Hur vet man när det är dags att gå skilda vägar?

Som rubriken lyder, när vet man?

Min partner tar aldrig spontant i mig, de gånger det sker är alltid en invit för samlag. Finns inget intresse av att veta hur min dag varit, hur jag mår, vad jag gjort, vill, osv. Det är mycket tjaffs om små saker att och ligger en lätt irritation i luften från bådas håll men just nu känner det bara som det är jag som anstränger mig för att lätta upp stämningen. Men responsen blir bara mer irritation.

Idag sa min partner att hen hatade min röst och att om hen hade den skulle personen ifråga sluta prata helt. Det kändes som droppen, det kändes som slutet. Jag vet inte om jag överreagerar men jag blev otroligt ledsen. Först och främst för att det inte är något som jag kan påverka och sen har jag själv alltid hatat min egen röst och dialekt. För det andra vem säger det till sin partner sedan x antal år tillbaka?

Jag tror inte min partner förstår hur mycket detta påverkade mig, hen tycker förmodligen att jag överreagerar. Men är det okej att säga så? Hur ska jag få hen att förstå att det sårar?