När allt blir dåligt: Socialtjänst, våld mot barn och vårnadstvist
Jag känner att jag måste få dela med mig och känns som att jag har pratat så mycket med det här med mina vänner och närstående att dem själva mår dåligt och inte vet vad dem ska säga mer och hoppas det finns nån annan där ute som vill dela med sig eller kan berätta sin historia.
Men i korta drag så har jag ett barn, gemensam vårdnad. Den andra vårdnadshavaren flyttade ifrån oss till ett annat land vid sverige innan vårt barn var 2 år. Sen dess har den andra vårdnadshavaren bott 70 mil ifrån oss och i andra länder och har väl inte varit så jätte engagerad i att vara med sitt barn och jag som förälder har som levt med att det alltid ska ha varit på den andra vårdnadshavarens villkor när det kommer till umgänge.
När den andra vårdnadshavaren har varit med sitt barn så har hen alltid kommit till staden vi bor. vårdnadshavarens mamma bor här i en 2a. Så vårdnadshavaren brukar bo tillsammans med henne när hen besöker staden och vårt barn brukar vara i tillsammans med vårdnadshavaren mamma. Det är mamman som gör väldigt mycket om omsorgen när dem är där. Vårdnadshavaren lämnar gärna bort hela ansvaret om barnet till henne medan vårdnadshavaren åker iväg och gör andra saker som att vara med sin nya kärlek till att träna m.m. så barnet har länge känt att det är jobbigt för att man aldrig får kvalitetstid med den andra förälder utan blir ständigt övergiven.
För att kompensera för förlorad tid så ger dem grejer i form av presenter, händelser, godis och är alltid favoritmaten som blir serverad (barnet blir totalt bortskämd) både av den andra vårdnadshavaren och av vårdnadshavarens mamma.
Barnet har mått jätte dåligt under en väldig lång tid.
Barnet har mot mig agerat genom att slå mig, haft jätte problem att sova, slagit andra barn på skolan och hatar mat för det inte är favoritmaten. Det började väl som ett ganska oskyldiga utbrott som man själv förstod men desto äldre barnet blir desto jobbigare och mer bråkigt har det blivit hemma hos mig.
Det har hänt många saker när barnet har varit med sin andra vårdnadshavare, mycket handlar om psykologisk misshandel genom att skämma barnet till sömn, klippt av håret fast hen inte vill. och dem gillar att skratta åt barnet när hen är rädd för något.
Jag som förälder har blivit ganska less på allt det här. Barnet är idag 7 år. Jag har börja sätta ner foten. Har bland annat sagt att vi ska ha ett avtal för umgänge. Sen gick den andra vårdnadshavaren äntligen med på ett avtal via juridisk hjälp efter att haft med jurist att göra i över 1 års tid. Sen i samma veva så kom det fram att barnet har blivit fysiskt misshandlad av den andra vårdnadshavaren och vårdnadshavarens mamma. Detta sker när barnet har gjort något ?fel? inte lyssnat eller inte lagt sig för att sova m.m.
Så nu är det utredning hos socialtjänsten.
Barnet tycker att det hen har blivit utsatt för är okej och det har ska ha pågått sen barnet var runt 3 år. Och med hjälp av alla mutor/gåvor och rädslan för att bli övergiven av sin vårdnadshavare så säger barnet att hen gärna vill vara där ändå. Att det är okej att den andra vårdnadshavaren och vårdnadshavaren mamma slår på hen,
och det är hos socialtjänsten jag som förälder igen känner att jag tappar all ork. Då det känns som att dem mer fokuserar på att samarbetet inte fungerar mellan oss vårdnadshavare än vad som har hänt med barnet.
Psykologer vill inte röra barnet och hänvisar till centrum för våld, men dem kan inte heller hjälpa barnet för man behöver båda vårdnadshavares godkännande för att gå den riktiga hjälp gruppen annars får man bara ligh version av stödet
den andra vårdnadshavaren nekar allt och säger att det är jag som lurat i barnet det här och ska nu stämma in om ensam vårdnad.
Jag är så trött, less och förbannad och undrar om någon annan har varit med om något liknande. Nån annan som känner att socialtjänsten inte tar en på allvar? Nån som har förlorat vårdnaden av sitt barn till en vårdnadshavaren som inte borde vara förälder? eller är det någon som har ett bra slut på såna här berättelser?
