• bellahej

    Gjort abort men längtar ännu mer efter barn nu

    För två veckor sedan gjorde jag en medicinsk abort och jag ångrade mig inte alls just då. Det var en lättnad och jag hade mått väldigt illa och haft svårt att äta och var sjukt trött. Nu mår jag mkt bättre fysiskt och har energi och matlust och mitt huvud känns klart igen. Men min barnlängtan har bara vuxit och blivit ännu större och det är typ det enda jag kan tänka på.

    Jag pratar nog om barn lite för mycket, min partner vill att vi ska ta det lugnt ett tag nu och vänta med barn ett tag. Jag känner mig så otålig!

    Någon som har tips eller varit i liknande situation?

  • Svar på tråden Gjort abort men längtar ännu mer efter barn nu
  • Vevoz

    Om du för två veckor sen gjorde en medicinsk abort o redan nu vill ha barn så borde du prata med en läkare eller kurator först. Annars riskerar du att hamna där igen.

    Låter som du mådde som jag gjorde i början av min graviditet. Är i vecka 37, är fortfarande trött, mår illa o spyr.

    Är du beredd på det i 9 mån om det inte går över? Eller tror du att du kommer vilja göra abort igen?

  • Solblomma30
    bellahej skrev 2020-03-04 14:48:17 följande:

    För två veckor sedan gjorde jag en medicinsk abort och jag ångrade mig inte alls just då. Det var en lättnad och jag hade mått väldigt illa och haft svårt att äta och var sjukt trött. Nu mår jag mkt bättre fysiskt och har energi och matlust och mitt huvud känns klart igen. Men min barnlängtan har bara vuxit och blivit ännu större och det är typ det enda jag kan tänka på.

    Jag pratar nog om barn lite för mycket, min partner vill att vi ska ta det lugnt ett tag nu och vänta med barn ett tag. Jag känner mig så otålig!

    Någon som har tips eller varit i liknande situation?


    Får jag fråga varför du gjorde abort? Var graviditeten planerad men du ångrade dig när du mådde dåligt?

    Jag har flera barn och har varje gång jag blivit gravid ångrat mig, av oro och pga att jag har mått väldigt fysiskt dåligt. Illamående trötthet osv. Det kan ju vara bra att veta att det är normalt att känna så och att man kan ångra en graviditet starkt i början men att det ändå kommer att bli bra när bebisen föds. Så har det varit för mig.

    Det var värst första gången jag blev gravid för då var jag så oförberedd på hur dåligt jag skulle må. De andra gångerna visste jag vad jag hade att vänta och visste också att jag skulle älska bebisen som kom av illamåendet. Det var inte lätt ändå, men lättare. Sen visste jag då vilken medicin kan kunde ta för att må bättre, hur jag skulle äta för att orka med osv. Det finns hjälp att få!

    Jag håller med om att det kan vara bra för dig att gå och prata med någon innan du blir gravid igen. Det beror lite på varför du gjorde abort såklart, var det pga att något var fel med graviditeten så kanske du inte behöver samtalsstöd ang din graviditetslängtan (men säkert stöd pga din förlust) men om det var för att du ångrade dig kan det ju vara viktigt att du får gå igenom dina känslor ordentligt så att du inte blir gravid snabbt igen och hamnar i samma situation. Sen är det ju så att en abort väcker mycket känslor, även känslor man inte vet att man haft tidigare (ex barnlängtan) så det är nog ganska naturligt att du känner som du gör nu. Men försök att ta det lugnt och fundera kring varför och hur du skulle må om du blev gravid igen snabbt.

    För mig, och många andra, är en graviditet precis som du beskriver. Mycket illamående och trötthet. Man tror att det ska vara en rosa bubbla med kärlek och en söt liten mage, men det är mer spyor och en konstant känsla av bakfylla. Men man får såklart något fantastiskt för det så efteråt är det värt varenda minut av illamående tycker jag och de flesta andra.
  • Findus12

    Känner exakt som dig efter aborten jag gjorde för snart två veckor sedan. Kan inte tänka på något annat än att jag vill bli gravid igen.. Fått extrem barnlängtan- något som jag aldrig tidigare haft. Otroligt märkligt fenomen! :/ 

    Jag gjorde abort pga jobbsituationen då jag nyss fått ett nytt jobb med en visstidsanställning på 6 månader... Skulle jag vara höggravid vid brytet å ska gå hem- vad är oddsen då att dom skulle välja att överrekrytera mig (=0) :/ Där var anledningen... 

  • bellahej
    Vevoz skrev 2020-03-04 21:49:44 följande:

    Om du för två veckor sen gjorde en medicinsk abort o redan nu vill ha barn så borde du prata med en läkare eller kurator först. Annars riskerar du att hamna där igen.

    Låter som du mådde som jag gjorde i början av min graviditet. Är i vecka 37, är fortfarande trött, mår illa o spyr.

    Är du beredd på det i 9 mån om det inte går över? Eller tror du att du kommer vilja göra abort igen?


    Nu har det gått en tid och mina känslor och tankar kring detta är i princip oförändrade. Om jag i dagsläget skulle bli gravid igen skulle jag absolut vara mycket mer beredd på de eventuella symtom som uppstår, såsom illamående och trötthet. Jag är ganska hundra på att jag kommer vara en sån person som kommer må väldigt dåligt i början av mina ev graviditeter. Det kommer jag att få ta, det förstår jag. Självklart vet jag inte hur jag kommer reagera om jag får ett plus på stickan igen men jag vet iallafall att jag verkligen vill ha barn och att när det väl händer så kommer jag få ta itu med det då.
  • Mimosa86

    Dina gravidhormoner har nog inte lämnat kroppen helt än :) gör upp en livsplan när det skulle passa er att börja försöka få barn.

  • bellahej
    Findus12 skrev 2020-04-28 14:12:44 följande:

    Känner exakt som dig efter aborten jag gjorde för snart två veckor sedan. Kan inte tänka på något annat än att jag vill bli gravid igen.. Fått extrem barnlängtan- något som jag aldrig tidigare haft. Otroligt märkligt fenomen! :/ 

    Jag gjorde abort pga jobbsituationen då jag nyss fått ett nytt jobb med en visstidsanställning på 6 månader... Skulle jag vara höggravid vid brytet å ska gå hem- vad är oddsen då att dom skulle välja att överrekrytera mig (=0) :/ Där var anledningen... 


    Hur känner du nu när det gått ytterligare tid? För mig har det gått över tre månader sen min abort men tomheten inom mig som jag bär på varje dag i och med detta verkar aldrig riktigt gå över. Jag vill jättegärna bli gravid igen och det vet min sambo om, men som helst vill vänta med det några månader/något år. Det känns superlänge i min värld men det är klart att det känns mest realistiskt att vänta ett tag, också nu med corona och allt.
    Jag försöker dagligen att fokusera på annat, har börjat med odling och sköter om mina växter och hushåll och vovve, och jobbar men mina tankar återkommer hela tiden till samma - jag kunde ha haft en liten bebis i min mage just nu. Jag kunde ha blivit mamma i oktober. OM jag inte tagit den där tabletten!
    Det går inte att få ogjort nu men tankarna och känslorna försvinner ju inte automatiskt. Man försöker "njuta" av att vara "fri" och leva, men hjärtat går ju sönder av alla tankar.. Samtidigt som jag försöker se det positiva också. Jag kan ju bli gravid! Det är en lättnad faktiskt. Finns ju många som kämpar med det.


    Kanske blev lite rörig text men så blir det ibland

  • bellahej
    Mimosa86 skrev 2020-05-29 13:58:53 följande:

    Dina gravidhormoner har nog inte lämnat kroppen helt än :) gör upp en livsplan när det skulle passa er att börja försöka få barn.


    Kan ju va så också. Var ju första gången jag blev med barn. Jag vill ju börja omgående men sambon vill leva bara vi två ett tag till. Vilket jag ju också vill men det känns så svårt att jag ska behöva hålla tillbaka mig och vad jag vill.
  • Findus12
    bellahej skrev 2020-05-29 14:00:21 följande:

    Hur känner du nu när det gått ytterligare tid? För mig har det gått över tre månader sen min abort men tomheten inom mig som jag bär på varje dag i och med detta verkar aldrig riktigt gå över. Jag vill jättegärna bli gravid igen och det vet min sambo om, men som helst vill vänta med det några månader/något år. Det känns superlänge i min värld men det är klart att det känns mest realistiskt att vänta ett tag, också nu med corona och allt.
    Jag försöker dagligen att fokusera på annat, har börjat med odling och sköter om mina växter och hushåll och vovve, och jobbar men mina tankar återkommer hela tiden till samma - jag kunde ha haft en liten bebis i min mage just nu. Jag kunde ha blivit mamma i oktober. OM jag inte tagit den där tabletten!
    Det går inte att få ogjort nu men tankarna och känslorna försvinner ju inte automatiskt. Man försöker "njuta" av att vara "fri" och leva, men hjärtat går ju sönder av alla tankar.. Samtidigt som jag försöker se det positiva också. Jag kan ju bli gravid! Det är en lättnad faktiskt. Finns ju många som kämpar med det.


    Kanske blev lite rörig text men så blir det ibland


    Mina extrema barnlängtanskänslor har faktiskt försvunnit. Eller ja. Inte helt försvunnit. Men denhär självklara övertygelsen att jag hade valt att vara gravid före allt annat har försvunnit. Nu har jag återgått till att: "jag vill ha barn men jag är fan livrädd för hur det kommer förändra livet. Hur livssituationen kommer se ut osv". Mitt huvud verkar ha blivit fri från sina "gravidhjärntvättad-hormoner" och återgått till normalt mer förnuftigt tillstånd skulle jag nog säga. Helt sjukt hur övertygad jag var där direkt efter aborten medan jag nu är mer pendlande och ambivalent. Skulle jag dock bli gravid igen nu så kommer jag behålla. Aborten var det vidrigaste jag varit med om. Men vill nog må bra hela vägen fram till hösten iallafall innan jag kan tänka mig ett nytt försök. Min sambo däremot han vill ju ha barn mer än någonting annat. Sen ska jag väl inte sticka under stolen med att jag pendlar i tankarna kring familj och barn dagligen. Ibland med mer övertygelse och ibland lite mindre. Det är ett stort och livsomvälvande ämne. Tror det kanske är mitt sätt att bearbeta det som komma skall- för det är väl eg inte så långt kvar tills man släpper efter ändå :) 

  • bellahej
    Findus12 skrev 2020-05-29 14:36:06 följande:

    Mina extrema barnlängtanskänslor har faktiskt försvunnit. Eller ja. Inte helt försvunnit. Men denhär självklara övertygelsen att jag hade valt att vara gravid före allt annat har försvunnit. Nu har jag återgått till att: "jag vill ha barn men jag är fan livrädd för hur det kommer förändra livet. Hur livssituationen kommer se ut osv". Mitt huvud verkar ha blivit fri från sina "gravidhjärntvättad-hormoner" och återgått till normalt mer förnuftigt tillstånd skulle jag nog säga. Helt sjukt hur övertygad jag var där direkt efter aborten medan jag nu är mer pendlande och ambivalent. Skulle jag dock bli gravid igen nu så kommer jag behålla. Aborten var det vidrigaste jag varit med om. Men vill nog må bra hela vägen fram till hösten iallafall innan jag kan tänka mig ett nytt försök. Min sambo däremot han vill ju ha barn mer än någonting annat. Sen ska jag väl inte sticka under stolen med att jag pendlar i tankarna kring familj och barn dagligen. Ibland med mer övertygelse och ibland lite mindre. Det är ett stort och livsomvälvande ämne. Tror det kanske är mitt sätt att bearbeta det som komma skall- för det är väl eg inte så långt kvar tills man släpper efter ändå :) 


    Ja livet kommer ju självklart att förändras men förhoppningsvis till det bättre :) Det blir ju vad man gör det till. Det är ett jättestort steg att ta och det är viktigt att man vet vad man ger sig in på.
Svar på tråden Gjort abort men längtar ännu mer efter barn nu