Gravid, illamående

I denna graviditet vände det i v.23 för mig. Lider med dig.

Oj hjälp! Enligt vad man läser & vad barnmorskan säger vänder det för de flesta i v.12 Jag känner dock ingen som det vänt för redan i v.12 Håller dock tummarna. Att må dåligt fram till v.23 låter hemskt :(

Det blev bättre i vecka 17-18.

Usch vad jobbigt för dig! Absolut kan det upplevas jobbigt att vara gravid av olika anledningar, men att man ska må så dåligt att man är sängliggandes från tidigt i graviditeten är inte det normala.

Det som direkt dök upp i mitt huvud var hyperemesis. Lyssna på avsnitt 196. Therese, av Förlossningspodden där pratar de om detta. Kanske finns det något där du kan snappa upp och bli hjälpt av.

Lycka till!

Hade precis som du. Var sjukskriven vecka 7-13. Nu äntligen i vecka 16 kan jag börja leva som vanligt igen. Håll ut för det blir oftast bättre även om det för stunden känns fruktansvärt! <3

för mig vände det runt v.30.. vissa har bara i några veckor medans andra kan ha hela graviditeten.

Omeprazol hjälpte mig när det var som värst, det lugnade ner magsyrorna så jag mådde mindre illa och spydde inget. (pratade med läkare och apotekspersonal innan)
Småäta torra kex eller typ rostmacka hjälpte också.

Åh jag var precis likadan. Mådde skit, spydde av allt o var sjukskriven. Gjorde ingenting hemma medan sambon tog hand om mig o renoverade köket på egen hand.

Du kan inte göra så mycket mer åt detta än vad du redan gör, försök ta hand om dig, om du inte riktigt kan visa uppskattning för vad han gör för dig så säg det med ord. Det går över detta, om inte snart så iaf vid bf. Jag hade bf igår, spyr fortfarande men bara förmiddagarna. Det blir bättre!

Mitt illamående kom i stort sett samma dag jag plussade och minskade i v 18 för att sen nästan försvinna ett par veckor senare. Då mådde jag bara illa när hungern smög sig på. Jag är tacksam för jag kräktes aldrig. Det var ett konstant illamående från att jag vaknade till att jag somnade. Det hjälpte lite att äta så vissa dagar gick jag med något i munnen hela tiden. Jag la all min energi på att klara av att jobba och på kväkarns och framför allt helgerna bröt jag ihop totalt. Tyckte så synd om min man. Men eftersom det tog oss över 3,5 år att bli gravida så har han hela tiden tyckt att alla symptom är bra så han tog snällt hand om mig.

Jag hoppas att ditt släpper i v 12-14 då de säger att det är vanligt att det släpper. Det var väääääldigt skönt första morgonen Jag vaknade och insåg att jag inte mådde illa.

För mig vände det v 14-15, hemskt innan.

Du har dock tur om att vara sjukskriven. Min läkare ville sjukskriva mig men Försäkringskassan sa att mitt arbete inte är fysiskt krävande, jag bör palla. Jobbar som lärare, ibland spydde jag flera gånger under samma lektion. Försök hålla lektion och instruera 30 elever när du känner att om du öppnar munnen kräks du direkt. Det var nog ingen kvalitetsundervisning vad jag gjorde då... Målet var att överleva dagen. Jag kräkte ibland flera gånger till jobbet, på tunnelbanan, på gatan osv. Trots önskade barn övervägde jag abort då jag kände att jag inte orkar längre. Sedan från en dag till den andra försvann det, nu mår jag hur bra som helst!! V22 nu.

Extrem illamående 7-15 vecka 16-17 magsjuka mådde sen bra tills vecka 24 nu är jag illamående till och från är i vecka 28... ligger helt utslagen av illamående nu när jag skriver haha

Jag är nu i vecka 17 i min första graviditet och kräktes ?konstant? från v.6 till v.15 ungefär. Efter det har jag haft riktigt bra dagar när jag mått toppen och andra sämre när jag mått illa och/eller kräkts.

Jag ville slå folk på käften som kom med tips haha. När man mår så dåligt så testar man ALLT och om inget fungerar vill man fan inte höra ?drick lite bubbelvatten och ät lite men ofta?.

Jag fick Lergigan utskrivet när jag mådde som värst och det hjälpte lite, kräktes men mådde inte lika illa! Tar det vid behov nu men innan var jag beroende av tabletterna för att ha en normal vardag.

Det är svinjobbigt att må illa! Mitt enda tips är att inte känna dig dålig eller ha dåligt samvete för att du inte mår bra och kanske inte orkar så mycket som du vill.

Det kommer att lätta förr eller senare, dålig tröst men det är sant!

Fyfan, vet hur jävligt det är!!

Med barn nummer ett hade jag ett fruktansvärt illamående, var sängliggande och orkade ingenting. Grät mig igenom dagarna. Spydde inte så mycket men illamåendet i sig är 100 ggr värre än att spy. Blev avsevärt bättre efter vecka 13+0.

Med andra barnet fick jag hyperemesis gravidarum (extremt graviditetsillamående). Spydde dygnet runt, fick inte behålla nåt. Mådde så dåligt att jag övervägde abort flera ggr. Låg inne med dropp flera gånger. Önskar inte ens min värsta fiende det måendet (tänk er det värsta magsjukeillamåendet dygnet runt, som aldrig aldrig går över, vecka ut och vecka in. Nej fyfan!!). Det höll i sig mellan vecka 6-20.

Med barn tre fick jag illamående likt med första barnet men spydde inte mycket. Lättade avsevärt efter vecka 14+.

Är nu gravid med fyran och har haft ett förlamande illamående sen vecka 4+3 (är nu i vecka 11). Överlever genom att ta Lergigan comp 4 ggr per dag. Hoppas att det ger med sig i vecka 13-14. Spyr bara 1-3 ggr per dag.

Styrkekramar till dig, du är inte ensam om att må såhär!!

Ja, vissa har tur och är inte illamående alls eller bara lite någon vecka.

Hoppas det går över snart för dig, vet hur hemskt det är.

Vet inte vilka mediciner du har men jag har haft hyperemesis gravidarum i alla graviditeter där jag väntade pojkar.

Jag vet om tre mediciner mot illamående...lergigan, någon supp som är svindyr och primperan om inget annat hjälper.

De brukar dock inte vara så generösa med att skriva ut den sistnämnda.

Sedan har jag hört att vitamin b6 tillskott kan hjälpa mot illamåendet.

Vätskeersättning är också bra om du spyr mycket, då mab ofta mår mer illa när man har vätskebrist.

Ibland kan man få magkatarr efter alla kräkningar, då fortsätter man att kräkas och tror det är pga graviditetsillamåendet. Då är det bra med tex apote hjärtars mjölksyrebakterier och medicin mot konstaterad magkatarr.

Tack för alla svar! Det känns bra att veta att fler går igenom samma sak men det är hemskt att det inte finns någonting att göra åt saken än att härda ut.

Som någon skriver ovan har även jag funderar på abort ibland då man helt enkelt inte står ut längre men jag ska kämpa mig igenom detta.

Jag har fått lergigan & primperan utskrivet men tycker som sagt inte att det hjälper. Hoppas det hjälper bättre för andra <3

Kämpa på allihopa, hoppas på ljusare dagar snart!