Forum Relationer - Kropp & själ
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Vad ska jag göra? Passivt agressivt ex.

    Tor 13 feb 20:32 Läst 0 gånger Totalt 1 svar
    Tor 13 feb 20:32

    Hej är helt ny här!

    Har just nu sjukt mycket tankar i huvudet som jag måste få ut och ventilera med andra.

    Grejen är den att jag för exakt ett år sedan började dejta en kille på mitt jobb, jag var precis nybliven singel efter 5 års förhållande och blev nästan direkt attraherad av denne kille, visste att jag ville ha honom, därav valde jag att avsluta på allvar med mitt ex. Vissade sig att intresset var besvarat och vi började dejta, allt gick sjukt fort och redan samma månad (på alla hjärtans dag) blev vi ett par. Två ljuvliga månader av mycket sex,mys och fint,komplimanger osv, jag svävade på moln. Värt att nämna att jag upplevt denna typ av attraktion 1 gång tidigare. Hur som så gick månaderna och våren kom, hans komplimanger blev färre och jag tyckte inte att han såg mig som en pojkvän bör, han slog tillbaka med att "jag är inte den typen av kille" pratade ofta (även i början) om att han tidigare bara dejtat modeller osv, tyckte inte detta var så roligt att höra men enligt honom var det en komplimang..om hur snygg han tyckte jag var. Vi har en stor åldersskillnad mellan oss jag 25 vid tillfället och han 39 med en dotter från tidigare relation. Enligt honom har han aldrig känt något sånt här tidigare och jag var den första som fick träffa dottern. Om det är sant så är det helt klart väldigt stort. Månaderna gick och tjafsen blev tättare,han tyckte att jag skapade drama om jag blev ledsen eller ifrågasatte hans kommentarer, att jag har ett sjukt bekräftelsebehov och att jag krävde och krävde (konstigt man undrar när man aldrig får bevis?) Han kunde komma med kommentarer som att "konstigt att ingen ger dig uppmärksamhet, jag har inte märkt av det" sen " när jag var här med ett ex kom en man och raggade på henne" osv. Kul att höra för mig. Till slut fick jag vara nöjd om han tog mig på rumpan när vi var ute. Jag bodde hos honom i många månader, kvällarna slutade med att jag låg på sidan med ångest av att han inte rörde mig då jag ofta fick vara på honom med sex och avsugningar på morgonen osv. Detta varvat med utflykter och underbar lek med hans dotter som jag fick en fin relation med. När det var som värst brast det när hon (under 10 år) var hemma hos honom,något jag verkligen försökte dölja, men barn märker och vet.. hon tröstade mig ? medan han satt i ett annat rum och spelade,totalt känslokall. Han kunde säga "jag tröstar ingen vuxen,tror du att du är mitt barn?"

    Han lät mig knappt åka till min egna lägenhet då jag bott där med mitt ex och han klargjorde tidigt att han aldrig kommer komma dit. Jag hade en del kontakt med mitt ex,praktiska grejer och för att bara höra så allt var ok, han blev galen och skulle göra slut osv. Efter flera månader utav detta varvat med biobesök,sommarnöjen,utflykter med dottern i ett himla tempo säger han att jag krävde detta av honom för att bli nöjd i förhållandet,att det hela tiden skulle hända något. Sanningen är att det enda jag gärna hade velat höra var "du är vacker" "tycker om dig" . Vi planerade en massa saker i förväg och har i skrivande stund en sak som ligger en månad fram.. som vi skulle ha gått på.

    Till slut flyttade jag hem till min lägenhet i september. Han ignorerade mig i en månad,inga sms,ingenting men var aktiv på fb. Han la upp en del kränkande statusar om "flickvänner" som jag ju vet var riktade mot mig. I november åkte vi på en kortare resa ihop,bodde på hotell och han rörde mig inte ens,ingen puss ingenting. Jag la min arm på hans mage och hab var så känslokall, min tanke var att stå ut då jag redan var rätt körd i botten av hans beteende, jag tänkte " ok jag är här med en vän" ,samma helg gör han slut med mig genom att säga, vi funkar inte just nu,men kanske om en månad eller i framtiden, vi får se. Vi skilldes åt den kvällen och jag grät knappt, ändrade min relationsstatus på fb samma kväll och la mig. Han hör av sig och är ledsen,postar en massa om att han är trasig,låtar osv.. sen kommer aktiviteten igång,han älskar mina bilder,säger att hans dotter vill träffa mig. Jag åker hem till honom senare samma månad för att hjälpa honom med en sak,mina känslor finns ju kvar.. vi städar och när jag säger "jag beger mig nu" stoppar han mig i omgångar "stanna lite till" bjuder på mat osv, sen hånglar han upp mig i soffan och ska på mig,min kropp vill men hjärnan säger nej! Jag nekar honom, han följer mig till tåget och vi kysser varandra.

    Han väntar kvar när jag åker.

    Han hör av sig och säger igen att dottern vill träffa mig, men då känner jag att det känns fel eftersom han gjort slut med mig. Antingen eller..

    Vi är fbvänner och hörs inte ofta längre,han har antagligen börjat dejta någon ny.

    Men vad är detta för typ av kille? Vad ska jag göra om han hör av sig igen? Min kropp och en del av mitt hjärta vill ha honom även fast jag vet vad det gör med mig. ????

  • Tor 13 feb 23:18 #1

    Utifrån sett verkar det finnas flera negativa möster i relationen. Om du själv skulle räkna upp plus och minus som du uppfattar det. Vad drar du för slutsats då?

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll