Sveken står som spön i backen

Jag tror att du väljer fel kvinnor, faktiskt. De behöver inte ha något annat gemensamt men du bör vara uppmärksam på olika varningsklockor, brist på engagemang kan vara en av dem. Det är jättesvårt att säga tyvärr, jag är bättre på att se sådant hos män.

Jo det ligger nära tillhands att det är så. Dock nu vid senaste gången så var det riktigt rätt. Tog min tid i början och tänkte igenom saker och lärde känna varandra i lugn o ro. Det svängde sen väldigt snabbt på slutet. Många runt oss var helt övertygade om att detta var nått helt annorlunda. Har pratat med henne flera ggr efteråt och jag är ganska säker på att i just detta fallet handlade det om att hon inte var mogen för ett förhållande och otroligt rädd för att erkänna det. Detta är inget hon sagt utan hur jag har uppfattat hennes tankar och beteende. Hade hon sagt det så hade separationen gått betydligt mer smärtfritt med respekt och förståelse från båda håll. Istället blev det lögner om att jag dumpat henne, oärlighet och rena elakheter från hennes sida. Istället för ärlighet valde hon att bryta ned mig genom att ducka för sina egna tillkortakommanden.

Är snart 50 och och man lär sig att folk går isär. Sånt är livet. Men det jag har svårt att förlikas med är den, hur ska man säga, enorma illvilja och feghet separationer görs på. Jag menar att ska man separera så gör man det på ett ärligt sätt och med respekt för den personen som investerat en stor del av sitt liv i ett förhållandet och fortfarande tror på det. Det är nämligen så, vilket jag själv är ett bevis på. När någon väljer att lämna så kommer detta forma den andra personens psyke och liv för många många år. Om inte livet ut. Är det nått man själv vill bli utsatt för?

Men tyvärr tror jag det är så att förhållanden ses numer som "produkter". Nått man kastar och byter ut när det inte passar. Respekt för människor är bra men bara när den handlar om att styrka det egna egot. D.v.s. så länge man har nått personligt att vinna i ett förhållande så stannar man. Men så fort man behöver ge mer av sig själv eller det dyker upp problem så är det enklare att göra sig av med det jobbiga än lösa vad det nu är som är problemet. Så ur mitt perspektiv baserat på mina livserfarenheter är det oftare den som lämnat som är huvudproblemet varför det inte fungerat.

Låter väldigt tufft, känner med dig! 
Det låter som att "livet" försöker att lära dig något som du står för nära för att se. Vad är det för mönster bakom mönstret som du missar? Att du gått hos en psykolog är väldigt bra. Googla schematerapi!
Hur har relationerna sett ut i din släkt, tillbaka till gammelmor/farföräldrar? Du verkar ha ärvt ett mönster från släkthistorian, stirra dig inte blind på dina relationer, typer av kvinnor etc. 

Låter väldigt tufft, känner med dig! 
Det låter som att "livet" försöker att lära dig något som du står för nära för att se. Vad är det för mönster bakom mönstret som du missar? Att du gått hos en psykolog är väldigt bra. Googla schematerapi!
Hur har relationerna sett ut i din släkt, tillbaka till gammelmor/farföräldrar? Du verkar ha ärvt ett mönster från släkthistorian, stirra dig inte blind på dina relationer, typer av kvinnor etc. 

Låter väldigt tufft, känner med dig! 
Det låter som att "livet" försöker att lära dig något som du står för nära för att se. Vad är det för mönster bakom mönstret som du missar? Att du gått hos en psykolog är väldigt bra. Googla schematerapi!
Hur har relationerna sett ut i din släkt, tillbaka till gammelmor/farföräldrar? Du verkar ha ärvt ett mönster från släkthistorian, stirra dig inte blind på dina relationer, typer av kvinnor etc.