Fick ett brev från tjejen han varit otrogen med

Jag behöver skriva av mig.

För fyra veckor sedan fick jag hem ett brev från en tjej som skrev att hon varit otrogen med min man. Hon hade träffat honom efter spelningar i en övernattningslägenhet som hans vän hade stående vid tillfället. Där hade de haft sex och hon hade sovit över. Hon skrev att han berättat att han gjort det innan. Hon skrev vidare att hon var nere i en depression vid tillfället men mådde bättre nu och tyckte att jag förtjänade att veta samt bad om ursäkt. Hon hade ringt mig två dagar innan från skyddat nummer för att ta det över telefon men jag hade inte svarat.

Min värld rasade samman där och då. Det lilla kuvertet som jag trodde var en kalasinbjudan till något av våra barn visade sig vara adresserat till mig och det var ett brev av värsta sorten. Min man kom hem en halvtimme efter jag läst brevet och det blev en lång kväll i väntan på att konfrontera honom när barnen somnat. Han hittade dock brevet och läste det själv och kom sedan in till mig och bröt ihop vid sängkanten. Sedan pratade vi i tre timmar och under tiden han hade ångestattacker med kraftiga skakningar. Själv var jag förvånansvärt lugn. Han berättade allt han kunde. Det jag skriver nu är det han berättat samt information jag fått av henne. Han berättade direkt vem hon var och ett par dagar senare kontaktade jag henne via sms med frågor.

Detta hade hänt för 3,5 år sedan och det var en tjej på jobb. Han hade fyllt 40 det året och hade någon sorts åldersnoja. På en kick off på jobbet hade en massa kollegor varit fulla och de hade lekt sanning och kånka. Hon hade fått frågan vem på jobb hon kunde tänka sig att ligga med och hade då svarat min man. Detta hade triggat något i honom. Hon var endast 25 år och han blev smickrad att en så pass ung tjej var intresserad av honom. De hade sedan varit sist kvar av kollegorna på hotellrummet och börjat hångla men inget mer just då.

På jobb hade sedan sms- och messengerkonversationerna börjat. Hon hade skrivit något i stil med att hon inte kunde sluta tänka på honom och vad som hänt och började fiska efter att ta det vidare. Hon visste att han var musiker och hade spelningar och ibland sov över i stan efter gig. De hade börjat prata om att ses efter en spelning och det blev snart verklighet. Under ett gig hördes de av och bestämde att de skulle träffas i lägenheten. Hon berättade att när de sågs uppfattade hon honom som hispig och sexet hade inte varit bra. Jag frågade om det var fullbordade samlag och hon svarade att om jag menade penetrerande så var svaret ja men egentligen menade jag om han kom. Han berättade att han inte varit speciellt hård och strax efter de börjat (missionären) hade hon bett honom göra det hårdare och snabbare vilket gjorde honom avtänd och han avslutade ganska snabbt utan att komma. Hon hade sovit över men de hade inte sovit i varandras armar eller gosat och på morgonen hade båda snabbt velat hem. Hon sade att stämningen var betydligt mer ?one night stand? än den i ett kärleksfullt förhållande.

Messandet fortsatte dock. Tydligen var det alldagliga meddelanden med inslag av flirt. De gjorde det en andra gång men den gången var det inte lika planerat utan hon hade hört av sig under ett gig och velat göra det igen och sagt att denna gången fick det vara bättre. Det blev det inte. Denna gången fick de kämpa än hårdare för att han skulle bli hård nog för att få på kondomen och sedan hade han ändå snabbt blivit slak och gett upp. Tydligen hade hon skrattat efteråt och de hade enligt honom då haft en överenskommelse om att detta var inget de skulle göra om. Hon säger ändå att det var hon som avslutade det genom att skriva ett mess och han hade accepterat det direkt men enligt honom var det redan underförstått även om hon kanske satte det i skrift.

De hade fortsatt att jobba tillsammans i över ett år efteråt och varit som vilka kollegor som helst men hon säger att hon slutade på arbetsplatsen för att skammen och skulden blev för mycket. För två år sedan hade hon skickat ett hatiskt sms till honom för att han hade gillat en bild och bett honom radera alla spår av deras kontakt på sociala plattformar, dvs foton på gamla gemensamma kollegor mm. vilket han direkt gjorde. Hon skrev att hon hoppades att jag skulle få reda på det och lämna honom. Efter det var han livrädd och började vänta på att ett brev skulle komma vilket det också gjorde till slut. Han hade länge försökt förtränga, rationalisera bort och glömma det som hänt men nu stannade han hemma från jobb i tre dagar med ångestattacker. Han hade flera gånger funderat på att berätta det för mig men resonerade som så att så länge han inte berättade hade det bara hänt honom och inte oss. Han hade hållit denna händelse totalt separerad från vårt liv, som en parallell händelse som kändes overklig. 

