibland, och då har hen förstås mindre att säga till om.
Rent formellt är det väl så att bara den ena vårdnadshavarens godkännande behövs för att det skall bli gjort.
Därför kokar det väl ner till huruvida man kan prata med sitt ex eller inte. Kan man inte kommunicera kring annat i vardagen, eller om man har ett ex som i största möjliga mån försöker förstöra så kan man troligtvis inte prata om detta heller, och låter därmed bli.
Är man normalfungerande människor som samtalar kring sådant som rör barnen är det sunt förnuft och trevligt beteende att man frågar innan.
Är den andra föräldern vettig, men man vet att den är emot piercing av alla slag så blir det ett avvägande. Är det viktigast att ta hänsyn till barnets förälder, eller skall barnets vilja få komma först?
Själv lever jag ihop med barnens pappa och skulle aldrig tillåta hål i öronen om inte han också tycker det är en bra idé.
Barnet är 12 år, och önskar sig hål i ena örat.
Bör man rådfråga umgängesförälder innan eller låta barnet ta beslutet själv med hjälp av boendeförälder om man tror sig att chansen för ett nej ligger tungt?
Bara en nyfiken fråga. I denna sits kommer umgängesföräldern bli tillfrågad, men undrar ändå hur det ser ut för andra?
När barnet är gammalt nog att bestämma detta själv så behövs det inte, men i så ung ålder ska den eller de som har vårdnaden vara överens. Om en säger nej är det så. Om båda säger ja är det så.
Ja det är ju en oerhört svår fråga men åtminstone är barnet då tonåring. Jag menar nu alltså inte ur en moralisk synvinkel utan hur man generellt ser på ett "barn" inom t ex sjukvård och rättsliga sammanhang. Ju äldre ett barn blir desto mer tar man hänsyn till dess önskemål.
Personligen skulle jag vilja ha barnet i minst åk 7 innan det tas hål i öronen.
Jag tycker att man är stor nog att fatta det beslutet själv vid 12, men av respekt för den andra föräldern hade jag frågat om jag inte var säker på att föräldern var helt ok med det. Barnet gynnas mer av att föräldrarna inte skapar onödiga konflikter sinsemellan än det gör av att få ta hål i öronen, tror jag.
Barnens mamma ordnade hål i öronen åt dottern vid 7 års ålder utan att fråga innan. Sådant irriterar mig väldogt mycket, och jag tycker jag borde varit tillfrågad oavsett barnets ålder så länge som samtycka från vårdnadshavare krävs.
Det tar 30 sek att ta fram telefonen och ringa. Hellre fråga en gång för mycket än att fråga en gång för lite.
Barnens mamma ordnade hål i öronen åt dottern vid 7 års ålder utan att fråga innan. Sådant irriterar mig väldogt mycket, och jag tycker jag borde varit tillfrågad oavsett barnets ålder så länge som samtycka från vårdnadshavare krävs.
Det tar 30 sek att ta fram telefonen och ringa. Hellre fråga en gång för mycket än att fråga en gång för lite.
Jag tycker att man är stor nog att fatta det beslutet själv vid 12, men av respekt för den andra föräldern hade jag frågat om jag inte var säker på att föräldern var helt ok med det. Barnet gynnas mer av att föräldrarna inte skapar onödiga konflikter sinsemellan än det gör av att få ta hål i öronen, tror jag.