Hur bryter man upp

Jag känner att ju mer jag slutar kretsa runt min sambo ju mer glider vi isär. Jag vill alltid att han ska ha det bra, jag har anpassat mig själv så otroligt mycket. Men mer och mer har jag börjat tänka på mig själv. Jag har snart möblerat om hela övervåningen åt mig själv för att jag ska få plats.

Jag har tagit upp detta ibland men får inte så mycket respons.

Jag tänker nu nästan oavbrutet på att det skulle vara skönt att vara för mig själv.

Men jag tänker också mycket på våra djur, vem kommer bo kvar i huset osv.

Jag har svårt att se mig själv hamna i lägenhet igen. Jag kanske funderar på konstiga saker, men så ser det ut just nu.

Har någon av varit i liknande situation? Hur är det att lämna drömhuset för lägenhet? Eller har ni bott kvar själva i huset? Har ni kanske flyttat till lägenhet tillfälligt? Klarar man av att ha ett hus ensam?

Tacksam för alla svar jag kan få.