Forum Oro för missfall - Gravid
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Cerklage eller progesteron?

    Tor 13 feb 13:34 Läst 0 gånger Totalt 4 svar
    Tor 13 feb 13:34

    Hej!

    Jag hoppas att någon där ute kan råda mig och min partner i vår nu andra graviditet. Vår första avslutades abrupt i v 15+3. Jag hade då öppnat mig tyst och kände hur det nästan sa ?plopp? när jag gick på toaletten. Ett litet hugg i nedre delen av magen och en kall kår genom kroppen. Kollade med fickspegel och såg att hinnsäcken buktade ut. Inget blod, ingen förvarning. Förutom att slemproppen troligtvis börjat gå dagen innan (sjukhuset sa att det var svamp när jag ringde in). Vi hann in till akuten men efter ett tag började jag blöda och vattnet gick. Vår pojke gick inte att rädda.

    Nu är vi gravida i v 13+4 och har fått ta en kamp för att få remiss till specialistsjukhuset. Och står därför inför ett tufft beslut. Moderkakan sitter lågt och ligger delvis (med en flärp) över öppningen. Läkaren säger att detta kan ses som ett litet skydd men att de hoppas att den flyttar sig senare. Hon är osäker på att sätta ett cerklage dels pågrund av infektionsrisk och dels pågrund av att moderkakan sitter som den gör (risk för blödning). Men då vi är så fruktansvärt oroliga så har vi fått en veckas betänketid. Ska alltså dit i 14+5 för att ta ett beslut. Läkaren har skrivit ut progesteron och vill egentligen fortsätta med det + lite tätare kontroller. Men hon är villig att sätta in ett cerklage ifall vår oro är så stor att vi inte fungerar psykiskt utan ett ingrepp.

    Så min undran är hur ni skulle tänkt i vår situation? Vi fick inga svar förra gången, förutom att de inte kan utesluta försvagad livmodertapp då cervix var lång och jag öppnade mig tyst. Men samtidigt säger läkaren att risken för infektion är 10-15% procent och att det kan orsaka ett missfall istället för att förebygga ett. Och att många s.k sena missfall beror på ansa saker än försvagad livmodertapp. Känns som att jag står med två hemska beslut i vardera hand med ett liv som insats.

    Skulle därför vara väldigt tacksam för era tankar och upplevelser kring cerklage/progesteron och att öppna sig tyst.

    Tack på förhand!

    <3

  • Tor 13 feb 16:21 #1

    Jag hade valt cerklage, trots infektionsrisk. Kan inte förklara varför men om jag var i din situation så skulle jag välja det. Fruktansvärd tanke att det händer igen och så hade man kunnat förhindra det.

    Samtidigt måste man ju försöka ha tilltro att läkarna vet vad dom gör men ibland känns det inte så...

    Beklagar din lilla pojke som ni förlorade! Hoppas allt går väl denna gång oavsett vad du väljer att göra.

  • Tor 13 feb 20:53 #2

    Beklagar er lilla pojk.

    Vi förlorade vår son efter för tidig förlossning i v.25 2017 pga försvagad livmoderhals.

    Året därefter miste vi vår dotter i magen i v.25. Hade då cerklage och Lutinus (progestron)

    Det är väldigt svårt att säga / rekommendera dig vad du bör välja.

    Hade det vart jag så hade jag tagit båda. Efter förlusten av vår dotter så blev vi gravida med vår andra dotter som kom den 6/12. Trotts både cerklage och Lutinus så kom hon i v.34+1.

    Olika läkare har väldigt olika åsikter gällande både cerklage och Lutinus. Vissa läkare och studier anser att cerklage är väldigt bra medan andra läkare och studier anser motsatts. Att det är en föråldrad åtgärd som inte har nå garantier. Likaså lutinus. Många läkare och studier menar på att Lutinus är lika effektivt som cerklage medan andra anser att det inte har någon verkan alls.

    Jag känner mängd kvinnor via en grupp som har försvagad livmoderhals och det är väldigt individuellt. Vissa har som jag, blir behandlade med både ock. Andra har bara cerklage medan somliga har enbart Lutinus.

    Det finns infektionsrisk med cerklage men även med Lutinus, då man för upp ett främmande föremål i slida och är där och pillar varje dag. Men med god handhygien så brukar det gå bra.

    Jag hade som sagt valt både ock men det är bara för det fungerade rätt bra för mig.

    Önskar jag kunde säga på rak arm vad du skulle välja men det kan jag tyvärr inte :(

    Jag hoppas allt går bra och att ni om flera veckor framöver får er lilla regnbågsbebis, ett litet syskon till er son

  • Fre 14 feb 11:02 #3

    Tack för att ni delar med er av både tankar och historia. Fint med människor som vill väl och så generöst delar med sig.

    Det var med tårar i ögonen som jag läste. Beklagar verkligen förlusten av era två tidigare barn. Samtidigt som jag med värme läste att ert sista kämpat sig till världen<3 Vilka hjältar ni är. Alla tre!

    Försvagad livmoderhals verkar vara så diffust och för oss svårt att få fastställt. Så allt blir bara spekulationer och överväganden. Kommer jag kunna förlåta mig själv om vi gör si och det inte går bra? Kommer jag kunna förlåt mig själv om vi gör så och det skiter sig? Usch. En vill ju bara den där inne sitt bästa!

    Som du skriver så verkar det inte finnas något rätt eller fel. Stenålders-metod eller inte, så är det ju den metoden som finns/erbjuds till tysta missfall.

    Vi får ta och fundera vidare. Rädslan och oron över att dagarna tickar och över att känna den där känslan av att öppna sig igen är ständigt närvarande. Men din historia gav ändå både mig och min sambo lite stöd. Stöd i att inte vara ensamma om detta och att få höra någon benämna vår förlorade son som just son. Den medicinska termen är ju i de veckorna fortfarande foster. Så tack för det<3

    Hoppas ni har det fint där ni är <3

  • Fre 14 feb 16:59 #4
    Tulpi skrev 2020-02-14 11:02:22 följande:

    Tack för att ni delar med er av både tankar och historia. Fint med människor som vill väl och så generöst delar med sig.

    Det var med tårar i ögonen som jag läste. Beklagar verkligen förlusten av era två tidigare barn. Samtidigt som jag med värme läste att ert sista kämpat sig till världen<3 Vilka hjältar ni är. Alla tre!

    Försvagad livmoderhals verkar vara så diffust och för oss svårt att få fastställt. Så allt blir bara spekulationer och överväganden. Kommer jag kunna förlåta mig själv om vi gör si och det inte går bra? Kommer jag kunna förlåt mig själv om vi gör så och det skiter sig? Usch. En vill ju bara den där inne sitt bästa!

    Som du skriver så verkar det inte finnas något rätt eller fel. Stenålders-metod eller inte, så är det ju den metoden som finns/erbjuds till tysta missfall.

    Vi får ta och fundera vidare. Rädslan och oron över att dagarna tickar och över att känna den där känslan av att öppna sig igen är ständigt närvarande. Men din historia gav ändå både mig och min sambo lite stöd. Stöd i att inte vara ensamma om detta och att få höra någon benämna vår förlorade son som just son. Den medicinska termen är ju i de veckorna fortfarande foster. Så tack för det<3

    Hoppas ni har det fint där ni är <3


    Om du har Facebook så kan jag lägga till dig i en grupp jag är med i. Den är för kvinnor med risk för förtidsbörd.

    Så kan du få höra vad andra kvinnor har för erfarenhet. Den gruppen har hjälpt mig jättemycket

    <3
Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll