Hur startade er tredje förlossning och hur var den i jämförelse med de tidigare?

Min tredje förlossning stämde in på det där du skriver om den luriga trean. Mina två första förlossningar började med vattenavgång hemma och sen gick det snabbt, ungefär fyra timmar från värkstart med ettan och ungefär 1,5 timme från värkstart med tvåan.

Trean blev helt annorlunda. Ingen vattenavgång hemma utan det började med värkar som kom med ca tio min mellanrum. Jag hade dessa i några timmar (det var natt) och när morgonen kom och jag gick upp kom värkarna tätare, sådär 2-6 minuter emellan. Då trodde jag att det kanske var på gång, men så fort jag lade mig för att vila kom de mycket mer sällan. Ibland med 20 min mellanrum. Detta pågick i 16 timmar! De sista tre timmarna började det dock göra mycket mer ont så då förstod jag att det inte var så långt kvar. Vi åkte in till sjukhuset efter 16 timmars värkarbete hemma och bebisen föddes efter 2,5 timme på sjukhus. Vattnet gick bara några minuter innan bebisen föddes. Jämfört med andra förlossningen så var den tredje förlossningen ungefär nio gånger längre!! Och mer än fyra gånger längre än första förlossningen! Puh..

Jag var helt slut efter tredje förlossningen, och orkade inte ens duscha. Hade ont i hela kroppen och kunde knappt gå på flera veckor eftersom jag troligen sträckte mig i ena höften under värkarbetets slutfas. Efter andra barnet var jag uppe och skuttade direkt. Så olika det kan vara!

Sen har jag fött ett fjärde barn efter detta. Den fjärde förlossningen blev ungefär som första förlossningen, lite lagom lång och jag mådde så himla bra efteråt. Kände mig extremt pigg och hade inte ont någonstans. Så det verkar ju kunna variera från barn till barn alltså. Stort lycka till, hoppas att det går riktigt bra!

Min första tog 17 timmar, barnet föddes på bf, krystade i 41 minuter och hade så ont länge efteråt. Andra tog 3 timmar, bf+5, hade fruktansvärda värkar där en värk höll på 10+ minuter och det var oregelbundna värkar hela tiden men krystade bara i 8 minuter och återhämtade mig väldigt snabbt. Tredje låg babyn fel med huvudet, oregelbundna värkar men fullt öppen på 2 timmar(mindre än 20 värkar) och hade lika långa värkar som vid andra förlossningen, enda var att jag inte upplevde dem som smärtsamma före de 2 sista timmarna. Jag var fullt öppen i 2,5 timme innan babyn föddes, 4 minuter krystade jag och jag hade ont länge efteråt, babyn föddes på bf+8 förlossningen tog 4,5 timme. Alla barn har varit under 4 kg, jag har fått första och andra gradens bristning.

Min första var ungefär som din. 40+4 började det med råge, ut kom han på stadiga 4,7 kg i 40+6 med sugklocka, jag fick dock inga bristningar. För mig tog inte epidural, och jag hade tvillingvärkar från början till slut, så jag upplevde allt som vidrigt. Har även en våldtäkt i bagaget, oc mycket ptsd drog igång under förlossningen.

Andra skulle ha blivit en igångsättning i vecka 38+0 p.g.a. rädsla samt att hon också beräknades vara stor för tiden. Drog igång av sig självt i 37+0 och ut kom hon på 12 timmar, 3,5 kg vägde hon. Betydligt bättre upplevelse.

Trean blev igångsättning i 37+6. Allt gick bra. Var 4 cm öppen redan morgonen när de tog hinnorna. Fick stimulerande på runt 40 % styrka, vilket inte ens är i närheten av smärtan från mina naturliga värkar. Dessutom slapp jag tvillingvärkar. Efter 6 timmar och 45 minuter kom han ut. Inga bristningar denna gång heller. Han vägde 4,8 kg i 37+6, så jag är glad att de satte igång mig när de gjorde det.

Min 3e graviditet kom 7 år efter andra barnet. Jag har mått sämre för varje graviditet. Med 3an så fick jag tidigt foglossning som blev värre och värre. Hade mycket förvärkar som pågick länge i taget. Så trodde konstant jag skulle föda barn från v 32. Minns speciellt en natt i v 35 när värkarna blev starkare och tätare under 10 tim för att sen bara försvinna. Men sonen kom inte förrän bf+9! Vilket antiklimax det var att ha så mycket förvärkar och sen gå 9 dagar över tiden. (Mina andra barn kom på bf+5 och bf-2 och då hade jag inte så mycket förvärkar alls).

Min första förlossningen var långdragen, över ett dygn. Vi var hemma i ungefär 20 timmar innan vi åkte in för jag tyckte jag kunde hantera värkarna bra. Då var jag öppen 5 cm. Jag mådde ialla av lustgasen så använde ingen smärtlindring alls. Vattnet gick aldrig utan de fick spräcka hinnorna och när bebisen skulle ut kändes det som att jag skulle spricka helt och hållet. Det brände så infernaliskt. Det tog så lång tid att krysta så det slutade med att de klippte mig för att få ut bebisen. Min dotter var grå och medvetslös så de behövde springa iväg med henne till ett annat rum. Det var att hon svalt massa vatten men de fick igång henne och hon var frisk efter det. Jag fick även en lång spricka invärtes. Detta var en sådan chockartad upplevelse så den har blivit mer som en dröm i minnet istället för verklighet. Så som hjärnan skyddar en.

För vi valde att bli med barn snart igen och 2,5 år efter den första förlossningen var jag redo att föda nr 2. Då startade det med värkar var 10e minut i ett par timmar, sen gick vattnet och då började starka täta värkar. Så vi åkte in till förlossningen snabbt för min sambo blev rädd för hur snabbt värkarna kom. Jag var öppen 5 cm. Och ganska snart när vi kommit dit fick jag ett blodtrycksfall så de behövde ge mig dropp för att få i mig mer vätska i blodet. Detta gjorde att värkarna avstannade så jag fick värkstimulerande dropp. Då funkade lustgas jättebra för mig. Och det gjorde som ondast att öppna mig från 8-10 cm. Sen gjorde det knappt ont alls att krysta fram henne och jag sprack inte alls. Så det tog totalt 10 timmar från första värk. Och hon skrek när hon kom ut! Vilken lycka för min första dotter var ju medvetslös och skrek ju då inte. Denna förlossningen är min solklara favorit.

Min 3e förlossning startade med att vattnet gick. Vi fick åka in till förlossningen tidigt då jag gått så länge över tiden och det var 3e barnet som kallas "luriga 3an". Förlossningen verkar då förberedd på att det kan gå snabbt eller krångligt. Det tog ett tag innan värkar började och de gjorde direkt superont. Jag minns inte att det var så med mina döttrar. Då klarade jag mig med lite lustgas båda gångerna och jag är generellt smärttålig. Nu krälade jag runt på golvet och kände mig svimfärdig av smärtan. Tog det mest underbara beslut att få epidural. Alltså jag säger bara HIMMELRIKET! Det tog bort all smärta. Jag kände bara att magen spände sig. Värkarna avtog dock lite så jag fick värkstimulerande dropp och så behövde jag sitta och gunga på en boll för att låta tyngdkraften göra sitt. Det tog sin tid innan denna bebis kom ut så på slutet var det lite bråttom då det var nästan 12 timmar sedan vattnet gått och de har nån gräns på 12 timmar gällande infektionsrisk. Min son kom ut grå med navelstängen runt halsen. Men barnmorskan var superlugn och masserade min sons bröst/mage och han började snabbt röra på sig och gnälla. Då sprack jag inget heller.

Jag har ju inte haft någon klockren bra förlossning men trots de problem som varit så har allt i slutändan gått bra.

Jag hoppas din 3e förlossning går bra :).

Första startade med vattenavgång hemma ca kl 01 på bf. Fruktansvärda värkar med tre minuter mellan startade ca fem min efter vattnet gick. Var på förslossningen 02.30. Var konstant villig att välja döden före födsel under denna förlossning för värkarna var totalt vidriga från första till sista stund. Öppnade mig långsamt i början men vid 08 hade jag öppnat mig fem cm på en timma och sen krystade jag i 45 min. Dottern född 08.45, inga bristningar.

Nr två 15 månader senare startade dagen efter bf Kl 10.30 med värkar hemma ca 10 min mellan. Var på förlossningen vid 12 inte särskilt smärtpåverkad, dom ville jag skulle åka hem men jag vägrade så jag gick och fikade. Fick ett rum 14.15, fortfarande helt ok smärta men tvingade till mig lustgas för jag ville vara redo när helvetet bröt loss. 14.45 går vattnet när jag fortfarande har kläder på mig, jag skriker rakt ut och in kommer barnmorskan springande och sliter av mig kläderna, då är sonen redan på väg ut. Han föds två minuter senare utan att jag upplevt att jag krystat. Inga bristningar.

Nr tre föddes 8 dagar innan bf 9 år efter nr 2.

Vaknade med en minivärk kl 06.10. Värkarbetet ungefär samma som nr 2.

Var på förlossningen kl 09 och samma visa som nr 2 ville dom att jag skulle åka hem men jag ville inte. Förklarade hur nr 2 varit och fick då stanna.

Tog lustgas vid 11 då det snabbt blev outhärdligt, då var jag öppen 2 cm. Vid 11.30 var jag öppen fem centimeter, hade dödslängtan och hade upplevt krystvärkar i en halvtimma utan att få krysta. Skulle få epidural akut men 11.35 ville barnmorskan kolla mig igen pga hur konstigt jag betedde mig och var då fullt öppen så 5cm på 5 minuter. Sonen föddes 11.47. Ingen bristning.

Första förlossningen var helvetet på jorden, ville inte ha fler barn efter den.

Andra skulle jag kunna göra om varje dag.

Tredje var en fruktansvärd bergochdalbana men det var så kort tid så det var ok ändå.