Vill rädda detta förhållande! Hur?
Jag har varit tillsammans med min sambo i 3,5 år varav 2 år som sambos. Vi bor varannan vecka med hans barn och varannan utan, men då är han bortrest i jobb 3 av dagarna. Vi har haft det riktigt tufft. Jag som ville ha ett helt annat liv utan barn och bo utomlands blev förälskad i denne man som kämpade för mig i ett år och som till slut vann mitt hjärta. Han gjorde allt för mig, bad mig flytta in till honom och hans barn, köpte mig en bil, försörjer mig mer eller mindre och skämmer bort mig. Mitt problem har bara varit de bortskämda barnen. Vi fungerar inte ihop. De gillar inte mig och jag gillar inte dem.
Min sambo har kämpat för mig så mycket att han tom förlorat sin son som valt att bo heltid hos mamman. Detta knäcker min sambo som är helt beroende av sina barn. Pojken valde att bo hos mamman eftersom han kände att pappan gav för mycket uppmärksamhet åt mig som var ny i familjen. det klarade han inte av och bor hellre hos mamman som är singel.
Nu efter många bråk och skandaler och problem så börjar min sambo bli apatisk och allt vi pratar om är infekterat. Vi skriker åt varandra och tycker och tänker för olika. Han känner att han bara behöver "lugn" i sitt liv och det får han inte med mig. Jag håller med honom, men vill inte förlora honom. Han säger att om jag hade haft en lägenhet så hade han bett mig flytta så att han får lugn och ro med sina barn. Men han älskar mig fortfarande och vill att vi löser det här tillsammans.
Jag är plötsligt livrädd för jag känner för första gången att denne starke och målinriktade man inte längre orkar kämpa för "oss". Han har blivit apatisk och orkar inte ett enda bråk till.
Hur ska jag göra för att behålla denne man? Nu är det min tur att kämpa!! Jag vet att så bra män inte växer på träd därute. Hans enda negativa sida är barnen och att de är så bortskämda. Hur ska jag göra för att acceptera läget som det är utan att explodera varje gång?
Det är så många saker med barnen; de har diagnoser och de vägrar göra något av sina liv, inga aktiviteter, inga vänner, inga jobb, dåliga i skolan och tråkiga. De har inga framtidsplaner i livet trots att de är i de övre tonåren.
