Otrogen med hans bästa vän
vet inte vart jag ska börja. Det är säkert många som kommer att gå in hårt för att poängtera vilken skitstövel och otroget svin man är. och att jag inte förtjänar min partner och kanske har ni rätt. det är inte synd om mig. jag är vuxen och har gjort allt detta bara på lek men älskar min partner. jag har alltid varit en lojal person som tänkt att man inte kan älska någon om man är otrogen. vad jag hade fel.
jag har i tillägg en personlighetstsörning som jag går i behandling för. borderline. och har mera i sista tiden blivit intresserad för att töja gränser generellt när det kommer till relationer, sex.
vi har barn ilag och jag är en ung mamma med en son på snart 3 år. vi har varit ilag i snart 5 år och vårat sexliv har senaste året dabbat lite ut. vi har riktigt bra sex när vi har det men det blir alltför sällan och han är ganska lat och har blivit pappa fet och överviktig. jag med och jag prövar att nu underhålla min egen kropp /hälsa för att inte bli större och prövar att locka med honom till att vilja träna eller göra aktiviteter eller säga till han att ändra hans kosthåll av hälsoskäl och hålla vikten nere. jag saknar hur vi var när vi möttes. nu är vi bara 2 feta personer som har ingen ork, en utav oss iaf och var sex sällan och har ätit skräpmat i flera år och varit passiv. jag känner mig missnöjd och vill ha mera utav livet. vilket jag kan få med min partner på men jag tycker han skulle kunna rycka upp sig lite. och vi har inte alltid haft ett glasklart plättfritt hållande. och då kommer det hära känsliga in..
jag har nu varit otrogen mot hans bästa vän 3 ggr och igår avslutade vi det. då har vi testat allt innom sex och gjord oss färdiga. klarar dock att dölja det och har inte blivit påkommen. men jag känner mig som en isbit i hjärtat. helt kall. att jag klarar att gömma det så bra. är jag en psykopat? . hur kan jag bara gå tillbaka till vardagen som att inget har hänt?
jag har för mycket att förlora för vadå bara ett ligg men endå gjorde jag det och med hans bästa vän. han är ju lika skitdålig han med som gått bakom ryggen men vi har bestämt att aldrig prata mera om det igen och det blir mellan oss förevigt. vi har bägge familjer och bekanta kretsar och dessutom känner jag hans tjej med och vi har jobbat ilag och varit vänner och fick barn samtidigt.
jag fattar inte hur jag kunde vara så jävla dum i huvudet och göra det här och sätta en sån dålig magkänsla i mig själv den julen 2019. det började med att jag och partnern hade haft ett stort bråk och jag var ledsen och hans bästa vän fanns som stöd där och jag föll i hans armar över snapchat och sedan utvecklade det sig bara och några dagar före julafton 2019 så hade vi vårat första ligg. det var inte sådär jättebra och sedan bestämde vi oss för att låta det vara. jag tyckte inte det var värt det. det var stressigt och intimlöst och jag fick värsta ångesten efteråt. sen gick det en månad och vi hade inte pratat och han gjorde en andra invit. denna gång var sexet bättre och jag fick ut något av det för att otroheten på ett sätt skulle vara värt det. men det är det ju aldrig ändå. denna gången kysstes vi och han mig tillbvaka. efter sexet låg han kvar på sängen medans jag sprang till duschen. han hittade ut själv men innan han gick så gick han och öppnade duschen och gav mig en såndär luftkyss mot ena kinden och for sen.
och igår sista ggn vi hade sex så hade vi vaginalt och analsex och vi njöt väldigt i varandras sällskap men så fort vi var färdig så gjorde han en vad jag tror var "samma tillbaka" . denna gång kom jag till han sent i natten och när vi var färdig så tackade jag för mig och började leta fram kläderna och han låg och återhämtade sig och sa han skulle duscha och sen gå och lägga sig . han började leta sig uppöver trapporna och sa att han skulle sova efter jag gått. så jag skyndade mig att komma mig ut. denna gång kysstes vi inte. det känndes så konstigt. vi hade haft hämnsingslöst sex och jag vet han är en anal kille och jag njöt med men efter vi var färdig och jag påväg hem så fick jag bara ett meddelande om att det här måste sluta och det var sista gången vi gjorde något. jag kände mig så utnyttjad men tyckte samtidigt det var bra att vi nu hade gjort allt så vi kunde återgå till våra normala liv och det inte fanns mera grejer att göra i sexuell väg. det verkar som om det finns någon sorts kemi där i sex men inte på det emotionella planet och vi kan inte ha normala samtaler utan att det blir töntigt eller att jag tycker att jag låter töntig men på meddelanden osv så kan vi skriva mycket. tror mera på att eftersom jag har en sån kall eller "cool down" partner som inte är såär jättebra på att prata känslor så har jag velat finna en ersättare som kan ge mig den stötten jag behöver. det andra jag tänker är att jag och hans kompis kanske har panik för att vi kanske blandar känslor in och att det är därför vi avbryter. han är rädd min partner ska få veta och för mig så är det inte lika jobbigt. även om det skulle vara min undergång. det jobbiga skulle vara att se han bli sårad och det är därför jag håller det så hemligt. jag tror kanske jag använer det här som en slags bikt eller något jag måste bara få det ut.
jag vet inte men jag har väll inbillat mig kanske i att hans vän varit kär i mig men det är han nog inte utan har ju varit på min partners andra brudar förut och det gör mig ännu mera ledsen att jag på ett sätt inte klarade att stå emot och liksom vara trogen och lojal och att han på ett sätt blivit rövkörd 2 ggr av samma polare och 2 flickvänner. jag känner mig som den minsta lilla individen på jorden just nu faktiskt. och et förtjänar jag men jag förtjänar inte ens att vara skitet under hans sko. och jag har barn. världens sämsta mamma. och som förövrigt blir sjukt ostabil av att inleda nya relationer. det har jag klargjort för hans bästa vän med. tror bara det funnits något sorts vänskapsband där som gjort att jag kjänner att han accepterar mig och min mentala hälsa och sjukdom och har aldrig varit dömmande men det har min partner varit.
väntar nu barav på en massa plågsamma kommentarer. varför utsätta mig ens för detta egentligen? jag ville väl kanske bara bli fri skuldkänsla och skamm.
det är ju mycket värre för min partner men jag fattar inte att jag på ett sätt lyckas lura hjärnan och tro att jag gillar hans kompis så mycket . tar inte att bli avvisad särskilt gott och blivit nästan depsperat varje gång efter vi haft sex. men denna gången är annorlunda . tänker inte pröva ta upp kontakten igen. men det känndes som om han fick som han ville och ja.. den värsta största skitsäcken är jag liksom av oss 2. jag förväntas ju vara så mycket. småbarnsmamma, lojal, kvinna,omsorg,osv. HAN , man, kåt, singel, leka m livet, brosbeforehoes.
hjälp...
