Otroligt deppig, ruvardag 8 efter FET

Förstår din känsla. Är på samma ruvardag som du med blastis och tvärnegativt här också. Gör så ont, jag vet.

Jag förstår att varje gång man inte lyckas är lika jobbigt, men försök att titta på din son och ta ett djupt andetag. Du har ju en fin son???? Jag sitter här och tittar på ingen. Har inga barn. Iaf ännu, vi ger inte upp än.

Men jag fattar, styrkekram!

Oj vad konstigt, alla frågetecken som dök upp var en blomma. Så du inte tror jag skrev massa frågetecken. Hehe

Hej!

Tack för ditt fina svar.

Jag försöker verkligen tänka så men det är så otroligt svårt just i stunden. Jag borde ju bara vara så glad över att jag ens lyckats få En son! Vilket jag såklart är! Men kan ändå inte släppa tankarna om detta misslyckande. Att man varit så naiv och trott så självklart att man kommer bli gravid på en gång igen bara för att man blev det på första försöket..sen också att man vet att varken jag eller sambon hae nägra problem egentligen, gör det ju bara ännu svårare för då tror man ju ännu mer på att man ska lyckas..

Har lusläst varenda inlägg om symptom och ruvardagar efter återföring av blasto och har ju såklart läst att man borde kunna få ett positivt test tidigare än om man för tillbaka ett 2-3 dgr odlat. Såå det blir bara ännu jobbigare nu.

Nu ska man liksom vänta in den jävla mensen..

Är det din första återföring? Ostimulerat eller stimulerat?

Ja jag förstår verkligen. Det suger.

MEN jag förstår att ni nu var så ?naiva? som du beskriver det, för det gick ju förra gången! Då hade jag också tänkt samma. Men sanningen är ju att det är ovanligt att det går på första. Det är iaf vad dom säger till oss. Sen fattar jag ekonomin och det där, men när man väl lyckas så är det förmodligen värt varenda krona :)

Vi har gjort två återföringar på vår första IVF. Båda stimulerad cykel. Inga ?fel? på oss heller. Det fäster bara inte :(

Men har varit gravid spontant, slutade i MA v13-14. Sen utomkveds med tvillingar i v 10.

Och sen IVF, vi startade i okt 2019 med IVF. Men dessa två blastisar var det vi fick från första. Så nästa steg blir en hysteroskopi (hur fan stavas det?) dvs en undersökning av livmodern. Min slemhinna är nämligen något tunn så vi ska kolla för säkerhets skull..

vi får kämpa tillsammans! Blir 33 år imorgon och det känns så jävla tungt att vara barnlös.... usch.

All kämparglöd till Er. Krama om varandra och tappa inte hoppet!