• Anonym (TS)

    Ni som tidigare kämpat med att få barn - avundsjukan kvar?

    Hej!

    Jag riktar mig främst till er som haft svårt att få barn, men sedan lyckats. Jag skriver här för att diskutera med likasinnade och få tips om hur jag ska hantera mina känslor. Jag VET att det är konstigt att känna såhär, jag vill INTE känna såhär, och jag är alltså ute efter verktyg att hantera det hela.

    Vi hade svårt att få barn, men efter många IVFer har vi tillslut fått de barn vi vill ha. Under tiden vi försökte blev jag SÅ ledsen när andra blev gravida, och jag tillät mig liksom känna så. Det är nog ganska vanligt att få såna känslor, även fast man samtidigt är glad för parets skull. Väldigt dubbelt!

    Det som är så konstigt är att jag FORTFARANDE kan få dessa typer av känslor när folk i min omgivning blir gravida. Det är som att all den där tiden vi inte kunde få barn gör sig påmind. Men nu har jag ju mina barn. Nu har jag ju fått vara gravid. Varför kan jag inte bara känna odelad lycka när en vän eller släkting berättar om sin kommande bebis!? Vad är det egentligen som är problemet..?

  • Svar på tråden Ni som tidigare kämpat med att få barn - avundsjukan kvar?
  • Anonym (E)
    Anonym (TS) skrev 2020-02-22 22:58:27 följande:

    Hej!

    Jag riktar mig främst till er som haft svårt att få barn, men sedan lyckats. Jag skriver här för att diskutera med likasinnade och få tips om hur jag ska hantera mina känslor. Jag VET att det är konstigt att känna såhär, jag vill INTE känna såhär, och jag är alltså ute efter verktyg att hantera det hela.

    Vi hade svårt att få barn, men efter många IVFer har vi tillslut fått de barn vi vill ha. Under tiden vi försökte blev jag SÅ ledsen när andra blev gravida, och jag tillät mig liksom känna så. Det är nog ganska vanligt att få såna känslor, även fast man samtidigt är glad för parets skull. Väldigt dubbelt!

    Det som är så konstigt är att jag FORTFARANDE kan få dessa typer av känslor när folk i min omgivning blir gravida. Det är som att all den där tiden vi inte kunde få barn gör sig påmind. Men nu har jag ju mina barn. Nu har jag ju fått vara gravid. Varför kan jag inte bara känna odelad lycka när en vän eller släkting berättar om sin kommande bebis!? Vad är det egentligen som är problemet..?


    Jag tror att du tycker det är orättvist att andra får barn "bara så där" när ni själva fick kämpa så. På något sätt finns det fortfarande bitterhet kvar hos dig, du kan inte glädjas fullt ut. 

    Jag tror att människor är olika, vissa blir bittra och avundsjuka, och det tycks inte försvinna fast de senare får det dom vill ha. Det räcker inte för dig att få dina barn, du är fortfarande bitter för att du fick kämpa så. 

    Jag känner några som har haft svårt att få barn, och en kollega är lite som du. Kommenterar gärna andra som blir gravida fort på ett negativt sätt. 
  • Anonym (E)

    Glömde skriva att om du tycker det är ett stort problem, så sök hjälp. Det är inte bra att gå och älta saker. Det är tufft att vara ofrivilligt barnlös, och det är lätt att man fastnar i negativa tankar under den tiden, och sedan vill de tankarna inte riktigt släppa. 

  • Anonym (?)
    Anonym (E) skrev 2020-02-23 17:25:07 följande:

    Jag tror att du tycker det är orättvist att andra får barn "bara så där" när ni själva fick kämpa så. På något sätt finns det fortfarande bitterhet kvar hos dig, du kan inte glädjas fullt ut. 

    Jag tror att människor är olika, vissa blir bittra och avundsjuka, och det tycks inte försvinna fast de senare får det dom vill ha. Det räcker inte för dig att få dina barn, du är fortfarande bitter för att du fick kämpa så. 

    Jag känner några som har haft svårt att få barn, och en kollega är lite som du. Kommenterar gärna andra som blir gravida fort på ett negativt sätt. 


    Ts har väl inte skrivit att hon kommenterar andra på ett negativt sätt? Tycker det tvärtom framkommer att hon håller det inom sig. Känslor kan man inte alltid styra, men beteende kan man ofta styra. Hon ville ju diskutera med likasinnade och inte få trista påhopp. Tycker det är du som verkar lite bitter!
  • Anonym (E)
    Anonym (?) skrev 2020-02-23 17:29:46 följande:
    Ts har väl inte skrivit att hon kommenterar andra på ett negativt sätt? Tycker det tvärtom framkommer att hon håller det inom sig. Känslor kan man inte alltid styra, men beteende kan man ofta styra. Hon ville ju diskutera med likasinnade och inte få trista påhopp. Tycker det är du som verkar lite bitter!
    Nej, och det skrev jag inte heller. Jag skrev att en kollega till mig gjorde det, det så vi andra visste att hon fortfarande var bitter.
  • Anonym (TS)
    Anonym (E) skrev 2020-02-23 17:25:07 följande:

    Jag tror att du tycker det är orättvist att andra får barn "bara så där" när ni själva fick kämpa så. På något sätt finns det fortfarande bitterhet kvar hos dig, du kan inte glädjas fullt ut. 

    Jag tror att människor är olika, vissa blir bittra och avundsjuka, och det tycks inte försvinna fast de senare får det dom vill ha. Det räcker inte för dig att få dina barn, du är fortfarande bitter för att du fick kämpa så. 

    Jag känner några som har haft svårt att få barn, och en kollega är lite som du. Kommenterar gärna andra som blir gravida fort på ett negativt sätt. 


