Forum Äggdonation - Svårt att få barn
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Bli äggdonator. Finns det fler? Erfarenheter?

    Tor 20 feb 11:13 Läst 0 gånger Totalt 18 svar
    Tor 20 feb 11:13

    Jag funderar på att bli äggdonator och har varit på första mötet med inskrivningssamtal och ultraljud av äggstockarna. Jag har tydligen väldigt bra provsvar och gott om ägg och det lät väldigt positivt. Utredningen är långt ifrån klar utan genetik ska screenas och psykolog ska träffas.

    Finns det andra här som utreds eller som redan lämnat? Det är lite svårt att hitta information från dom som lämnat ägg, som inte är från reklam via kliniken :)

  • Tor 20 feb 13:44 #1
    Lemio skrev 2020-02-20 11:13:38 följande:

    Jag funderar på att bli äggdonator och har varit på första mötet med inskrivningssamtal och ultraljud av äggstockarna. Jag har tydligen väldigt bra provsvar och gott om ägg och det lät väldigt positivt. Utredningen är långt ifrån klar utan genetik ska screenas och psykolog ska träffas.

    Finns det andra här som utreds eller som redan lämnat? Det är lite svårt att hitta information från dom som lämnat ägg, som inte är från reklam via kliniken :)


    Starkt av dig att donera! Jag har varit med vid äggplock innan och vet att det inte är någon rolig upplevelse precis, så att göra det frivilligt är fantastiskt fint av dig. Har också donerat men det är ju helt annorlunda upplevelse för män och går inte att jämföra. Men värmer ändå i själen att tänka man varit med att skapa familjer
  • Lör 22 feb 22:24 #2
    SvenOlsson skrev 2020-02-20 13:44:07 följande:

    Starkt av dig att donera! Jag har varit med vid äggplock innan och vet att det inte är någon rolig upplevelse precis, så att göra det frivilligt är fantastiskt fint av dig. Har också donerat men det är ju helt annorlunda upplevelse för män och går inte att jämföra. Men värmer ändå i själen att tänka man varit med att skapa familjer


    Aha du har också donerat? Flera gånger? ???? Hur gick/går dina tankar kring det? Kring eventuella barn som kan kontakta dej senare. Vad säger din eventuella partner och vad tror du dina barn skulle tycka om att du har gener någon annanstans? Jag har varit med på äggplock och assisterat för ett par år sedan, tyckte det var rätt skrämmande faktiskt hur ont de verkade ha. Men jag tänker mej att det är mycket annat som spelar in i de situationerna också. Oro och rädsla för om man ska hitta något ägg. Och om man ska lyckas bli förälder den gången. Jag tänker mej att det påverkar smärtan också. Jag är ju inte orolig för min egen del i det hela utan har bara smärtan att hantera. Så inbillar mej att det är lättare då ????
  • Lör 22 feb 22:25 #3

    Okej alla frågetecken är smileys.....

  • Sön 23 feb 12:01 #4
    Lemio skrev 2020-02-22 22:24:51 följande:

    Aha du har också donerat? Flera gånger? ???? Hur gick/går dina tankar kring det? Kring eventuella barn som kan kontakta dej senare. Vad säger din eventuella partner och vad tror du dina barn skulle tycka om att du har gener någon annanstans? Jag har varit med på äggplock och assisterat för ett par år sedan, tyckte det var rätt skrämmande faktiskt hur ont de verkade ha. Men jag tänker mej att det är mycket annat som spelar in i de situationerna också. Oro och rädsla för om man ska hitta något ägg. Och om man ska lyckas bli förälder den gången. Jag tänker mej att det påverkar smärtan också. Jag är ju inte orolig för min egen del i det hela utan har bara smärtan att hantera. Så inbillar mej att det är lättare då ????


    Jo jag donerade till en klinik för några år sedan, sen har jag också gjort det direkt till några andra efter det. Det är en rätt lång procedur med att donera till klinik, först olika tester sedan måste donationerna vänta i frysen ett halvår på att jag gjorde ett uppföljande friskhetstest. Tur att det var en engångsgrej

    Jag tycker det är rätt spännande att tänka jag kanske får möta några av barnen långt in i framtiden och se hur deras liv blev. Så växer de upp i olika delar av landet, får olika dialekt och helt olika livserfarenheter. Några blir nog inbitna storstadsbor medan andra växer upp på landsbygden. Fascinerande att tänka hur det kan bli i en framtid där de knyter lite kontakt med varandra och med mig. Jag är medveten om att säkert inte alla kommer vilja det och de får såklart vara ifred, jag kommer absolut inte vara någon drivande kraft men jag kan tänka mig att i vuxen ålder kommer en del vilja söka sitt ursprung. Så jag har nåt att se fram emot om 15-20 år.

    Själv är jag singel, så det har inte varit något jag behövt ta hänsyn till. Däremot har jag egna barn sen tidigare. Jag tänker att jag berättar för dem sen när de blivit äldre. Än så länge är det svindlande lång tid innan biologiska halvsyskon kan tänkas önska kontakt, så det känns bara onödigt att berätta så tidigt
  • Sön 23 feb 12:04 #5
    SvenOlsson skrev 2020-02-23 12:01:38 följande:

    Jo jag donerade till en klinik för några år sedan, sen har jag också gjort det direkt till några andra efter det. Det är en rätt lång procedur med att donera till klinik, först olika tester sedan måste donationerna vänta i frysen ett halvår på att jag gjorde ett uppföljande friskhetstest. Tur att det var en engångsgrej

    Jag tycker det är rätt spännande att tänka jag kanske får möta några av barnen långt in i framtiden och se hur deras liv blev. Så växer de upp i olika delar av landet, får olika dialekt och helt olika livserfarenheter. Några blir nog inbitna storstadsbor medan andra växer upp på landsbygden. Fascinerande att tänka hur det kan bli i en framtid där de knyter lite kontakt med varandra och med mig. Jag är medveten om att säkert inte alla kommer vilja det och de får såklart vara ifred, jag kommer absolut inte vara någon drivande kraft men jag kan tänka mig att i vuxen ålder kommer en del vilja söka sitt ursprung. Så jag har nåt att se fram emot om 15-20 år.

    Själv är jag singel, så det har inte varit något jag behövt ta hänsyn till. Däremot har jag egna barn sen tidigare. Jag tänker att jag berättar för dem sen när de blivit äldre. Än så länge är det svindlande lång tid innan biologiska halvsyskon kan tänkas önska kontakt, så det känns bara onödigt att berätta så tidigt


    Skulle du berätta om du träffade någon du var intresserad av att inleda en relation med?
  • Sön 23 feb 16:28 #6
    BeautifulLiz skrev 2020-02-23 12:04:12 följande:

    Skulle du berätta om du träffade någon du var intresserad av att inleda en relation med?


    Ja om det går så långt att man funderar på att flytta ihop skulle jag absolut göra det. Sen har jag varit singel i många år och kommer nog fortsätta vara det tills den dag jag lägger donerandet på hyllan
  • Ons 18 mar 16:10 #7

    Nu har jag bestämt mig för att köra och jag har varit till beteendevetare för utvärdering. Så om inte så lång tid ska väl äggplock ske då Glad Fortfarande svårt att hitta andra med erfarenhet dock...

  • Ons 18 mar 16:12 #8
    SvenOlsson skrev 2020-02-23 12:01:38 följande:
    Jo jag donerade till en klinik för några år sedan, sen har jag också gjort det direkt till några andra efter det. Det är en rätt lång procedur med att donera till klinik, först olika tester sedan måste donationerna vänta i frysen ett halvår på att jag gjorde ett uppföljande friskhetstest. Tur att det var en engångsgrej

    Jag tycker det är rätt spännande att tänka jag kanske får möta några av barnen långt in i framtiden och se hur deras liv blev. Så växer de upp i olika delar av landet, får olika dialekt och helt olika livserfarenheter. Några blir nog inbitna storstadsbor medan andra växer upp på landsbygden. Fascinerande att tänka hur det kan bli i en framtid där de knyter lite kontakt med varandra och med mig. Jag är medveten om att säkert inte alla kommer vilja det och de får såklart vara ifred, jag kommer absolut inte vara någon drivande kraft men jag kan tänka mig att i vuxen ålder kommer en del vilja söka sitt ursprung. Så jag har nåt att se fram emot om 15-20 år.

    Själv är jag singel, så det har inte varit något jag behövt ta hänsyn till. Däremot har jag egna barn sen tidigare. Jag tänker att jag berättar för dem sen när de blivit äldre. Än så länge är det svindlande lång tid innan biologiska halvsyskon kan tänkas önska kontakt, så det känns bara onödigt att berätta så tidigt
    Håller med i det, skulle vara intressant att träffa personerna i fråga om ett ex antal år. Jag lever i förhållande med barn och mannen är för donationen, och barnen kommer få reda på att jag är donator när de når mogen ålder. Fördelen är att de är äldre än donatorbarnen kommer vara så jag hinner ta det i god tid med dom Glad
  • Ons 18 mar 16:12 #9
    SvenOlsson skrev 2020-02-23 12:01:38 följande:
    Jo jag donerade till en klinik för några år sedan, sen har jag också gjort det direkt till några andra efter det. Det är en rätt lång procedur med att donera till klinik, först olika tester sedan måste donationerna vänta i frysen ett halvår på att jag gjorde ett uppföljande friskhetstest. Tur att det var en engångsgrej

    Jag tycker det är rätt spännande att tänka jag kanske får möta några av barnen långt in i framtiden och se hur deras liv blev. Så växer de upp i olika delar av landet, får olika dialekt och helt olika livserfarenheter. Några blir nog inbitna storstadsbor medan andra växer upp på landsbygden. Fascinerande att tänka hur det kan bli i en framtid där de knyter lite kontakt med varandra och med mig. Jag är medveten om att säkert inte alla kommer vilja det och de får såklart vara ifred, jag kommer absolut inte vara någon drivande kraft men jag kan tänka mig att i vuxen ålder kommer en del vilja söka sitt ursprung. Så jag har nåt att se fram emot om 15-20 år.

    Själv är jag singel, så det har inte varit något jag behövt ta hänsyn till. Däremot har jag egna barn sen tidigare. Jag tänker att jag berättar för dem sen när de blivit äldre. Än så länge är det svindlande lång tid innan biologiska halvsyskon kan tänkas önska kontakt, så det känns bara onödigt att berätta så tidigt
    Håller med i det, skulle vara intressant att träffa personerna i fråga om ett ex antal år. Jag lever i förhållande med barn och mannen är för donationen, och barnen kommer få reda på att jag är donator när de når mogen ålder. Fördelen är att de är äldre än donatorbarnen kommer vara så jag hinner ta det i god tid med dom Glad
  • Ons 18 mar 16:12 #10
    SvenOlsson skrev 2020-02-23 12:01:38 följande:
    Jo jag donerade till en klinik för några år sedan, sen har jag också gjort det direkt till några andra efter det. Det är en rätt lång procedur med att donera till klinik, först olika tester sedan måste donationerna vänta i frysen ett halvår på att jag gjorde ett uppföljande friskhetstest. Tur att det var en engångsgrej

    Jag tycker det är rätt spännande att tänka jag kanske får möta några av barnen långt in i framtiden och se hur deras liv blev. Så växer de upp i olika delar av landet, får olika dialekt och helt olika livserfarenheter. Några blir nog inbitna storstadsbor medan andra växer upp på landsbygden. Fascinerande att tänka hur det kan bli i en framtid där de knyter lite kontakt med varandra och med mig. Jag är medveten om att säkert inte alla kommer vilja det och de får såklart vara ifred, jag kommer absolut inte vara någon drivande kraft men jag kan tänka mig att i vuxen ålder kommer en del vilja söka sitt ursprung. Så jag har nåt att se fram emot om 15-20 år.

