Närgånget barn

Hej,

Har en två åring här hemma som är väldigt utåt, glad och gillar människor.

Men nu har en pedagog på vårt barns förskola signalerat att vår lilla tvååring är för närgången med sina kamrater, så att de blir rädda. Hon är inte arg, slåss eller så. Utan vill ha uppmärksamhet, tittar nära i ansiktet, kittlas, kramas och så vidare. Detta uppskattas inte av övriga barn som jag fått det berättat. Till saken hör också att hon har synfel och använder glasögon och kollar ibland nära av ren vana på barnen. Nu vet jag inte hur jag ska hjälpa vårt barn att backa. Det går fint att prata med henne och vi gör det ofta. ?Klappa mjukt?, ?Nej är ett nej? osv osv. Detta känns ju såklart jätte tråkigt. Och självklart vill man ju inte att andra barn ska vara rädda.

Har ni varit med om liknande? Tips på vad vi kan göra annorlunda? Hur gör man med så små barn?