• lillli

    Bråkig 11-åring, ngn med tips?

    Hej. Jag har en dotter som är 11 år och som senaste året minst har varit så otroligt jobbig, hon har alltid haft en väldigt provocerande personlighet mot lärare och mig, tyvärr är jag nog dålig på att tackla hennes ständiga försök att göra mig ledsen/arg. Jag tar åt mig vilket jag tror att jag inte ska?

    En period så fick hon utbrott och skrek det högsta hon kunde när det var ngt som hon blev arg över, hon kunde även dunka huvudet i väggen. Det har hon slutat med nu sen hennes pappa pratat med henne. Nu har hon istället börjat kasta saker på mig när hon blir arg.

    Hon skriker när jag försöker prata med henne, orkar inte lyssna, pratar i munnen eller typ grimaserar/härmar. Kallar mig ofta för den sämsta elakaste mamman och att hon vill bo bara hos sin pappa. Hon har helt klart mer respekt för sin pappa som varit väldigt sträng mot henne alltid men som är slappare med tex hygien, mobiltid, läxor etc.

    Jag är så fruktansvärt trött på hennes respektlösa och otrevliga beteende. Är det ngn som varit med om liknande och hittat ett sätt som fungerar? Jag är ständig limbo kring om jag är för sträng och har för mycket regler eller om jag är för snäll och förlåter för snabbt. Vad fungerar?

    Hon kommer på sig själv ofta efteråt och ber om ursäkt men beteendet förändras inte, nästa gång hon blir sur så blir det samma sak igen och det här sker flera ggr per dag. Jag mår dåligt över hur hon är mot mig och det ständiga bråkandet med mig och hennes lillebror.

    (Vi gör en ADHD utredning på henne, tänker att hon kanske kan ha det).

  • Svar på tråden Bråkig 11-åring, ngn med tips?
  • Anonym (Anonym)

    Tycker inte du kan bli för sträng, det finns inte i det här läget. Vad man måste komma ihåg däremot är att bemöta med lugn, respekt och empati.

    Jag tänker att hennes beteende måste få efterföljder, och inte bara i stunden utan det kan komma mycket senare. Först undrar jag, om du tar ett sådant exempel att hon skrikit eller kastat saker, vad har hon fått för konsekvenser från dig?

    Det finns ett par taktiker jag vill dela med dig.

    1) Energy drain. Hon kommer till dig senare och vill göra något. Då svarar du t ex: nej, mamma orkar inte efter det stora bråket som var tidigare så tyvärr kommer jag inte att skjutsa dig till din kompis idag. Vad hon än ber dig om hjälp med; nej, mamma orkar inte.

    2) Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Något senare på dagen kommer ett tillfälle som innebär något nöjesfyllt tillsammans med dig. Svar: Nej, mamma går bara och köper glass tillsammans med barn som kan bete sig vänligt. När du visar att du kan vara respektfull kommer vi att göra roliga saker tillsammans. (Inte samma dag! Hon måste först visa gott beteende några dagar.)

    3) Work before play. Hon har kastat saker, då ska hon också se till att plocka upp dessa innan hon får gå ut och leka osv. Om hon förstör saker ska hon betala för reparation eller en ny sak.

    4) Ta bort saker. Saker som kastas försvinner. I soptunnan. Ingen pardon. Obs! Gäller naturligtvis hennes egna leksaker etc, inte om hon kastar någon annans. Då gäller punkt 3, dvs ersättning om det behövs. Annars noll tillgång till saker som kastas.

    5) Att umgås med andra. Lite liknande som 2. Säg att ni planerat att hälsa på någon person eller göra aktiviteter med andra. Då blir svaret nej, jag kan inte lita på att du kan bete dig respektfullt i andras sällskap så till dess blir det inga träffar. När du visar att du först kan respektera din mamma kan du tillåtas träffa andra. Detta kan vara hennes egna kompisar, släktingar, vad som helst.

    6) Beroende på situation kan hon också förbjudas datortid och mobiltid, OM det passar in i sammanhanget. OBS!! Efterföljderna måste kunna kopplas direkt till hennes beteende. Man tar alltså inte telefonen för att hon kastat mjukdjur på mamma, men om hon däremot kastar telefonen i väggen går den till återvinningen och hon får ingen ny på flera månader.

  • Anonym (Petra)

    Jag tänker att det kan vara bra att läsa på lite om ADHD och hur man kan tänka och göra som förälder. Du kan säkert googla fram sidor och forum med tips. Ett sådant förhållningssätt är ju bra för alla barn, bara att det är ännu viktigare för barn med adhd el. dyl.
    Ofta har dessa barn svårt att förstå konsekvenser, har dålig tidsuppfattning (motsv. 2/3 av sin ålder) och är impulsiva. Därför är det viktigt att du förbereder och förklarar i god tid, påminner osv. Visuellt stöd hjälper många, så att skriva upp en lista med tiderna och sakerna som ska hända under dagen är bra. Ska ni städa kan du göra ett schema med allt hon ska göra i detalj, med kryssrutor bakom. 
    Glöm inte att ge mycket positiv uppmärksamhet. För att ett barn ska ta till sig negativ kritik måste det få positiv uppmärksamhet tio gånger så ofta. Ge din dotter mycket av din tid. Gör trevliga saker tillsammans, bara ni två. Beröm allt positivt hon gör och förklara varför det är så bra. Släpp mobilen, städningen osv lite. 

  • Anonym (Petra)

    Jag kom på lite till: Fundera över vilka situationer som "spårar ur". Är det så att hon gör något fel, får en tillsägelse och då blir arg? Då är det för att hon inte tycker om att ha gjort fel och få kritik för det. Ge dig inte in i strider du vet att du kommer att förlora. Om hon t. ex. inte dukar av efter sig utan bara går, kan du låta bli att kommentera det, och tänka på att nästa gång påminna henne på ett diskret sätt, t. ex. "Så, då var det dags att duka av", och ta din egen tallrik eller "Jag tömde diskmaskinen, så du kan sätta in tallriken där sen när du dukar av".

  • LFF
    lillli skrev 2020-02-16 20:24:14 följande:

    Hej. Jag har en dotter som är 11 år och som senaste året minst har varit så otroligt jobbig, hon har alltid haft en väldigt provocerande personlighet mot lärare och mig, tyvärr är jag nog dålig på att tackla hennes ständiga försök att göra mig ledsen/arg. Jag tar åt mig vilket jag tror att jag inte ska?

    En period så fick hon utbrott och skrek det högsta hon kunde när det var ngt som hon blev arg över, hon kunde även dunka huvudet i väggen. Det har hon slutat med nu sen hennes pappa pratat med henne. Nu har hon istället börjat kasta saker på mig när hon blir arg.

    Hon skriker när jag försöker prata med henne, orkar inte lyssna, pratar i munnen eller typ grimaserar/härmar. Kallar mig ofta för den sämsta elakaste mamman och att hon vill bo bara hos sin pappa. Hon har helt klart mer respekt för sin pappa som varit väldigt sträng mot henne alltid men som är slappare med tex hygien, mobiltid, läxor etc.

    Jag är så fruktansvärt trött på hennes respektlösa och otrevliga beteende. Är det ngn som varit med om liknande och hittat ett sätt som fungerar? Jag är ständig limbo kring om jag är för sträng och har för mycket regler eller om jag är för snäll och förlåter för snabbt. Vad fungerar?

    Hon kommer på sig själv ofta efteråt och ber om ursäkt men beteendet förändras inte, nästa gång hon blir sur så blir det samma sak igen och det här sker flera ggr per dag. Jag mår dåligt över hur hon är mot mig och det ständiga bråkandet med mig och hennes lillebror.

    (Vi gör en ADHD utredning på henne, tänker att hon kanske kan ha det).


    Tycker det låter som en prepubertal tjej som inte riktigt klarar av att hantera allt som händer i kroppen (det man på engelska kallar för en tween, ett barn ca 10-12 år). 

    https://www.verywellfamily.com/what-is-a-tween-3288580
    (Defining the Tween Years)

    https://childhood101.com/parenting-tweens-what-is-a-tween/
    (What is a Tween?)

    https://www.ahaparenting.com/Ages-stages/tweens
    (
    Positive parenting your tween).