Jag är oerhört chockad, sårad, ledsen och arg över detta såklart. Min man är den snällaste och trevligast som vandrar på denna jord och det finns ingen som träffar honom som inte gillar honom. Min vän sade att av alla män hon känner så är han den sista hon trodde detta om och det faktum att han gjort detta menar hon på gör att man tappar tron på män överhuvudtaget. Han är den jag litat mest på i livet och han är mitt allt likväl som jag vet att jag är hans allt. Jag vet ju att han älskar mig så oerhört mycket och inte kan leva utan mig. Vi har alltid haft ett lyckligt äktenskap. Vi har varit tillsammans i i snart 20 år och oskiljaktiga sedan kvällen vi träffades. Vi är jätteduktiga på att visa varandra kärlek och uppskattning i vardagen och har alltid varit stolta över att vi visar våra barn hur en kärleksrelation ska se ut och är bra förebilder. Vi bråkar aldrig, kanske fem gånger under alla år. Vårt förhållande var lika bra som vanligt under den perioden på 3-4 veckor som det rör sig om och det är en del av anledningen till att det är så svårt att förstå detta. På något sätt hade det känts bättre om jag kunde säga att vi hade en svacka eller att jag inte gav honom uppskattning och bekräftelse för då hade jag kunnat ta på mig en del av ansvaret och ha bättre förståelse. Men jag är verkligen helt oskyldig i detta och kan inte ta på mig någonting. Sex kan han alltid få av mig så det har ju inte handlat om det heller.

Jag har sett tjejen han legat med och hon är ingen skönhet. Jag är snyggare än henne och hon är ingen han normalt sett skulle ligga med. Han skulle inte vända sig efter henne på gatan direkt. Han säger själv att han är äcklad av det. Det faktum att hon är fulare än jag är både bra och dåligt. Bra för om hon varit snyggare så hade jag fått komplex och dålig självkänsla. Dåligt för jag tänker att var hon verkligen värd att riskera mig för. Hur kunde han vilja ligga med henne när han har mig. Han är heller inte en speciellt sexuell person så det har inte handlat om att han velat ha henne utan det har bara varit en egoboost och en spännande situation med en yngre tjej på jobb. En annan anledning han ger till att ha legat med henne är att han som musiker som är ute och spelar mycket och har gjort i alla år ofta fått erbjudanden men alltid med glädje tackat nej för han har haft mig och inte varit intresserad. Nu kände han väl att han inte vet om han kommer få sådana erbjudanden från tjejer mer och tänkte att om han skulle göra något så var detta tillfället.

Det här med att han skulle legat med andra innan förnekar han och bedyrar att han inte har. Han har haft flera tillfällen på sig nu att erkänna och utan bevis måste jag tro honom. Han erkänner att han kan ha sagt till henne att han gjort det vilket jag tycker är märkligt beteende för man talar väl inte om att man varit otrogen tidigare om man inte varit det. Hon säger att han sagt det flera gånger och att han även berättat om ett tillfälle när hon frågat men hon minns inte mer än så. Den enda förklaringen han kan ge till att han sagt något sådant är att hon berättade om en massa saker som hon gjort (hon är bisexuell) och att han då hittat på saker för att inte verka tråkig och oerfaren inför henne som var 25 när han var 40.

Jag tänker hela tiden på de två tillsammans. Jag delar upp det i steg och går igenom dem i huvudet. Det är självplågeri att tänka på hans läppar mot hennes, hans händer på hennes kropp, hur han sitter och fumlar med kondomen samtidigt som hon ligger med särade ben och väntar på honom samt på hur han stöter in i henne. Det är så äckligt att tänka på men jag kan inte låta bli. Jag har också blivit besatt av deras konversationer som ju är raderade sedan länge. Jag laddade ner program som ska återskapa raderade sms men jag får bara upp det allra senaste från henne där hon frågar om han raderat allt på sociala medier. All annan historik är borta och det är så oerhört frustrerande. Jag vill veta allt, alla detaljer. Det går dock inte eftersom det är 3,5 år sedan och de båda gjort sitt bästa för att glömma. Men även om det är länge sedan för dem så har jag precis fått reda på det och jag vill veta allt för att kunna ta det i beaktande, bearbeta det och sedan ta ställning. Hon kan inte berätta så mycket och även om han berättat allt han minns så kan jag inte lita på att han minns det korrekt när det var så länge sedan och han försökt glömma.

Jag mår så fruktansvärt dåligt och har haft ångestattacker och även självskadebeteende dessa veckor. Jag har haft flera besök hos kurator. Han mår också väldigt dåligt och främst för att jag mår dåligt. Han hatar sig själv för att han gjort mig illa. Detta har förstört hans egen självbild och han är fylld av självhat och skam.

Det är så orättvist. Vad ska jag göra med denna informationen som hon delgett mig? Varför valde hon att skriva brevet ens. Jag tror inte det var för min skull utan hon ville bara lätta sitt samvete och det var säkert också en hämndaktion mot honom. Hon skrev att hon var ute ur sin depression men istället skickar hon ner mig i en. Jag var lyckligt ovetandes och hade så velat förbli.

Jag har bara två val varav det ena är att lämna honom och det andra att stanna kvar och lära mig leva med detta. Jag måste välja det första. Om jag lämnar honom förstör jag mitt liv. Då måste jag ge upp mitt livs kärlek som jag aldrig kommer sluta älska och sakna. Vi kommer också att bli tvungna att sälja huset och värst av allt är att våra barn blir skilsmässobarn som jag bara får ha varannan vecka. Det orättvisa är att det blir jag som får ta det beslutet och vara skulden till det även om mitt beslut vore baserat på det han gjort. Vi har en tid bokad hos familjerådgivning och det ser jag fram emot om man nu kan göra det. Vi får se hur det blir men jag kan inte se mig lämna honom.