Hur galet är detta?! Bekräfta att en mycket viktigt stund för mig vart saboterad

Jag tycker att det där är något som du får ta med en psykolog istället.

Om den inte jobbar där längre blir det nog konstigt om du kontaktar eftersom det du vill prata om handlar just om vad en personal på det jobbet gjorde.
Bättre att du pratar med personen som faktiskt gjorde det. Då kan den förklara eller den kanske inser att du har rätt. Om du inte kan göra tre så kontakta den personalens chef och säg att du behöver få prata om det här, fråga om personalen gjorde rätt/fel osv. 

Jag förstår dig TS. Personalens beteende väckte negativa känslor och olust hos dig pga det du varit med om under uppväxten. Nu vet jag inte hur den personalen tänkte, men det var säkert inte av elakhet utan hen kanske rycktes med i stunden. Ville hjälpa men det blev för mycket och hen tog över.

Jag tycker att du kan prata med den personalen som du litar på, om hur du upplevde det hela.

Men jag tycker även att du bör skaffa någon typ av samtalskontakt. Någon som du kan gå till regelbundet och prata av dig.

Sedan kan du börja fundera på vad som skulle kunna berika ditt liv, nu och i framtiden. Tycker du om att läsa, måla, vara ute i naturen, köra gocart. Ja vad som helst.

Det är viktigt för oss alla att ha saker som är positiva i vårt liv. Det gör att vi mår bättre och även klarar oss bättre när det händer något jobbigt eller negativt.

Försök att se framåt istället. Det är inte sista gången som du köper saker till ditt hem. Gå och köp något på egen hand redan idag, även om det bara är en krukväxt!

Dra också lärdom av det som hände och bestäm dig för att liknande inte ska hända igen. Förbered vad du skulle kunna säga, tex Stopp, det här är mitt beslut och jag frågar om hjälp om jag behöver det.

Ha det bra i nya lägenheten!

Nej det är inte löjligt. Du försöker bygga upp din egen identitet, och våra möbler är en stor del i det, och att känna sig trygg i sitt eget hem, att få känna sig hemma!

Prata med personalen som du trivs med, förklara läget, be att få någon annan som följer med dig och handlar möbler istället.

Jag skulle råda dig att bli nyfiken på vad som hände inom dig bakom själva händelsen. Vart blev du träffad av orden om att du ska ha föremål x och y? Vad hände inom dig där och då som gjorde att det kändes omöjligt att säga "jag vill faktiskt inte ha x och y"?

Personen som följde med var en spegel av hur du känner på insidan. Troligen är det ilska mot dina föräldrar som du projicerade på denna person.

Se situationen som en möjlighet att utforska dig själv och den ilska du bär på.

Ilskan kan bli din stora motor om du ser den och lär dig att äga den.

Jag förstår dig precis ts. Jag har arbetat 10 år inom LSS och vet att det finns personal som saknar en fingertoppskänsla för bemötande. Detta är det viktigaste man kan ha när man jobbar med människor men en hel del saknar det.

Din personal ska hjälpa dig leva som DU vill, dom ska inte ta beslut åt dig och köra över dig.

Du ska inte alls ta detta med en psykolog som någon skrev, tycker du ska ta det med personalens chef.

Har du ingen egen kontaktpersonal som ska vara extra mycket insatt i dig och hjälpa dig föra din talan?

Nej, det är inte ett dugg jobbigt att lyssna på dig för personalen och om dom tycker det är dom på fel arbetsplats.

Dock är det rätt hopplöst i din situation då du är så utelämnad och allt hänger på personalgruppen och chefen.

På min arbetsplats hade min chef och de flesta i personalen tagit dig på allvar och stöttat dig men det är så olika i olika kommuner och på olika boenden. Jag har sett både bra, dåliga och bedrövliga exempel.

Jag tycker du ska höra av dig till en organisation som någon av dessa för att bolla dina tankar och se vilka svar du får;

www.likaunika.org/

www.fub.se/

www.myright.se/

Troligen beror det på att personalen betedde sig kränkande och oprofessionellt, ts reagerade som vem som helst skulle reagera. Du tar så mycket för givet, vilket schampo du väljer, vad du vill äta till frukost, när du väljer att gå och lägga dig mm, hade du blivit sjuk eller funktionshindrad hade du upptäckt alla dessa små saker när du varit utelämnad till en ?personal? som kom in i ditt hem och körde över dig i beslut efter beslut och tyckte att du var tramsig för att du ens har en vilja gällande alla dessa små mikrobeslut vi andra tar dagligen.

Ursäkta TS för trådkapning!

Vilka krav finns för att arbeta som boendestödjare och vilken slags brukare arbetar man med generellt? Jag har funderat på detta yrke men är rädd för våldsamma människor, narkomaner etc :s

Jag skall se om jag kan fika med en chef istället. jag hade god kontakt med henne innan jag skulle flytta till lägenheten. Jag hade gladligen valt henne att följa med mig och handla möbler. NU är det tyvärr försent. Dels för att man redan handlat möbler, jag har inte de pengarna att handla möbler för och dels för att jag är faktiskt inte aktiv som klient längre hos de. Däremot har jag fått det bekräftat att det är välkommet att höra av sig för att träffas. Jag skall göra det. Jag tror det blir bra för mig och lätta på trycket.
Men vilka trevliga och härliga inlägg. Vilket förståelse man fick av dem flesta i tråden. Tack till er!

Ja, jag tyckte verkligen inte om det hon sysslade i själva rundan där. Vissa saker sa hon dessutom som jag fann det obehagligt, trots att hon vet vad jag varit med om. Så tog hon upp vissa känsliga ämnen. En annan sak som jag inte heller gillade var att hon ringde upp ett samtal för att fråga någonting. Trots att jag även där sa att jag visste vad principerna är och så. Så var hon bestämd och ringde det där samtalet i alla fall för att fråga saker. Jag upplevde det dessutom som att hon avbröt tystnadsplikten eller gränsen till det. Åtminstone sågs jag som en person som var en idiot, vilket jag inte heller uppskattade. I kombination med allt det där, så vart jag tillbakadragen sedan innan. SÅ jag måste ha sett väldigt dum ut. Jag ville egentligen tala om att jag inte uppskattade när hon ringde upp för att fråga frågor, men på grund av min konflikträdsla så sa jag ingenting.

Jag tror det blir skönt för mig om jag tar detta med den personalen som jag trivs bäst med och säger vad jag känner. Jag såg i alla fall möbel inhandlingen något viktigt för mig. Liksom något som jag inte kan ta tillbaka. Man flyttar ju liksom till sin FÖRSTA lägenhet bara en gång. Så jag såg det som en viktig grej med allt. Tyckte dessutom det var jobbigt när jag skulle lämna tillbaka sängväggen och handla vissa saker självmant. För dammsugare och mobb inte fanns just i den affären. Så det kändes irriterade.

Önska bara att man kunde ta shoppingrundan en gång till fast med en helt annan personal. T.ex med chefen, jag hade god kontakt med henne. Så jag är säker på att hon skulle följt med om jag sa det.

De två jag nämner, liksom chefen och den personalen som följde med. Var just kontaktpersonal.

Jag tycker det börjar kännas mer okej att faktiskt skicka ett SMS om fika eller något.

Släpp detta nu eller ta det med någon professionell. Du har ältat detta länge nu.Varken kollega eller chef kan stå för eller göra något åt hur du tolkat en persons beteende. Vissa är lite gränslösa, dålig dag eller vadsomhelst. Allt blir inte alltid så perfekt. Svårt för andra att veta hur viktigt något är för en. Jag hade aldrig råd att köpa möbler på det viset... men second hand är utmärkt om man vill byta ut saker. Mycket ges bort på Facebook också.

Att saker inte fanns i affären kan ju ingen rå för. Har för mig det var IKEA. Ofta behöver man besöka mer än 2 affärer.