    Självklart är det inte en ursäkt för att bete sig illa men det ger ändå en förklaring till hennes beteenden. Kolla med din kommun om de har ABC-kurser inriktade för barn i mellanstadiet/puberteten. 

    https://www.bokus.com/bok/9789127823464/vad-alla-foraldrar-borde-fa-veta/
    Denna bok är skriven av de som skapat ABC.
  • lillli
    Anonym (Petra) skrev 2020-02-16 21:42:02 följande:

    Jag kom på lite till: Fundera över vilka situationer som "spårar ur". Är det så att hon gör något fel, får en tillsägelse och då blir arg? Då är det för att hon inte tycker om att ha gjort fel och få kritik för det. Ge dig inte in i strider du vet att du kommer att förlora. Om hon t. ex. inte dukar av efter sig utan bara går, kan du låta bli att kommentera det, och tänka på att nästa gång påminna henne på ett diskret sätt, t. ex. "Så, då var det dags att duka av", och ta din egen tallrik eller "Jag tömde diskmaskinen, så du kan sätta in tallriken där sen när du dukar av".


    Ja det är väldigt väldigt ofta när hon uppfattar ngt som kritik som hon blir arg, nästan uteslutande då faktiskt om jag tänker efter.. Jag förstår att hon inte vill ha gjort fel, speciellt som hon under åren fått väldigt mkt kritik av alla då det ständigt händer saker kring henne som är över gränsen. Men hon är också extremt känslig och uppfattar mkt som kritik, nu på kvällen försökte jag förklara som flera ggr tidigare att man inte kan ha samma t-shirt på gympan och sen inte duscha och ha den resten av dagen i skolan och sen sova med den, men först försöker hon ljuga ihop ngt och när jag säger att det är bättre att vara ärlig så blir hon jättesur och arg..

    Väldigt bra tips att försöka säga saker på det sättet....gäller att vara ett steg före hela tiden då.

    Hon är som två olika personer när hon får beröm för ngt el när det blir fel..ska anstränga mig att ge mer positiv uppmärksamhet. Så svårt när det inte går att prata med henne utan att hon uppfattar det som kritik..
  • lillli
    Anonym (Petra) skrev 2020-02-16 21:30:26 följande:

    Jag tänker att det kan vara bra att läsa på lite om ADHD och hur man kan tänka och göra som förälder. Du kan säkert googla fram sidor och forum med tips. Ett sådant förhållningssätt är ju bra för alla barn, bara att det är ännu viktigare för barn med adhd el. dyl.

    Ofta har dessa barn svårt att förstå konsekvenser, har dålig tidsuppfattning (motsv. 2/3 av sin ålder) och är impulsiva. Därför är det viktigt att du förbereder och förklarar i god tid, påminner osv. Visuellt stöd hjälper många, så att skriva upp en lista med tiderna och sakerna som ska hända under dagen är bra. Ska ni städa kan du göra ett schema med allt hon ska göra i detalj, med kryssrutor bakom. 

    Glöm inte att ge mycket positiv uppmärksamhet. För att ett barn ska ta till sig negativ kritik måste det få positiv uppmärksamhet tio gånger så ofta. Ge din dotter mycket av din tid. Gör trevliga saker tillsammans, bara ni två. Beröm allt positivt hon gör och förklara varför det är så bra. Släpp mobilen, städningen osv lite. 


    Också jättebra tips, ska testa det med rutor att kryssa i.....

    Har mer och mer börjat ta ett steg tillbaka och låter henne sköta mer själv för att slippa hennes ilska när jag påminner. På morgonen väcker jag henne och sätter en klocka som räknar ner tiden, gör i ordning frukost och resten sköter hon själv, även att gå i tid. Fungerar mkt bättre. Vi försöker få in samma på kvällen.

    Ok, positiv uppmärksamhet, absolut det ska jag tänka på. Tid är svårt tycker jag då vi har fler barn som inte låter oss vara ifred och som är väldigt mammiga. Hon har också väldigt svårt att släppa sin telefon. Skulle vilja begränsa tiden med telefon mer.

    Tack! Kloka råd..
  • lillli
    Anonym (Anonym) skrev 2020-02-16 20:36:43 följande:

    Tycker inte du kan bli för sträng, det finns inte i det här läget. Vad man måste komma ihåg däremot är att bemöta med lugn, respekt och empati.

    Jag tänker att hennes beteende måste få efterföljder, och inte bara i stunden utan det kan komma mycket senare. Först undrar jag, om du tar ett sådant exempel att hon skrikit eller kastat saker, vad har hon fått för konsekvenser från dig?

    Det finns ett par taktiker jag vill dela med dig.

    1) Energy drain. Hon kommer till dig senare och vill göra något. Då svarar du t ex: nej, mamma orkar inte efter det stora bråket som var tidigare så tyvärr kommer jag inte att skjutsa dig till din kompis idag. Vad hon än ber dig om hjälp med; nej, mamma orkar inte.

    2) Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Något senare på dagen kommer ett tillfälle som innebär något nöjesfyllt tillsammans med dig. Svar: Nej, mamma går bara och köper glass tillsammans med barn som kan bete sig vänligt. När du visar att du kan vara respektfull kommer vi att göra roliga saker tillsammans. (Inte samma dag! Hon måste först visa gott beteende några dagar.)

    3) Work before play. Hon har kastat saker, då ska hon också se till att plocka upp dessa innan hon får gå ut och leka osv. Om hon förstör saker ska hon betala för reparation eller en ny sak.

    4) Ta bort saker. Saker som kastas försvinner. I soptunnan. Ingen pardon. Obs! Gäller naturligtvis hennes egna leksaker etc, inte om hon kastar någon annans. Då gäller punkt 3, dvs ersättning om det behövs. Annars noll tillgång till saker som kastas.

    5) Att umgås med andra. Lite liknande som 2. Säg att ni planerat att hälsa på någon person eller göra aktiviteter med andra. Då blir svaret nej, jag kan inte lita på att du kan bete dig respektfullt i andras sällskap så till dess blir det inga träffar. När du visar att du först kan respektera din mamma kan du tillåtas träffa andra. Detta kan vara hennes egna kompisar, släktingar, vad som helst.

    6) Beroende på situation kan hon också förbjudas datortid och mobiltid, OM det passar in i sammanhanget. OBS!! Efterföljderna måste kunna kopplas direkt till hennes beteende. Man tar alltså inte telefonen för att hon kastat mjukdjur på mamma, men om hon däremot kastar telefonen i väggen går den till återvinningen och hon får ingen ny på flera månader.


    Ibland har konsekvensen varit att vi inte gör ngt kul som vi planerat göra men ofta är jag nog lite för snabb att förlåta...hon har väldigt kreativa sätt att säga förlåt och jag har så svårt att motstå...men ska nog bli bättre på att det inte är ok bara för att hon säger förlåt, inte när samma beteende upprepar sig hela tiden.

    Den vanligaste konsekvensen är faktiskt att jag tar bort hennes telefon, mest för att det är det enda som biter. Det är det hon älskar mest att göra så att inte åka på ngt kul blir ingen grej om hon får ha sin telefon.

    Sakerna hon kastar har varit typ penna, ngn konstig grej hon råkade hålla i etc, inget hon bryr sig om jag slänger.
  • Anonym (Anonym)
    lillli skrev 2020-02-17 22:44:57 följande:
    Ibland har konsekvensen varit att vi inte gör ngt kul som vi planerat göra men ofta är jag nog lite för snabb att förlåta...hon har väldigt kreativa sätt att säga förlåt och jag har så svårt att motstå...men ska nog bli bättre på att det inte är ok bara för att hon säger förlåt, inte när samma beteende upprepar sig hela tiden.

    Den vanligaste konsekvensen är faktiskt att jag tar bort hennes telefon, mest för att det är det enda som biter. Det är det hon älskar mest att göra så att inte åka på ngt kul blir ingen grej om hon får ha sin telefon.

    Sakerna hon kastar har varit typ penna, ngn konstig grej hon råkade hålla i etc, inget hon bryr sig om jag slänger.
    Jag tror du kan justera lite grann så blir det bättre. T ex är det alltid bra att hon säger förlåt men det ska ändå finnas en konsekvens som du väljer, utifrån vad hon gjort. Att ta telefonen kan vara effektivt, men det kommer inte att förändra hennes beteende i grunden. Det kan vara så att hon till slut bara gör vad hon vet krävs för att få tillbaka den, men inte att hon lär sig något. Det är därför det är viktigt att konsekvenserna är direkt kopplade till vad hon gjort.

    Kort sagt kan man säga att hennes beteende handlar om brist på respekt. Du har t ex sagt att du kanske är lite för mjuk mot henne osv, det kan ha med det att göra, men tänk på att man kan vara mjuk så länge man är konsekvent och ger de påföljder man sagt, att man håller det, annars blir allting tandlöst.

    Så vad är följden av brist på respekt? Att folk (du t ex) inte vill göra saker för henne, göra roliga saker med henne osv. I förlängningen kan det innebära utegångsförbud om hon inte kan bete sig, eftersom du inte kan lita på att hon är sjysst mot sina kompisar (vet att jag skrev det längre upp också). Men allt som har med respekt att göra och hur det får andra att se en, DÄR ska du lägga konsekvenserna.

    Vänd på steken. Hur kommer hon att bli, hur kommer hennes liv bli om hon fortsätter vara så här? Mot dig, mot sina vänner, mot sina lärare, sina chefer, en partner..? Ingen vill vara i närheten av en sådan person. Det är därför du måste vara hård nu så inte livet är det mot henne istället. Man gör henne helt enkelt en björntjänst om det får fortgå.
  • lillli
    Anonym (Anonym) skrev 2020-02-18 07:26:22 följande:

    Jag tror du kan justera lite grann så blir det bättre. T ex är det alltid bra att hon säger förlåt men det ska ändå finnas en konsekvens som du väljer, utifrån vad hon gjort. Att ta telefonen kan vara effektivt, men det kommer inte att förändra hennes beteende i grunden. Det kan vara så att hon till slut bara gör vad hon vet krävs för att få tillbaka den, men inte att hon lär sig något. Det är därför det är viktigt att konsekvenserna är direkt kopplade till vad hon gjort.

    Kort sagt kan man säga att hennes beteende handlar om brist på respekt. Du har t ex sagt att du kanske är lite för mjuk mot henne osv, det kan ha med det att göra, men tänk på att man kan vara mjuk så länge man är konsekvent och ger de påföljder man sagt, att man håller det, annars blir allting tandlöst.

    Så vad är följden av brist på respekt? Att folk (du t ex) inte vill göra saker för henne, göra roliga saker med henne osv. I förlängningen kan det innebära utegångsförbud om hon inte kan bete sig, eftersom du inte kan lita på att hon är sjysst mot sina kompisar (vet att jag skrev det längre upp också). Men allt som har med respekt att göra och hur det får andra att se en, DÄR ska du lägga konsekvenserna.

    Vänd på steken. Hur kommer hon att bli, hur kommer hennes liv bli om hon fortsätter vara så här? Mot dig, mot sina vänner, mot sina lärare, sina chefer, en partner..? Ingen vill vara i närheten av en sådan person. Det är därför du måste vara hård nu så inte livet är det mot henne istället. Man gör henne helt enkelt en björntjänst om det får fortgå.


    Tack snälla! Hjälp mig gärna, jag är dålig på att se passande konsekvenser som är kopplade till beteeendet....

    Om hon tex ljuger, vad är en bra konsekvens? Hur mkt ska jag reagera på det? Det börjar bli ett problem att hon ofta ljuger för att komma undan. Ska jag låta en del slinka igenom eller alltid vara på om att hon ljugit?

    Om hon missar göra läxor, plugga till prov? Hon är egentligen smart och har lätt för sig i skolan. Vet inte hur mkt som beror på glömska och hur mkt som är lathet. Lärarna missar lägga upp läxor och annat så då kan vi inte hjälpa att påminna.

    Om hon är elak? Säger saker till mig och syskon enbart för att starta bråk el göra ngn ledsen.

    Hon stänger mig ute, säger att hon mår bra när det känns som att hon inte mår så bra.

    Mitt i prick på att hon har brist på respekt mot även vänner, morföräldrar, lärare etc...känner mig så världs sämst som inte klarat lära henne grundläggande respekt mot andra...
  • Anonym (Anonym)
    lillli skrev 2020-02-18 10:17:58 följande:
    Tack snälla! Hjälp mig gärna, jag är dålig på att se passande konsekvenser som är kopplade till beteeendet....

    Om hon tex ljuger, vad är en bra konsekvens? Hur mkt ska jag reagera på det? Det börjar bli ett problem att hon ofta ljuger för att komma undan. Ska jag låta en del slinka igenom eller alltid vara på om att hon ljugit?

    Om hon missar göra läxor, plugga till prov? Hon är egentligen smart och har lätt för sig i skolan. Vet inte hur mkt som beror på glömska och hur mkt som är lathet. Lärarna missar lägga upp läxor och annat så då kan vi inte hjälpa att påminna.

    Om hon är elak? Säger saker till mig och syskon enbart för att starta bråk el göra ngn ledsen.

    Hon stänger mig ute, säger att hon mår bra när det känns som att hon inte mår så bra.

    Mitt i prick på att hon har brist på respekt mot även vänner, morföräldrar, lärare etc...känner mig så världs sämst som inte klarat lära henne grundläggande respekt mot andra...
    Om hon ljuger skadar det förtroendet som finns mellan er. Du förklarar t ex att du i framtiden inte kommer att kunna lita på hennes ord. Att om något allvarligt händer en dag kommer du inte kunna veta om det är sant eller inte, för att hon ljuger för dig om en massa saker. Att det kan få ganska hemska följder. Att det är viktigt att tala sanning även om man tror att mamma/pappa kan bli upprörda. När du ställer viktiga frågor får hon lova att tala sanning (tydligen visar forskning att det kan hjälpa). Och man måste själv föregå med gott exempel. Viktigast är att uppmuntra till ärlighet iaf.

    I förlängningen betyder bristande förtroende också att hon kanske inte kan låtas gå ensam till vissa aktiviteter eftersom du inte vet om hon faktiskt är där hon säger att hon är, även om det säkert är ett senare problem om några år men inte just nu.

    Om hon inte gör sina läxor är det hennes problem, helt frankt. Jag är lärare själv och jag vill uppmana dig att låta henne ta sitt eget ansvar för studierna, annars kommer hon inte att göra det när hon är äldre heller. Man kan fråga naturligtvis, påminna att det är ett viktigt prov snart osv men jag ser inte någon vinst i att du ska ge henne konsekvenser, de kommer naturligt i skolan. Hennes lärare kommer att vilja ha samtal med henne och de kan säkert hantera det. I värsta fall, och det här är något en vuxen aldrig ska avslöja för barn, så spelar det faktiskt ingen roll om hon får sämre betyg just nu. Det finns en enda termin de spelar roll, och det är när hon ska söka till gymnasiet, sedan aldrig mer i hela hennes liv. Då är det mycket viktigare att arbeta på hennes förmåga att själv ta ansvar, planera osv. Det har hon vinst av hela livet.

    Hennes ointresse för läxor kan bero på att de är för lätta men du kan alltid peppa henne till att de isf snabbt är gjorda, prata om vikten av repetitioner (det finns minneskurvor du kan visa för henne) och hur bra hon kommer att må efteråt, istället för att ha det hängande över sig hela kvällen.

    Om hon är elak mot dig eller syskon osv säger du att nej, den diskussionen får ni avsluta senare för du vill inte prata med henne om hon är stygg eller att hon inte får umgås med er andra om hon är stygg. Då får hon gå till sitt rum eller åtminstone från där ni andra är. Sedan kan hon be om ursäkt eftersom hon gjort dig eller någon annan ledsen. Naturligtvis får hon delta i måltider oavsett men inget annat. T ex ingen tv-tid med familjen den kvällen, om hon inte ber om ursäkt osv. Dvs den eller de personer hon varit stygg mot vill inte umgås med henne förrän hon gjort rätt för sig. Om ni är hemma hos folk, t ex mormor, och dottern inte kan bete sig så får hon antingen vänta i bilen eller ute någonstans eller så åker ni bara hem. Hon ska iaf inte få bete sig illa hos andra hädanefter.

    Dessvärre kan man inte tvinga fram förtroenden så pressa inte. Arbeta mer på att bygga upp en positiv relation så kanske hon öppnar sig mer med tiden. Hon är också en tween med frigörelseprocesser osv, hon kan ha jättemånga saker hon funderar på som hon inte vill dela med dig. Men bättre att stämma i bäcken än i ån, tonåringar mår generellt ännu sämre och det är därför det är viktigare att ni har en stabil relation först.

    Fortsätt med ett lugnt bemötande, oavsett vad hon än gör. Om hon kastar saker, skriker, spottar och har sig, var lugn. Hon vill ha en reaktion. Hon vill se att hon vinner. Hon kan tänkas göra nästan vad som helst för att slippa obehaget av sitt beteende. Var bara ståndfast, som den lille tennsoldaten. Honom kan du ha som en inre bild när hon sätter igång. Lugn och stilla är han i sin konstanta givakt.
Svar på tråden Bråkig 11-åring, ngn med tips?