Får rejäla nervutbrott i v.11

Hej!

Tack för uppmuntran och all råd :) men jag slutade med kaffet och nikotin i v 7 och det har gått jätte bra, jag har inte haft rök- eller kaffesug p.g.a illamående.

Problemet med min sambo uppstår när hans ex (de har tillsammans en dotter på 10 år ) ringer 24/7 till hans mobil och begär alltid att vi ska ta dottern när det är egentligen hennes vecka. Och det är helt okej och samarbeta och ställa upp för varandra men hon gör det för ofta... jag kan dra en hel historia hur manipulerande hon är och allt för att hon ska gå ut och festa. Det värsta av allt att min sambo faller för hennes manipulation och det är det som gör mig galen.

Jag blev gravid via IVF ... dagen efter återföringen ringde hon ( vet inget om ivf behandlingen) och messade samtidigt till min sambo för att han ska komma hämta deras dotter för att hon inte har lugn och ro när hon sitter och äter på restaurangen med sin vän.

Den dagen satte jag henne på plats genom att messa henne ( ringde henne två ggr innan jag messade men hon svarade inte ) och säga till henne att hon ska börja ta ansvar för sin dotter och hon ska inte kräva att min sambo ska avbryta sina planer med mig enbart för att hon behöver komma ifrån sin dotter.

(Den här kvinnan är inte en ung mamma utan det är en kvinna på 40 år som uppför sig som hon gör. Hon har erfarenhet med barn i och med att hon har 3 andra barn med två andra män)

Efter messet gjorde hon skit utav mig och hotade min sambo Med att han kommer aldrig får träffa sin dotter och att hon kommer att ansöka om ensamvårdnad.

Nästa dag mår min sambo så pass dålig om att hans ex har hotat honom med att han inte får träffa sitt barn ( trots de har delad vårdnad ), att han väljer och ringa henne och smutskasta mig framför henne för att hon ska känna att hon har rätt i det hela.

Jag har mått så dåligt och blivit sårad att han valde smutskasta mig istället för att sätta henne på plats och säga att nu räcker och ta ansvar för vårt barn.

jag åkte hem till min familj över en månad för att komma undan ifrån all hysteri med den där jävla kärringen och från min sambo.

Min sambo känner dig jätte dålig över vad han har sagt om mig och han vet inte hur han ska reparera skadan. Han har försökt prata med sitt ex och säga Allt hon har sagt om mig stämmer inte ( hon tydligen anklagat mig att hennes dotter får utbrott p.g.a mig, i ingen moment visar flickan tecken på aggression när hon är hos oss). Varje gång han försökt rentvå mitt namn har hon lagt på luren.

När jag kom tillbaka från familj så lovade han mig att han skulle undvika ta emot hennes samtal om det inte var akut gällande hans dotter.

Men nu efter den globala viruset har hon fått för sig å ringa till min sambo och prata med honom som om ingenting har hänt ( dottern bor hos oss för att inte utsätta henne för viruset) och frågar på ett nonchalant sätt om det går bra för ?hans tjej? att deras dotter ska vara hos oss. Därefter pratar hon med honom som om ingenting har hänt ( händelsen när hon gjorde skit utav mig för att jag sa enbart ta ansvar för din vecka).

Som person så förstår jag inte mig på min sambo, för att om hon har ringt och fråga om det är okej om deras dotter stannar ett par veckor till hos oss. Han ska då ba hålla sig kort i samtalet och säga ja, det går bra för oss, and that?s it och säga nu måste jag lägga på eller vill du prata med vår dotter. Men han fortsätter och lyssnar på hennes skitsnack om vad hon tänker om den där viruset och bla bla bla...

Det är där jag blir frustrerad och känner att han inte ger mig värde och respekt framför henne och mer nu när jag väntar hans barn... han lovade mig att han skulle Ba svara hennes samtal när det gäller deras dotter.

Jag brinner inombords och känner att jag har inget värde för honom. Jag upplever ibland att jag kvävs utav mina nerver samtidigt som jag kväver mitt framtida barn.. jag svårt och varva ner och säga åt helvete med er.

Upplever även att Han inte bryr sig när jag har sagt att han skiter i mig och min graviditet. Jag har även sagt att han hade lovat mig och undvika om hennes onödiga samtal och att mina nervutbrott och gråt gör så att vår framtida barn mår inte bra.

Jag har fyra barn och jag har varit mycket mer arg under alla mina graviditeter. Jag är normal till humöret annars men just som gravid har jag kunnat bli hur arg som helst. Inget av min barn är onormalt på något sätt. Tror att du ska försöka sluta oro dig för att du blir arg. Det är ju ändå en normal reaktion hos en människa och jag tror att foster klarar det alldeles utmärkt om man inte går runt och är helt vansinnig 24/7 :)

Hej,

Tack för att ni berättar om era erfarenheter under er period som gravid. Jag ska försöka låta bli och oroa mig för barnet och försöka skita i min sambo och hans ex och försöka inte bli vansinnig dygnet runt.

Jag tror att jag känner mig en aning lugnare i och med att jag fått läsa era erfarenheter och att jag tagit avstånd från min sambo (Sovit de senaste nätterna i min gamla lägenhet).

Tack!