Ingen fysisk attraktion

Att man tappar attraktionen beror ju på något och man måste börja med att ta reda på varför. Då ser man ju om det överhuvudtaget är möjligt att få tillbaka känslorna.

I mitt fall tappade jag successivt attraktion till min man pga att han inte ville jobba på de problem vi hade. Han tyckte att jag var löjlig, skyllde problemen på mig och tyckte att bara JAG skulle ändra mig, sen kanske möjligen kunde han tänka sig att börja göra något åt det hela. Hans attityd blev osexig och egoistisk. Han tyckte att jag skulle vara kåt, glad och tacksam och sluta löjla mig. Han gjorde ju inget fel.

En sån attityd bröt sakta ner både attraktion och kärlek och min kropp slutade fungera vid sex så jag sa ifrån. Jag blev handlöst förälskad i en annan och insåg att jag inte kan leva så här. Jag valde att skilja mig.

Jag älskade min man och den familj vi hade men jag blev förtvivlad över att han inte såg hur illa det var och den vetskapen var ju oerhört sårande i sig.

Vi har försökt skapa nytändningar och mer tid till varandra och har lyckats några gånger också. Vi har alltid haft bra sex och massage är en bra ingång för oss.

Men nu är jag lite ledsen för min man har skaffat en riktigt osexig kulmage och hur han än tränar så äter han lika mycket så det blir noll resultat vad gäller magen.

Själv har jag normalt fin form men tappar helt motivationen när han inte kan hålla sig fin för mig och heller inte vill gå på de 1-2 större fester om året som motiverar mig extra att hålla formen. Däremot tycker han jag ska låta bli att ha godis eller något hemma till gäster, eller ens bakchoklad i skafferiet för då äter han bara upp det.

Så nu har jag ätit mig till några extra kilon i soffan och det känns som det kan kvitta hur jag ser ut i fortsättningen då om han tycker det är okej att bli fet vid 50.

Att man tappar attraktionen beror ju på något och man måste börja med att ta reda på varför. Då ser man ju om det överhuvudtaget är möjligt att få tillbaka känslorna.

I mitt fall tappade jag successivt attraktion till min man pga att han inte ville jobba på de problem vi hade. Han tyckte att jag var löjlig, skyllde problemen på mig och tyckte att bara JAG skulle ändra mig, sen kanske möjligen kunde han tänka sig att börja göra något åt det hela. Hans attityd blev osexig och egoistisk. Han tyckte att jag skulle vara kåt, glad och tacksam och sluta löjla mig. Han gjorde ju inget fel.

En sån attityd bröt sakta ner både attraktion och kärlek och min kropp slutade fungera vid sex så jag sa ifrån. Jag blev handlöst förälskad i en annan och insåg att jag inte kan leva så här. Jag valde att skilja mig.

Jag älskade min man och den familj vi hade men jag blev förtvivlad över att han inte såg hur illa det var och den vetskapen var ju oerhört sårande i sig.

Vad jag känner igen mig!
Jag fick alltid höra: varför gnäller du på mig, jag gnäller ju aldrig på dig.
Sa alltid att jag skulle heller inte ha mage att gnälla om jag kunde komma och gå som jag ville, komma hem till dukat middagsbord varje dag, nytvättade underkläder i i byrån, fullt kylskåp, någon annan som fixade trädgården, hemmet, barnen sociala samlivet osv.
Min x-man var/är arbetsnarkoman och prioriterade bara sig själv i alla lägen.

Fick också känslan att jag bara skulle vara glad kåt och tacksam!
Att han sedan fick större och större mage som jag till slut sa rent ut gjorde honom sjukt osexig spelade ingen roll. Han var ju nöjd så varför skulle han försöka gå ned i vikt? Det var ju jag som hade problem inte han...

Han fick en chock när jag begärde skilsmässa. Han fattade ingenting. Hur kunde jag lämna honom? Han var/är ju perfekt! (han har aldrig kunnat erkänna ett enda fel eller be om ursäkt för någonting).