Tvingad till abort

nä, det är bara i USA man kan göra så.

Bästa "hämnden" du kan göra är att bli lycklig och hitta nån ny som vill samma som dig i livet.

Alltså du måste se skillnaden här, jag förstår att för dig känns det som tvång. Men jag har väldigt svårt att tro att han band fast dig, tog dig till sjukhuset o skrek att dom skulle göra abort på dig.

Det finns ingen brottsrubricering här då inget brott begåtts förutom att din dåvarande inte lyssnade på dina känslor.

På vilket sätt tvingade han dig?

Hur tvingade han dig? Drogade dig, bältade dig vid en gyn-stol, körde upp en klädhängare i de nedre regionerna, höll en kniv mot strupen, en pistol mot huvudet, hotade din syster till livet..?

Så vitt jag vet så kan bara kvinnan bestämma om en abort ska ske, och barnmorskorna brukar inte se mellan fingrarna om partnern håller strypgrepp om kvinnan för att aborten ska kunna genomföras.

Jättelsedsen för din skull och för ditt barns skull.... :( Hemskt gjort av honom!!

Jag blev också mer eller mindre tvingad som tonåring att genomgå ett dödande av mitt barn i livmodern.... :( Mådde väldigt dåligt psykiskt under många år efteråt. Var en vuxen kvinna i 40-årsåldern som inte själv hade barn som övertygade mig om att ta "bort" (dvs döda) barnet i min mage var det "bästa"....

Jag var mycket utsatt och förvirrad och kände att de "vuxna" väl måste "veta bäst".... Men som sagt, mådde väldigt dåligt av det sedan ända tills jag fick mitt första levande barn. Då först gick smärtan bort, fast jag har fortfarande skuldkänslor (fast jag vet ju att jag blev pressad) och tänker att det var en pojke och att han skulle varit 20 år nu! Hans far skulle ha älskat honom och hela hans familj, jag skulle ha varit mycket stolt över honom tror jag. Tror inte att hans far och jag skulle ha levt tillsammans, men sonen hade varit älskad och vacker!

Du kan nog dock inte få mannen dömd för detta... och skadestånd lär det inte gå att få. Det blir ord mot ord....

Kramar!! Förlåt dig själv nu. Det är en exremt svårt situation när man blir så pressad! Kram... Du kommer säkert att få ett levande barn nån gång!