    Själv är jag singel, så det har inte varit något jag behövt ta hänsyn till. Däremot har jag egna barn sen tidigare. Jag tänker att jag berättar för dem sen när de blivit äldre. Än så länge är det svindlande lång tid innan biologiska halvsyskon kan tänkas önska kontakt, så det känns bara onödigt att berätta så tidigt
    Håller med i det, skulle vara intressant att träffa personerna i fråga om ett ex antal år. Jag lever i förhållande med barn och mannen är för donationen, och barnen kommer få reda på att jag är donator när de når mogen ålder. Fördelen är att de är äldre än donatorbarnen kommer vara så jag hinner ta det i god tid med dom Glad
  • Tor 19 mar 15:56 #11

    Roligt att du snart kommer igång med att donera ägg Nä verkar inte vara så många andra äggdonatorer på forumet. Det enda jag kan komma mig för att nämna är det nog underlättar om du får skjuts hem efteråt. Min 'IVF-partner' blev rätt groggy av smärtdämpande medicin som hon tog innan äggplocket.


    Lemio skrev 2020-03-18 16:12:17 följande:

    Håller med i det, skulle vara intressant att träffa personerna i fråga om ett ex antal år. Jag lever i förhållande med barn och mannen är för donationen, och barnen kommer få reda på att jag är donator när de når mogen ålder. Fördelen är att de är äldre än donatorbarnen kommer vara så jag hinner ta det i god tid med dom


    Jag har tänkt likadant om mina barn Framförallt har min dotter under många år önskat sig småsyskon. Så det vore helt fel läge att berätta redan nu, när det inte finns någon chans alls att hon skulle träffa någon av dem. Jag tänker att hennes önskan efter fler syskon nog ebbar ut längre in i tonåren, men jag ser ingen brådska att berätta förrän hon vuxit upp helt
  • Tor 19 mar 21:59 #12

    Vilken fantastiskt sak att du vill donera ägg! Jag tror inte du kan förstå hur stor sak det är för en som behöver donerade ägg.. Något större finns inte då man önskar ett barn <3

    Jag har inte donerat men gjort äggplocket så som många andra här. Om du undrar nåt över de sakerna så svarar jag gärna :)

  • Lör 21 mar 13:54 #13 +1
    SvenOlsson skrev 2020-03-19 15:56:15 följande:

    Roligt att du snart kommer igång med att donera ägg Nä verkar inte vara så många andra äggdonatorer på forumet. Det enda jag kan komma mig för att nämna är det nog underlättar om du får skjuts hem efteråt. Min 'IVF-partner' blev rätt groggy av smärtdämpande medicin som hon tog innan äggplocket.


    Jag har tänkt likadant om mina barn Framförallt har min dotter under många år önskat sig småsyskon. Så det vore helt fel läge att berätta redan nu, när det inte finns någon chans alls att hon skulle träffa någon av dem. Jag tänker att hennes önskan efter fler syskon nog ebbar ut längre in i tonåren, men jag ser ingen brådska att berätta förrän hon vuxit upp helt
    Jaaaa nu hoppas ju jag att jag ska kunna klara mig utan smärtlindring som påverkar huvudet och kunna gå raka vägen och jobba efter äggplocket... Alvedon och lite antiinflammatoriskt efter att plocket är gjort. De gånger jag varit med hade tjejerna väldigt ont, men det är min drömvärld. Plock och sen jobb =)
  • Lör 21 mar 14:01 #14
    Kanelia skrev 2020-03-19 21:59:38 följande:

    Vilken fantastiskt sak att du vill donera ägg! Jag tror inte du kan förstå hur stor sak det är för en som behöver donerade ägg.. Något större finns inte då man önskar ett barn <3

    Jag har inte donerat men gjort äggplocket så som många andra här. Om du undrar nåt över de sakerna så svarar jag gärna :)


    Ja jag undrar över allt! Från behandling innan till känslan efter plocket, jag vill klara mig utan annan smärtlindring än Alvedon, och fylla med på NSAID efter att plocket är gjort. Och sen gå och jobba =)

    Jag har två friska barn själv, och har gått igenom två felfria graviditeter. Barnen är det absolut bästa som hänt mig! Jag inbillar mej att smärtan i att inte få bära ett barn och se sina tänkta barn växa upp måste vara lika stark som glädjen jag känner över mina barn. Den glädjen går inte att beskriva med ord. Och jag tänker mej att den sorgen vissa par går runt med heller inte kan beskrivas med ord. Här sitter ju jag med massa ägg! Och där ute någonstans finns det en kvinna eller ett sorgset par som väntar på mig! =)
  • Lör 21 mar 15:20 #15
    Lemio skrev 2020-03-21 14:01:25 följande:

    Ja jag undrar över allt! Från behandling innan till känslan efter plocket, jag vill klara mig utan annan smärtlindring än Alvedon, och fylla med på NSAID efter att plocket är gjort. Och sen gå och jobba =)

    Jag har två friska barn själv, och har gått igenom två felfria graviditeter. Barnen är det absolut bästa som hänt mig! Jag inbillar mej att smärtan i att inte få bära ett barn och se sina tänkta barn växa upp måste vara lika stark som glädjen jag känner över mina barn. Den glädjen går inte att beskriva med ord. Och jag tänker mej att den sorgen vissa par går runt med heller inte kan beskrivas med ord. Här sitter ju jag med massa ägg! Och där ute någonstans finns det en kvinna eller ett sorgset par som väntar på mig! =)


    Så fint du skriver, det är precis så... Smärtan är enorm, och att kunna uppfylla din önskan med hjälp av donerade ägg är ovärderligt...

    Smärtan verkar vara väldigt individuell, en del tycker inte alls det gör ont att plocka ut äggen, och andra har mer ont. Jag fick både lugnande och smärtmedicin och tyckte det gjorde ont. Men helt okej. Jag var också så groggy att jag inte kunde följa med vad som hände på skärmen (läkaren brukar visa hur de suger ut äggen) men jag vet att många intresserat följer med vad som händer :D

    Jag skulle säga att det gör ont under plocket, efteråt mycket mindre eller inte alls. En gång har jag fått mer smärtstillande i dropp på uppvaket. Sen är jag åtminstone trött och lite dåsig av medicinerna efter det hela, så det hade inte varit jättekul att gå på jobb, men kanske inte omöjligt. Beroende på vad du jobbar med. Lite öm har jag varit samma dag men inget värre. Om du kan vara ledig den dagen så skulle jag kanske vara det. Efter plocket har jag legat nån timme på uppvaket innan huvudet varit tillräckligt klart. Om du inte behöver lugnande så kanske det går lättare att jobba efteråt??

    Vad mer vill du veta? :) Jag kände inget särskilt av medicinerna under behandling, jag menar jag hade inte egentligen några biverkningar. Visst kan man vara lite svullen och så, men annars mådde jag bra. Man lär sig snabbt att injicera sig själv. Det enda jag minns är ömma bröst. Och så ska man minnas sprutorna varje dag, oberoende om man är hemma eller ute ;) Men annars tycker jag inte det är så farligt. Det värsta är stressen att det ska lyckas och att man ska få ut bra ägg osv, men det slipper du ju helt och hållet egentligen, den personliga stressen och smärtan över att fortfarande inte lyckats få ett barn. Själva behandlingen var okej på all sätt, plocket lite ömt men det tar kanske 10min...? Sedan är det över.

    Fråga om jag kan berätta mer :)
  • Lör 21 mar 16:04 #16

    Jag donerade ägg år 2010. Det var en intressant process. Jag gjorde det för att jag tänkte att jag ville glädja andra som inte haft så lätt för att bli gravid som jag. Sen tänkte jag också att jag är en ganska bra o smart person, inte ful heller, så om nåt barn ärver min genetik så är det inte synd om dem.

    Att ta sprutor i magen var ganska jobbigt. Men det gick ändå.

    Man fick inte så mkt för besväret. Ca 4000 kr tror jag.

    De plockade ut 18 ägg om jag minns rätt, som såg prima ut. Men i slutändan tror jag att det inte tog sig för de par som fick mina ägg. Tråkigt nog.

  • Tis 24 mar 10:04 #17
    Kanelia skrev 2020-03-21 15:20:20 följande:
    Så fint du skriver, det är precis så... Smärtan är enorm, och att kunna uppfylla din önskan med hjälp av donerade ägg är ovärderligt...

    Smärtan verkar vara väldigt individuell, en del tycker inte alls det gör ont att plocka ut äggen, och andra har mer ont. Jag fick både lugnande och smärtmedicin och tyckte det gjorde ont. Men helt okej. Jag var också så groggy att jag inte kunde följa med vad som hände på skärmen (läkaren brukar visa hur de suger ut äggen) men jag vet att många intresserat följer med vad som händer :D

    Jag skulle säga att det gör ont under plocket, efteråt mycket mindre eller inte alls. En gång har jag fått mer smärtstillande i dropp på uppvaket. Sen är jag åtminstone trött och lite dåsig av medicinerna efter det hela, så det hade inte varit jättekul att gå på jobb, men kanske inte omöjligt. Beroende på vad du jobbar med. Lite öm har jag varit samma dag men inget värre. Om du kan vara ledig den dagen så skulle jag kanske vara det. Efter plocket har jag legat nån timme på uppvaket innan huvudet varit tillräckligt klart. Om du inte behöver lugnande så kanske det går lättare att jobba efteråt??

    Vad mer vill du veta? :) Jag kände inget särskilt av medicinerna under behandling, jag menar jag hade inte egentligen några biverkningar. Visst kan man vara lite svullen och så, men annars mådde jag bra. Man lär sig snabbt att injicera sig själv. Det enda jag minns är ömma bröst. Och så ska man minnas sprutorna varje dag, oberoende om man är hemma eller ute ;) Men annars tycker jag inte det är så farligt. Det värsta är stressen att det ska lyckas och att man ska få ut bra ägg osv, men det slipper du ju helt och hållet egentligen, den personliga stressen och smärtan över att fortfarande inte lyckats få ett barn. Själva behandlingen var okej på all sätt, plocket lite ömt men det tar kanske 10min...? Sedan är det över.

    Fråga om jag kan berätta mer :)
    Jag har varit med som personal på äggplock två gånger, och de kvinnorna hade väldigt ont men krävde bara smärtlindring, ingenting lugnande. Men jag inbillar mig att jag skulle ha det lättare, eftersom jag inte skulle vara orolig för resultatet som du säger. Oro bidrar ju med att det gör extra ont. Och i den här processen är jag ju inte orolig för min egen skull, att de inte får ut bra ägg eller att jag ska åka hem besviken. Jag lämnar de ägg som finns och sen är det bra. Så jag inbillar mig att jag får mindre ont bara av det. Svårt att sätta sig in i innan såklart men försöker ställa mig in på det.

    Jag arbetar i stan där kliniken ligger, och är aldrig där annars. Så därför hade det varit smidigt att slå ihop det på en arbetsdag. Är jag ledig har jag småbarn hemma och då känns det himla krångligt att få ihop det med ett äggplock. Jag vill inte krångla med barnvakt eller liknande, våra lediga dagar tillsammans vill jag ha just lediga :) Så därför vill jag också få till det på en arbetsdag. Jag arbetar som sjuksköterska med ett väldigt fysiskt arbete. Men tänker om jag kan få till äggplocket tidigt en morgon och sen gå och jobba kväll så borde det fungera, om jag inte tar lugnande eller läkemedel som jag inte får arbeta på.

    Jag vet inte om jag har så mycket ytterligare att fråga, det var så bra skrivet av dig =) Tack så jättemycket! Men jag återkommer säkert när jag fått lite mer information från kliniken
  • Tis 24 mar 10:05 #18
    Zakopane skrev 2020-03-21 16:04:15 följande:

    Jag donerade ägg år 2010. Det var en intressant process. Jag gjorde det för att jag tänkte att jag ville glädja andra som inte haft så lätt för att bli gravid som jag. Sen tänkte jag också att jag är en ganska bra o smart person, inte ful heller, så om nåt barn ärver min genetik så är det inte synd om dem.

    Att ta sprutor i magen var ganska jobbigt. Men det gick ändå.

    Man fick inte så mkt för besväret. Ca 4000 kr tror jag.

    De plockade ut 18 ägg om jag minns rätt, som såg prima ut. Men i slutändan tror jag att det inte tog sig för de par som fick mina ägg. Tråkigt nog.


    Åh vad bra! En till! De säger till mig att jag inte kommer få reda på om det blir graviditet eller ej, hur fick du reda på det? nya rutiner kanske? :) Varför var sprutorna jobbiga?
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll