Rinner detta också ut i sanden?

Hej!

Singel sedan en tid tillbaka, 38 år, inga barn.

Väldigt klar med gammalt, längtar verkligen efter en stabil relation.

Har blivit lite besviken från tidigare dejter, har tex fått uppleva ghosting och så....

Har träffat en fantastisk man, 42, två barn med varannan veckasliv. Jag är helt fine med det, på riktigt. Men. Vi har dejtat i två månader. Från början var denna man jättebekräftande, fina komplimanger från hjärtat. Tät kontakt via tfn och sms, oavsett barnvecka/jobb. Blev lite ledsen häromdagen då jag upplever en förändring ...han hör inte av sig lika ofta, och vid tillfället så hade jag ställt en vardaglig fråga och han svarade inte ens på 1-2 dagar...jag är inte alls den oroliga/needy typen då jag har mkt i mitt jobb (turnerar, men kvällsledig) och egna liv, men hakar upp mig på förändringen.

Vi kunde kommunicera jättefint kring detta och han säger att det är superlugnt mellan oss, inga dolda funderingar...han nämnde också att han förstår mig, (fint) ?vi är ju fortfarande i en undersökande fas?.

2 månader är ingen lång tid, men när jag var yngre och dejtade så blev en ihop mer eller mindre direkt eller ej. Inget fel i väntan, men hur lång tid ska den där ?undersökande fasen? vara eg? Var så längesedan jag var i denna sits och jag tycker att vi borde komma ur den fasen snart...

Dessutom börjar jag känna att det blir extra viktigt då jag liksom får anpassa mig till hans varannanveckaliv...vilket ju är självklart, kidsen går först, men börjar fundera...tycker om honom men vi kanske är i för olika lägen i livet....

Snälla ge mig råd....

Svårt att råda. Kan vara att han inte är så intresserad som du är. Men å andra sidan kan han vara det, men hans livspussel passar ju inte ihop med ditt, och eftersom det handlar om barn, så är det du som måste jämka och ta hänsyn.

Så frågan är, även om han är jätteintresserad, är du villig att kompromissa och ta hänsyn till hans situation?

Så fort det tystnar har jag frågat och fått klämma ur männen att de inte vill längre.

Att självmant meddela detta går tydligen inte!

Senast en dejt/ sedermera KK som efter ett tag bara tystnade.

Då fick jag pressa ur honom att han var ju egentligen rädd för att jag skulle ha kärat ned mig i honom för han hade inte de känslorna för mig. Han påstod att han hade tänkt prata med mig om det, men inte kommit till skott... Förklarade att jag inte var intresserad mer än som sällskap då jag själv inte hade några djupare känslor för honom.

Allt flöt på och så blev det tyst igen. Då var jag till slut tvungen att pressa igen och fick då verkligen fråga om han dejtade någon och det gjorde han ju. Då backade jag direkt.

Och han var inte den förste som inget sa frivilligt utan bara tystnar...

Har nu lärt mig att lita på min magkänsla och konfronterar direkt.

Var dock en gång i somras när jag bara inte pallade med att ställa frågan öga mot öga. Visste egentligen svaret, men ville inte ha det kastat i ansiktet eftersom jag av någon satans anledning blev helt såld på denne man på bara några timmar...

Aldrig upplevt det så innan. Att någon kunde ha en sådan dragningskraft...

Jag upplevde det nästan exakt likadant som du. Efter ca två månader så tyckte jag att han blev lite off iom att han nästan slutade ge komplimanger, gav mindre bekräftelse och tog längre tid att höra av sig. Vi fortsatte iaf ses som vanligt, eller ja, kanske hälften så ofta var det nog.

Efter ytterligare två månader så frågade jag honom vad som var grejen men enligt honom fanns det ingen grej, allt var bra. Så då frågade jag om vi skulle säga att vi var tillsammans och det gjorde honom förvånad för "det är vi ju praktiskt taget redan". Sagt och gjort så fortsatte vi och nu har det gått 8 mån och han är likadan. Vi pratade om vår relation nyss och han är jättenöjd och tycker att vi har en bra och stabil relation och sa att han gärna vill flytta ihop när han är klar med sin utbildning och ändå måste flytta (bor i studentlgh nu). 

Så hm... det är nog bara såhär han är. Det i början var nog att han blev väldigt förälskad och kände att an behövde fånga mitt intresse så att jag skulle välja honom. Nu är det lugnare, han vet att jag är kär och då kan han vara som han egentligen är. 

Så det kan vara så också..