Forum Familjeliv.se Familjeliv - sajten
  • aliciajanko
    alicia­janko
    19 svar
    Citera Visa endast Anmäl

    Syskonförsök, IVF-kliniken, sambon säger att hon inte orkar ett till barn, vad göra?

    (Ursäkta novellen) Oskyldig

    Lite bakgrundsinformation:

    Jag och min sambo har 1 gemensamt barn och sedan har hon 2 barn (idag stora barn) sedan tidigare. Innan vi fick ett gemensamt barn (via IVF) så pratade vi om barn. Jag var då tydlig och sa att jag absolut vill ha barn och att det är en "deal-breaker" för mig. Sa att jag vill säga det tidigt i vår relation så att ingen behöver bli sårad sen och att det inte ska behöva bli bråk kring det. Hon sa att hon förstod, då hon själv har 2 barn (som då var över 7 år gamla). Och att hon gärna ville ha barn tsm med mig, sa ofta att det vore så mysigt med en bebis. Gjorde mig väldigt glad. Jag sa även att jag ville ha minst 2 barn. Detta var också ok.

    Efter några års förhållande och samboskap var det definitivt dags för att göra ett försök via IVF. Då vi är två kvinnor. Jag skulle bära barnet och hade längtat i flera år. Vår gemensamma föddes, var helt fantastiskt. Några månader efter att hen föddes så pratade jag med någon i vår vänskapskrets, varpå jag sa något i stil med "det vore kul om *vår gemensamma* fick ett syskon, en syster eller bror" och då sa min sambo "nej, jag orkar inte en till". Jag trodde då att det var sagt i skämtsam mening. Självklart "orkar" inte jag heller (då) en till. Efter detta, så pratade jag om det med min sambo och med tiden så har hon sagt att hon inte orkar med ett till barn. Och nu känner jag mig ganska tom! Jag har sagt att det inte är aktuellt just nu, men att jag vill försöka när vår gemensamma är över 2 år gammal. Och det är inte jättelångt bort men tillräckligt för att vår gemensamma ska vara i förskola etc. Nu börjar jag bli orolig, ska detta trots allt och alla år tsm behöver bli just det jag ville undvika? En deal breaker? Jag känner personligen att det är lite orättvist, hon har 3 barn, varav 2 hon fått se växa upp och bli till de fina ungdomar de är. Och den tredje får hon också följa med genom livet och se hen utvecklas.

    Grejen är den, och detta vet hon, att jag egentligen skulle kunna tänka mig att ha 3-4 barn. Att vore hon en man, så hade jag mest troligtvis redan varit gravid. Jag har alltid (sen jag blev "vuxen") velat ha en stor familj med minst 2 barn men max 4. I och med att hon redan har 2 barn sen tidigare och att hon är några år äldre än mig, så har jag tänkt att jag kunde kompromissa och stanna vid 2 barn. Men nu säger hon så här. Jag är 30 + och vill dessutom passa på nu när jag är i denna ålder då man orkar lite mer och har en chans att bli med barn. Ville inte vänta tills jag närmar mig 40. Då minskar våra chanser avsevärt! Trots detta betyder det inte att vi lyckas bli med barn vid första försöket, det kanske inte går, och man kommer behöver göra IVF (ta ut ägg till slut) vilket också kan ta år.

    Jag vill absolut inte göra slut och gå ifrån henne/oss, vår familj. Men vad ska jag då göra. Om hon säger bestämt "nej"? Någon som har sådan erfarenhet, oavsett IVF och familjekonstellation? 

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Syskonförsök, IVF-kliniken, sambon säger att hon inte orkar ett till barn, vad göra?
  • Anonym (A)
    Anonym (A)
    #1
    Citera Visa endast Anmäl

    Det enda du kan göra är att respektera hennes åsikt.

    Ni verkar inte ha pratat något djupare om antal barn, har hon verkligen sagt ja till minst 2 barn med dig? Eller har du bara utgått från det?