    Nu har jag aldrig någonsin, inte ens när vi kämpade, kommenterat någons graviditet på ett negativt sätt en endaste gång. Tror nästan jag blir lite tvärtom, att jag överkompenserar genom att vara lite för glad, ger många presenter o.s.v. för att jag har så dåligt samvete över att inte kunna vara odelat glad. Jag ältar heller inte att vi haft problem, eller känner mig bitter. Jag är bara så trött på att fortfarande få ett styng av avundsjuka varje gång någon berättar om sin graviditet...
  • Anonym (E)
    Anonym (TS) skrev 2020-02-23 21:05:09 följande:
    Nu har jag aldrig någonsin, inte ens när vi kämpade, kommenterat någons graviditet på ett negativt sätt en endaste gång. Tror nästan jag blir lite tvärtom, att jag överkompenserar genom att vara lite för glad, ger många presenter o.s.v. för att jag har så dåligt samvete över att inte kunna vara odelat glad. Jag ältar heller inte att vi haft problem, eller känner mig bitter. Jag är bara så trött på att fortfarande få ett styng av avundsjuka varje gång någon berättar om sin graviditet...
    Nej, och det skrev jag inte heller. Jag skrev att en kollega till mig gjorde det, det så vi andra visste att hon fortfarande var bitter.

    Ja, jag vet inte vad du har problem med, eftersom du fortfarande känner så när andra blir gravida. Du ska kanske prata med någon. Annars är det väl bara att strunta i känslorna, om de inte påverkar ditt liv eller relationen med den som är gravid.
  • Anonym (TS)
    Anonym (E) skrev 2020-02-23 21:11:49 följande:

    Nej, och det skrev jag inte heller. Jag skrev att en kollega till mig gjorde det, det så vi andra visste att hon fortfarande var bitter.

    Ja, jag vet inte vad du har problem med, eftersom du fortfarande känner så när andra blir gravida. Du ska kanske prata med någon. Annars är det väl bara att strunta i känslorna, om de inte påverkar ditt liv eller relationen med den som är gravid.


    Okej, då förstår jag inte riktigt varför du tar upp kollegan. Har du själv lidit av ofrivillig barnlöshet och liknande känslor som jag?
  • Anonym (TS)
    Anonym (E) skrev 2020-02-23 21:11:49 följande:

    Nej, och det skrev jag inte heller. Jag skrev att en kollega till mig gjorde det, det så vi andra visste att hon fortfarande var bitter.

    Ja, jag vet inte vad du har problem med, eftersom du fortfarande känner så när andra blir gravida. Du ska kanske prata med någon. Annars är det väl bara att strunta i känslorna, om de inte påverkar ditt liv eller relationen med den som är gravid.


    Sedan skrev du ju också i din första kommentar "På något sätt finns det fortfarande bitterhet kvar hos dig, du kan inte glädjas fullt ut." vilket jag upplevde som riktat mot MIG och inte din kollega.
  • Anonym (Katja)

    Tror inte det är ?äkta? känslor du känner när avundsjukan kommer in utan mer att ett inlärt mönster sätter in. Kroppen är så van att reagera på detta sett och fortsätter göra det efter. Jag har en liknade grej för mig även om ämnet inte är barnlöshet. Blir så irriterad på mina hjärnspöken.

  • Anonym (Katja)

    Tror inte det är ?äkta? känslor du känner när avundsjukan kommer in utan mer att ett inlärt mönster sätter in. Kroppen är så van att reagera på detta sett och fortsätter göra det efter. Jag har en liknade grej för mig även om ämnet inte är barnlöshet. Blir så irriterad på mina hjärnspöken.

  • Anonym (Katja)

    Tror inte det är ?äkta? känslor du känner när avundsjukan kommer in utan mer att ett inlärt mönster sätter in. Kroppen är så van att reagera på detta sett och fortsätter göra det efter. Jag har en liknade grej för mig även om ämnet inte är barnlöshet. Blir så irriterad på mina hjärnspöken.

  • Anonym (Oxå svårt)

    Vi har oxå haft svårt att få våra barn. Var ofrivilligt barnlös 3 år innan första barnet. 
    Hade innan det längtat efter barn ca 5 år innan vi ens började försöka. Har behövt
    ta hjälp för att få båda våra barn. Innan vi fick 1:a barnet var det jättejobbigt
    att höra om folk som var gravida, även om jag samtidigt var glad för deras skull. 
    Så verkligen dubbelt som du säger. 

    Nu känner jag inte så längre. Bara glad för deras skull. Har dock saknat att kunna
    bli gravid spontant. T.ex. när jag var gravid med 2:an o skulle ta blodprov, var på VC
    o hör ett par kvinnor bredvid som pratar om att den ena just fått besked att hon är 
    gravid o om hon inte visste om hon skulle behålla. Det kändes lite provocerande, 
    att här har hon lätt att bli med barn o så ska hon ta bort det. Medan andra får kämpa
    sig blodiga för att ens bli gravida. Ska tilläggas att jag inte kände dem här kvinnorna
    utan bara råkade höra deras konversation. 

    Det jag har sörjt o kan sörja över är att jag aldrig kommer få uppleva det här med att
    bli gravid spontant. Eller på naturlig väg. Men har accepterat att läget är som det är. 
    Så känner ingen "svartsjuka" eller vad man nu ska kalla det om någon blir gravid
    nu utan bara glad för deras skull. Dock har jag alltid velat ha 3 barn, men blir högst
    troligt "bara" 2 här av flera anledningar. Kan känna lite svartsjuka om jag hör/ser andra
    som just fått sitt 3:e barn. Men om de får 1:a eller 2:a barnet känner jag inte så. 

Svar på tråden Ni som tidigare kämpat med att få barn - avundsjukan kvar?