Vet inte hur jag ska tänka, abort eller behålla?
Fick för 4 veckor sedan reda på att jag är gravid, vecka 8 nu. På dessa veckor har mycket hänt och jag är ett virrvarr av känslor och står inför ett beslut jag inte vet hur jag ska kunna fatta men jag vet att jag måste fatta det snart och numer ensam. Jag 31 år och pappan 30, har varit tillsammans i ett år men lyckliga (trodde jag) med gemensamma framtidsplaner om ett barn och hus osv, jag har två egna barn på 5 & 6 år varannan vecka och han har inga. Graviditeten var inte planerad men inte direkt oväntade då vi inte haft något skydd, han har inte velat ha barn just nu och jag har tyckt att det kan vänta men blir det så vill jag inte genomgå en abort till vilket vi talat om. Första reaktionen från honom var ren och skär panik, det går inte och aldrig! Efter att han sedan åkt och talat med sina föräldrar för att själv kanske få ett perspektiv utifrån och lugna sig lite så säger han att han tar sitt ansvar men jag och han verkade vara som bortblåsta. Jag har inte uteslutit abort från början då jag givetvis helst vill att vi löser detta tillsammans men vi har inte ens satt oss ner och kunnat tala om graviditeten. Efter att ha åkt till sina föräldrar och vart där ca en vecka kom han aldrig hem igen och i lördags hämtade han sina saker och flyttade ut efter att jag försökt prata med honom otaliga gånger och det enda jag fick i respons var samtal om att han inte klarar det här livet, att han inte vet vad han vill med något, att han säkert vill vara 20 för alltid och bara ska arbeta och resa. Dagarna innan graviditeten så älskade han mig, såg fram emot hus och ville aldrig vara utan mig. Jag har vart helt förstörd men försökt tala med honom och ge det tid i den mån jag klarat och försökt prata men han ringer bara mig och är ledsen för att folk tycker han är en idiot tydligen och att ingen förstår honom och han inte kan flytta till annan ort i framtiden om jag behåller barnet. Det sista vi pratade så var det också ett problem att jag har barn sedan innan och det förstör för oss känner han fast han vet att det är fel att känna och han får skuldkänslor. Jag är i chock! Jag förstår inte agerandet eller hur det kunde bli så här och tampas nu med dåligt samvete över att jag överväger att behålla, jag trodde ju detta var vad vi ville även om läget inte var optimalt. Känner mig lurad och otroligt sviken, han kan aldrig ha älskat mig på riktigt om man gör så här. Jag är som luft. Hur hade ni tänkt över beslutet?