    I vilket fall som helst, man får ändra sig, och helt ärligt, du visste om att hon redan hade barn och att hon är äldre än dig från början.

  • aliciajanko
    alicia­janko
    #2
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (A) skrev 2020-02-19 13:23:46 följande:

    Det enda du kan göra är att respektera hennes åsikt.

    Ni verkar inte ha pratat något djupare om antal barn, har hon verkligen sagt ja till minst 2 barn med dig? Eller har du bara utgått från det?

    I vilket fall som helst, man får ändra sig, och helt ärligt, du visste om att hon redan hade barn och att hon är äldre än dig från början.


    Jag kan respektera den, men respekt bör ske åt båda hållen.

    Jo vi har haft många och långa prat om barn i flera år.
    Ja hon har sagt ja till 2 barn, inte minst, utan till 2 barn max. Jag sa att jag egentligen vill ha minst 2 barn men gärna 3-4 men kompromissade det till max 2.

    Ja man får ändra sig. Men jag hade den diskussionen för flera år sedan och hållit den levande under tiden, varit tydlig på gränsen till övertydlig med att det är en deal breaker. Så då får det väl i värsta fall bli så att jag får fundera på att gå den vägen ensam. 
  • aliciajanko
    alicia­janko
    #3
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (A) skrev 2020-02-19 13:23:46 följande:

    Det enda du kan göra är att respektera hennes åsikt.

    Ni verkar inte ha pratat något djupare om antal barn, har hon verkligen sagt ja till minst 2 barn med dig? Eller har du bara utgått från det?

    I vilket fall som helst, man får ändra sig, och helt ärligt, du visste om att hon redan hade barn och att hon är äldre än dig från början.


    Jag kan respektera den, men respekt bör ske åt båda hållen.

    Jo vi har haft många och långa prat om barn i flera år.
    Ja hon har sagt ja till 2 barn, inte minst, utan till 2 barn max. Jag sa att jag egentligen vill ha minst 2 barn men gärna 3-4 men kompromissade det till max 2.

    Ja man får ändra sig. Men jag hade den diskussionen för flera år sedan och hållit den levande under tiden, varit tydlig på gränsen till övertydlig med att det är en deal breaker. Så då får det väl i värsta fall bli så att jag får fundera på att gå den vägen ensam. 
  • Anonym (A)
    Anonym (A)
    #4
    Citera Visa endast Anmäl
    aliciajanko skrev 2020-02-19 13:38:16 följande:
    Jag kan respektera den, men respekt bör ske åt båda hållen.

    Jo vi har haft många och långa prat om barn i flera år.
    Ja hon har sagt ja till 2 barn, inte minst, utan till 2 barn max. Jag sa att jag egentligen vill ha minst 2 barn men gärna 3-4 men kompromissade det till max 2.

    Ja man får ändra sig. Men jag hade den diskussionen för flera år sedan och hållit den levande under tiden, varit tydlig på gränsen till övertydlig med att det är en deal breaker. Så då får det väl i värsta fall bli så att jag får fundera på att gå den vägen ensam. 
    Ja, om ett barn till betyder mer än att hålla ihop den familj du har idag, så får du ju lämna.

    Jag personligen har aldrig förstått det tankesättet,  att man är beredd att offra familjen och redan födda barn för att eventuellt få ett barn till. Varför skaffa barn överhuvudtaget när de inte betyder mer, att om inga syskon kommer, så ska familjen inte vara tillsammans mer.


  • Akira Öken
    Akira Öken
    #5
    Citera Visa endast Anmäl

    Den som säger nej har veto, hur orättvist det än kan kännas.

    Hur gammalt är ert gemensamma barn nu? Kanske det är för tidigt för henne att planera för ytterligare ett barn.


  • aliciajanko
    alicia­janko
    #6
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (A) skrev 2020-02-19 13:57:15 följande:
    Ja, om ett barn till betyder mer än att hålla ihop den familj du har idag, så får du ju lämna.

    Jag personligen har aldrig förstått det tankesättet,  att man är beredd att offra familjen och redan födda barn för att eventuellt få ett barn till. Varför skaffa barn överhuvudtaget när de inte betyder mer, att om inga syskon kommer, så ska familjen inte vara tillsammans mer.
    Jag vet hur det kan låta för andra personer, som inte kan relatera, men för mig skulle jag inte se det som att jag "överger" den familj jag redan har för ett "ofött barn". Att mitt barn får syskon är oerhört viktigt för mig. Min sambo har redan 2 barn, de har varandra, plus ett till mindre syskon (inte hel syskon) men ändå. Min sambos barn är mycket större och kommer så småningom att flytta hemifrån. Jag känner bara att det blir tufft för mig att ge upp min dröm, som jag dessutom varit väldigt tydlig med att jag har. Detta har tidigare varit ok, men nu plöstligt börjar sambon ändra sig. Det får hon göra, men jag kommer då alltid att känna som om hon tagit ngt ifrån mig. Jag har dessutom ingen stor familj själv, då ett syskon gått bort. Sedan har jag mina föräldrar och ett till syskon, inga kusiner eller syskonbarn. Mitt barn har alltså inte heller några kusiner. Medan min sambo har en stor familj, och hennes 2 barn har en mängd kusiner som de vuxit upp tsm med och umgås med nästan varje helg. Jag är givetvis glad för hennes skull och hennes barns skull, att de har varandra, att de har massa kusiner som de har en tajt relation till med mer. Men, jag älskar barn, jag älskar vårat barn och vill ha fler. Jag har liksom alltid trott att detta var ok, men nu kanske inte är det längre.. Det är just det jag har så svårt att ta. När jag går in i en relation så tänker jag att det är/ska vara för alltid. Det var därför som jag tog upp det tidigt i relationen, var övertydlig om att kag vill ha fler barn. Att jag inte kommer att ändra mig. Om det inte funkade för henne så kunde vi stanna där och inte fortsätta relationen. Men det ville hon, fortsätta den ändå. Om man sen kommer några år efter så fort 1 barn fötts och ångrar sig, det är väl också fel.

    Jag får helt enkelt prata med min sambo om det här igen. Se om vi kan hitta en medelväg som vi båda kan känna oss "ok" med.  Vill inte gå i negativa tankar om att behöva gå ifrån varandra. 
  • aliciajanko
    alicia­janko
    #7
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (A) skrev 2020-02-19 13:57:15 följande:
    Ja, om ett barn till betyder mer än att hålla ihop den familj du har idag, så får du ju lämna.

    Jag personligen har aldrig förstått det tankesättet,  att man är beredd att offra familjen och redan födda barn för att eventuellt få ett barn till. Varför skaffa barn överhuvudtaget när de inte betyder mer, att om inga syskon kommer, så ska familjen inte vara tillsammans mer.
    Sedan vill jag kommentera det du skrev om att Varför skaffa barn överhuvudtaget när de inte betyder mer, att om inga syskon kommer, så ska familjen inte vara tillsammans mer. 
    Mitt barn betyder allt för mig, jag vill ge mitt barn ett syskon, det för mig är den största gåvan.  Jag själv växte upp med syskon och det var det absolut bästa. För vissa är barn, stor familj etc inte viktigt, men för vissa av oss är det jätteviktigt. Jag tycker inte att man behöver sitta här på fam-liv och yttra sig om vad andras barn betyder för en. Du känner inte mig eller vet hur min relation ser ut till mitt barn. Så tänk på det nästa gång du skriver en sån kommentar. Är bara dumt.
  • Anonym (A)
    Anonym (A)
    #8
    Citera Visa endast Anmäl
    aliciajanko skrev 2020-02-20 00:41:47 följande:
    Sedan vill jag kommentera det du skrev om att Varför skaffa barn överhuvudtaget när de inte betyder mer, att om inga syskon kommer, så ska familjen inte vara tillsammans mer. 
    Mitt barn betyder allt för mig, jag vill ge mitt barn ett syskon, det för mig är den största gåvan.  Jag själv växte upp med syskon och det var det absolut bästa. För vissa är barn, stor familj etc inte viktigt, men för vissa av oss är det jätteviktigt. Jag tycker inte att man behöver sitta här på fam-liv och yttra sig om vad andras barn betyder för en. Du känner inte mig eller vet hur min relation ser ut till mitt barn. Så tänk på det nästa gång du skriver en sån kommentar. Är bara dumt.
    Ja, det var kanske hårt skrivet, men när man läser sådant här (du är inte den förste som funderar på samma sak), så kan man inte låta bli att undra hur folk tänker. Att man så lättvindigt kan fundera på att bryta upp från ett bra förhållande där det redan finns barn, för ett ännu ofött barn, ett barn som kanske aldrig kommer att finnas, eftersom det inte finns någon garanti att det blir ett syskon.

    Det handlar ju inte om vad du tycker är den största gåvan till din dotter, det handlar ju om vad hon tycker. Det handlar väldigt mycket om dig, du vill ha ett barn till, du vill ge ditt barn ett syskon osv. Och det är OK, det är egoistiskt att skaffa barn. men stå för att det är så, istället för att använda er dotter som argument, att du vill det för hennes skull. Som sagt, vad vill hon, bli ett skilsmässobarn eller eventuellt få ett syskon?

    Men i vilket fall som helst, du kan inget göra, än vänta på att hon ska ångra sig angående fler barn.
  • aliciajanko
    alicia­janko
    #9
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (A) skrev 2020-02-20 10:18:11 följande:
    Ja, det var kanske hårt skrivet, men när man läser sådant här (du är inte den förste som funderar på samma sak), så kan man inte låta bli att undra hur folk tänker. Att man så lättvindigt kan fundera på att bryta upp från ett bra förhållande där det redan finns barn, för ett ännu ofött barn, ett barn som kanske aldrig kommer att finnas, eftersom det inte finns någon garanti att det blir ett syskon.

    Det handlar ju inte om vad du tycker är den största gåvan till din dotter, det handlar ju om vad hon tycker. Det handlar väldigt mycket om dig, du vill ha ett barn till, du vill ge ditt barn ett syskon osv. Och det är OK, det är egoistiskt att skaffa barn. men stå för att det är så, istället för att använda er dotter som argument, att du vill det för hennes skull. Som sagt, vad vill hon, bli ett skilsmässobarn eller eventuellt få ett syskon?

    Men i vilket fall som helst, du kan inget göra, än vänta på att hon ska ångra sig angående fler barn.
    Du får stå för den åsikten själv, att det är egoistiskt att ge sitt barn ett syskon. För mig handlar det inte alls om egoism, inte för fem öre. Jag ser genuint det som något fint och underbart att ge sitt barn. Detta då jag vet hur kul det var/är att ha syskon. Ingen jag känner har lidit av att ha syskon. Jag vill dessutom inte att vårat barn ska bli ensamt i framtiden. Vill att hen ska ha någon. ett syskon t.ex. Och ja, jag älskar barn och vill gärna ha fler barn, men det är inte av egoism utan för just att jag tycker att det är det bästa en kan göra och det mest underbaraste en kvinna kan göra. Om du ser det som egoism, det är din åsikt, hur du känner och kanske andra som känner och ser det som. Men inte jag. Så lägg gärna inte såna ord i "munnen" på mig eller få det att se ut som om jag får barn av den orsaken.

    Barn är det mest gudomliga en kan få, och är det bästa som denna värld har, de är de mest finaste och roligaste själarna nånsin och jag ser det som att jag, som en mamma är lyckligt lottad som får vara en del av deras liv, därför att de gör denna värld till en bättre plats att leva på. Om du vill kalla det egoism, so be it, men jag kallar det renaste kärleken som finns. Och den vill jag inte gå miste om 1 gång till i mitt liv. 

    Vi får alla ha olika åsikter här. man behöver inte hålla med varandra, men jag tycker att man kan försöka vara respektfull.
  • Anonym (Ibo)
    Anonym (Ibo)
    #10
    Citera Visa endast Anmäl
    aliciajanko skrev 2020-02-21 00:21:17 följande:

    Du får stå för den åsikten själv, att det är egoistiskt att ge sitt barn ett syskon. För mig handlar det inte alls om egoism, inte för fem öre. Jag ser genuint det som något fint och underbart att ge sitt barn. Detta då jag vet hur kul det var/är att ha syskon. Ingen jag känner har lidit av att ha syskon. Jag vill dessutom inte att vårat barn ska bli ensamt i framtiden. Vill att hen ska ha någon. ett syskon t.ex. Och ja, jag älskar barn och vill gärna ha fler barn, men det är inte av egoism utan för just att jag tycker att det är det bästa en kan göra och det mest underbaraste en kvinna kan göra. Om du ser det som egoism, det är din åsikt, hur du känner och kanske andra som känner och ser det som. Men inte jag. Så lägg gärna inte såna ord i "munnen" på mig eller få det att se ut som om jag får barn av den orsaken.

    Barn är det mest gudomliga en kan få, och är det bästa som denna värld har, de är de mest finaste och roligaste själarna nånsin och jag ser det som att jag, som en mamma är lyckligt lottad som får vara en del av deras liv, därför att de gör denna värld till en bättre plats att leva på. Om du vill kalla det egoism, so be it, men jag kallar det renaste kärleken som finns. Och den vill jag inte gå miste om 1 gång till i mitt liv. 

    Vi får alla ha olika åsikter här. man behöver inte hålla med varandra, men jag tycker att man kan försöka vara respektfull.


    Det finns gott om folk som lidit/lider av att ha syskon och som hade haft det mycket bättre utan. Jag är en av dem och min man likaså. (Det finns också gott om barn, utan syskon, som växer upp till lyckliga vuxna som inte känner sig ett dugg ensamma, sorgsna och bedrövade för att deras morsa inte klämde ut en unge till.) :) Det är ingen garanti att det syskon du vill ge ditt befintliga barn är en gåva, utan det kan lika gärna vara en belastning. Så skaffa endast barn för att du vill ha ett barn till, inte för att ge ditt befintliga barn något som hen inte har bett om. Jag förstår dock att du vill ha två barn, som du tänkt och förmedlat till din sambo sedan tidigare och jag tycker faktisk. att din sambo är rätt känslokall som inte tar hänsyn till dina känslor, bara för att hon har sitt på det torra.
  • Anonym (A)
    Anonym (A)
    #11
    Citera Visa endast Anmäl
    aliciajanko skrev 2020-02-21 00:21:17 följande:
    Du får stå för den åsikten själv, att det är egoistiskt att ge sitt barn ett syskon. För mig handlar det inte alls om egoism, inte för fem öre. Jag ser genuint det som något fint och underbart att ge sitt barn. Detta då jag vet hur kul det var/är att ha syskon. Ingen jag känner har lidit av att ha syskon. Jag vill dessutom inte att vårat barn ska bli ensamt i framtiden. Vill att hen ska ha någon. ett syskon t.ex. Och ja, jag älskar barn och vill gärna ha fler barn, men det är inte av egoism utan för just att jag tycker att det är det bästa en kan göra och det mest underbaraste en kvinna kan göra. Om du ser det som egoism, det är din åsikt, hur du känner och kanske andra som känner och ser det som. Men inte jag. Så lägg gärna inte såna ord i "munnen" på mig eller få det att se ut som om jag får barn av den orsaken.

    Barn är det mest gudomliga en kan få, och är det bästa som denna värld har, de är de mest finaste och roligaste själarna nånsin och jag ser det som att jag, som en mamma är lyckligt lottad som får vara en del av deras liv, därför att de gör denna värld till en bättre plats att leva på. Om du vill kalla det egoism, so be it, men jag kallar det renaste kärleken som finns. Och den vill jag inte gå miste om 1 gång till i mitt liv. 

    Vi får alla ha olika åsikter här. man behöver inte hålla med varandra, men jag tycker att man kan försöka vara respektfull.
    Som sagt, jag har inget emot att skaffa syskon, har själv 2 barn. Men att bryta upp en familj för att skaffa syskon, det är det jag inte förstår. Och som sagt, du tycker det är bra med syskon, men det kanske inte ditt barn tycker, speciellt inte om sker på bekostnad av att bo varann-vecka.


  • Anonym (Anna)
    Anonym (Anna)
    #12
    Citera Visa endast Anmäl

    Jag håller inte med de andra i tråden. Jag tycker att det är stor skillnad på många av de andra liknande trådarna (där man kanske redan har 2, 3, 4 biologiska barn, men ändå vill ha fler pga "bebissug") - och din situation.

    Ditt barn är ju i princip ensambarn eftersom syskonen är så mycket äldre och dessutom inte har någon biologisk koppling.

    Därtill, som du skriver, att ditt ensambarn inte har den stora släkt som styvsyskonen har.

    Just att få ETT syskon, det kan vara så värdefullt. Däremot tycker jag inte att man bör tjata eller bryta upp en familj om man redan har 2 biologiska barn, alltså att de har ett syskon.

    Har du försökt förklara allt det du skrivit här, med tex din lilla släkt osv- för din sambo? Samt sagt att du kan Ta alla vaknätter, vab osv? Du bör inte drastiskt lämna men om du menar allvar, ta upp de funderingarna. Och garantera att du inte kommer att tjata mer efter att ni fått 2 barn.

  • Anonym (mars)
    Anonym (mars)
    #13
    Citera Visa endast Anmäl

    Om man tjatar för mycket och påpekar för mycket kan det ju ha motsatt effekt....jag tycker det bästa är att ta reda på varför den andre har ångrat sig och känner att hon inte orkar...

  • Anonym (mars)
    Anonym (mars)
    #14
    Citera Visa endast Anmäl

    Om man tjatar för mycket och påpekar för mycket kan det ju ha motsatt effekt....jag tycker det bästa är att ta reda på varför den andre har ångrat sig och känner att hon inte orkar...

  • Anonym (mars)
    Anonym (mars)
    #15
    Citera Visa endast Anmäl

    Om man tjatar för mycket och påpekar för mycket kan det ju ha motsatt effekt....jag tycker det bästa är att ta reda på varför den andre har ångrat sig och känner att hon inte orkar...

  • Anonym (mars)
    Anonym (mars)
    #16
    Citera Visa endast Anmäl

    Om man tjatar för mycket och påpekar för mycket kan det ju ha motsatt effekt....jag tycker det bästa är att ta reda på varför den andre har ångrat sig och känner att hon inte orkar...

  • Anonym (mars)
    Anonym (mars)
    #17
    Citera Visa endast Anmäl

    Om man tjatar för mycket och påpekar för mycket kan det ju ha motsatt effekt....jag tycker det bästa är att ta reda på varför den andre har ångrat sig och känner att hon inte orkar...

  • Anonym (mars)
    Anonym (mars)
    #18
    Citera Visa endast Anmäl

    Om man tjatar för mycket och påpekar för mycket kan det ju ha motsatt effekt....jag tycker det bästa är att ta reda på varför den andre har ångrat sig och känner att hon inte orkar...

  • Anonym (mars)
    Anonym (mars)
    #19
    Citera Visa endast Anmäl

    Om man tjatar för mycket och påpekar för mycket kan det ju ha motsatt effekt....jag tycker det bästa är att ta reda på varför den andre har ångrat sig och känner att hon inte orkar...

Svara i tråden
Svar på tråden Syskonförsök, IVF-kliniken, sambon säger att hon inte orkar ett till barn, vad göra?

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies