Är du dömd för brott?

Ja, tyvärr blev jag nyligen dömd för ringa narkotikabrott och innehav. Det var ett stort misstag och berodde på att jag var så extremt ledsen över min makes upprepade otroheter. Kvällen innan jag tog mitt återfall och hade oturen att åka fast hade han sagt att det var rätt åt mig att ludret han knullade med anmält mig för trakasserier några månader innan bara för att jag messade henne om hon inte mådde dåligt som kunde ligga med någon som hon visste hade fru och en ettåring hemma (det blev inget av den anmälan tack och lov). Jag hade innan jag gjorde det bett honom att smsa henne och skriva att han inte var intresserad, men det vägrade han med motiveringen att ?han inte ville bli osams med henne?. Trots att han sagt att hon klängde på honom, kysste honom och var så fet och ful och äcklig.

Han har också haft flera profiler på sexletarsajter... Jag mår fortfarande oerhört dåligt över det och dagen efter vi gift oss kontaktade en 17-årig tjej mig som hade gjort hjärtan på alla min makes bilder på FB och arga gubbar på bilder han lagt ut på mig. Hon skrev att de knullat på toan en natt han gick på krogen (han hade ljugit för mig och sagt att han skulle hem till en vän, sedan blockat mitt nummer hela natten och kom hem dagen efter). Hon skrev att han är sexig men kom för fort och hon berättade vilken krog det var och vilken månad - vilket stämde med det han erkände efter att jag snokat i hans mobil. Han nekar dock till att han hade sex med henne...

Det gör så ont fortfarande och när han var så kaxig mot mig och inte ens ångerfull när vi pratade om det blev jag förkrossad och kunde inte hålla mig från att ta ett återfall för att döva smärtan.

Låter verkligen jättejobbigt.  Hur mår du nu?
Vad fick du för straff?

Bara en gammal våldtäktsdom. Åtalad tre gånger, fälld en.

Försöker inte tänka på det han gjort men det är svårt... Särskilt då han inte är riktigt ångerfull och blir arg på mig om jag drar upp det för att prata om det och han inte anser att det är någon stor grej och att det hände för ett år sedan sist och tycker att det är längesedan.

Fick 4000kr i böter...

När jag var tonår så snattade jag som jag åkte fast för. Andra mina vänner i tonåren fick dock en chans av åklagaren att om de gick tillbaks till butiken och bad om ursäkt, så skulle ingen dom ske. Konstigt, för jag fick inte en sådan chans.

Det som får mig att ångra mest är nog någonting som får att tänka på det nästan varje dag. En stor önskan om att ha det ogjort.

Allt i mitt liv var jobbigt, familjen, skolan och allmänt i livet förutom teatern. Jag var nitton år när jag började i det och mådde fantastiskt bra varje gång jag kom till föreningen. Men en kväll skulle vi göra en karaktärsbeskrivning. Jag vart vid den tidpunkten förtjust i teaterpedagogen och ville verkligen inte göra bort mig inför henne. Så där stod jag inför alla i gruppen inkl pedagogen. Jag blev helt paff. Jag kunde inte alla ord och visste inte alls hur jag skulle komma på en karaktärsbeskrivning. Jag fick prestationsångest. Vi gjorde andra saker den kvällen, men jag var fortfarande paff och skammen tog kål på mig redan där. Slutet av den kvällen, mådde jag fortfarande dåligt. Jag struntade egentligen i vad gruppen tyckte och tänkte. Jag tänkte mest på pedagogens tycke. Jag mådde jättedåligt. Jag mådde numera inte dåligt för bara familjen, skolan och livet utan nu handlande även om teaterföreningen som jag tidigare mådde så bra i.

Det tog mig tio långa månader tills allt läckte ur. Jag kom till teatern och begärde om en nyckelbricka som jag senare gick ner till källaren och förstörde en rekvisita som jag hade byggt.

Polisen kom naturligtvis och jag fick sitta i arrestcellen. Arrestcellen såg jag hela mitt liv framför mig. Jag lärde och förstod mycket hos mig själv när jag satt där. Förstod exakt varför jag mådde dåligt och varför jag hade agerat så som jag gjort.

De båda pedagogerna överdrev i rättegångsförhandlingen, men jag vet inte hur mycket vikt jag lagt ner på det egentligen. Jag tänker mest om jag bara kunde få allt ogjort. Om jag bara fick en chans till att spola tillbaks tiden och begärde på ett mycket bestämt vis att få komma till en fosterfamilj. Både brottsoffermyndigheten och socialen visste nämligen att jag inte hade det bra i hemmet. Jag var aktiv i brottsoffermyndigheten kände nämligen till mig ifrån att jag tidigare hade polisanmält min egna äldre bror på grund av en våldsam händelse ifrån hans sida. Och så hade jag det i min familjen.

Jag tänker väldigt mycket vad som skulle hänt om bara socialen gjorde sitt vanligt jobbrutin och skickade iväg mig till en fosterfamilj. Jag begriper fortfarande inte hur jag inte kunde få ordentlig hjälp. Vad mycket gott det hade skett då.

Ibland tänker jag vad klok jag var som tonåring. Jag hade bara fått hjälp så hade allting blivit väldigt bra. Idag känner jag mig som en idiot som är tjugosex år.

Jag ångrar mitt agerade rejält.

Misshandel, olaga hot, narkotika innehav, olaga vapeninnehav och lite annat skit.

Nej. Följer alla kvinnor lagen