Helt plötsligt vill inte han längre
Det här är ett långt inlägg så orkar du inte läsa så får du hoppa till en annan tråd.
Jag skulle vilja höra vad andra kvinnor tänker om situationen som jag upplever hemma. Hur skulle ni agera i min situation.
Jag och min man har levt samman väldigt länge och har tagit oss genom småbarnsår med allt vad det innebär. Idag befinner vi oss i det skedet av livet då vi borde kunna ta igen sånt som vi försakat och missat tidigare. Barnen har sedan flera år flyttat hemifrån och vi behöver inte försörja dom längre. Vi har väldigt bra ekonomi. Vi bor bra och reser ofta. Men sexet är som bortblåst.
När jag blickar tillbaka så får jag erkänna att det är min man som har fått bära vårt sexliv på sina axlar under i stort sett alla år. Har vi haft sex så har det varit på hans initiativ. Jag har kunnat styra det genom att "släppa till" ibland och ibland neka. Jag har nekat en hel del och då ofta på grund av att jag antingen varit trött eller helt enkelt inte haft lust. Jag har inte haft rätt känsla i kroppen. Jag vet att han har tagit illa vid sig när han har blivit nekad under en tid. Tyvärr vet jag också att han har tagit illa vid sig när jag aldrig själv visat intresse i att ha sex med honom. Han har sagt vid några tillfällen att han skulle vilja känna sig åtrådd. Det är bara det att jag inte går omkring och kåtar upp mig själv. Jag måste bli uppkåtad av honom om det skall bli något. Och det har nog varit rätt svårt under dessa år. Jag inser idag att mina avvisanden inte egentligen har handlat om honom direkt eller att han har gjort något fel. Det har nog mera varit pga att jag har gått fullt upp i mammarollen och inte sett mig själv som en älskarinna och kärlekspartner till min man. Jag vet att han har lidit av det här.
När vi väl haft sex så har det varit bra tycker jag. Jag har fått mycket uppmärksamhet och nästan alltid fått orgasm. Ofta flera orgasmer. Men det är han som har jobbat i sängen. Jag tror nog att han har känt pressen på att vara en bra älskare. Och det har han ju varit. Jag har varit mer passiv än jag önskat. Jag hade nog också velat ge honom mer uppmärksamhet men det har inte blivit av och han har ju samtidigt också "tagit för sig av mig" och aldrig uttryckt några önskemål om att jag skall vara annorlunda.
När man läser inlägg i forum som detta och även andra sexspalter så är ett ofta förekommande råd till par med problem med sexlivet att bli bättre på att fördela hushållssysslorna. Att mannen skall göra mer och avlasta kvinnan så att hon får mer ork och därmed lust till honom. I vårt förhållande har jag tagit stort ansvar. För vissa sysslor. Det har bara blivit så och det har nog varit på mitt eget initiativ. Jag har inte släppt in honom. Men samtidigt betyder inte det här att jag har gjort mer än honom. Han har också dragit ett stort lass här hemma så jag skulle nog säga att vi har fördelat arbetet rätt jämnt i stort.
Men så till där vi är idag.
Jag har nu insett att han har gett upp allt som har med sex att göra. Han är väldigt kärleksfull med mig och visar mycket uppskattning och närhet (kramar och pussar). Men det känns ungefär som jag har förväntat mig ett strävsamt par i 80-års åldern skulle göra. Eller åtminstone som jag inbillat att vi skall vara när vi är i den åldern.
Han gör alltså inga sexuella närmanden längre. Tar inga initiativ. Verkar inte ha den minsta sexlust längre. Jag tror inte att han onanerar längre heller. Eller jag vet ju inte.
Den här insikten gör mig rädd och bedrövad. Jag är ju inte lastgammal och i min ålder (50+) skall man ju kunna ha ett rikt sexliv fortfarande. Men nu vill inte han längre. Är det inte ironiskt och nästan orättvist? Om än kanske förståeligt från hans sida.
Själv skulle jag vilja ha mer sex nu. Jag skulle vilja ha tillbaka min virile man. Min älskare. Men han verkar vara förlorad. Jag har börjat onanera rätt regelbundet och märker att det är tillfredsställande. Jag skulle vilja att han tar initiativ igen men det gör han ju inte. Jag är vältränad och fräsch. Jag klär ofta upp mig för honom i kläder som jag vet att han uppskattat. Alltså feminint. Jag har snygga och sexiga underkläder och rakar mig där nere. Jag har även sett till att han har kunnat se att jag är rakad och att jag bär stayups. Men inga initiativ alls.
Så varför tar jag själv inte initiativ då? Jag kan inte. Det knyter sig. Jag känner mig vilsen och jag är rätt övertygad om att han kommer att avvisa mig. Och det skulle ta mig väldigt hårt att bli avvisad. Jag har ju sett vad det har gjort med honom. Så därför bjuder jag till på det är sättet istället. Försöker signalera att jag är tillgänglig. Men det löser ju ingenting.
Tyvärr kan jag heller inte inleda ett samtal om vårt sexliv med honom. Det skulle också knyta sig. Jag är rädd att han skulle vara ärlig tillbaka och att jag skulle få höra hur han känt sig alla år. Att jag är hemsk. Det är inte så att han skulle ta tillfället i akt och ösa en massa skit över mig. Till det är han för god. Men jag skulle läsa mellan raderna och förstå hur mitt beteende har gjort att vi har hamnat där vi är.
Så nu sitter jag här med en massa låsningar runt det sexuella. Men vill ha sex. Och jag vill ha det med min man som helt gett upp och funnit sig i ett sexlöst liv.
En del av mig tycker att det inte är mer än rätt åt mig och att man får förstå honom. En annan del av mig tycker att det är jävligt orättvist och att han borde vara glad över att nu kunna få ha ett livligt sexliv som han har velat ha så länge. Visst - jag onanerar men känner samtidigt att det inte räcker till. Jag vill aldrig riskera mitt förhållande. Därtill är han mig för dyrbar. Men jag vill känna mig åtrådd av en man som vill ha mig. Jag vill knulla och bli knullad helt enkelt.
Är en älskare en pragmatisk och acceptabel lösning i min situation? Jag har på inget sätt börjat röra mig i den riktningen. Har ingen på gång eller ens nära. Men tanken har dykt upp i huvudet.
Vore det helt förkastligt att i min situation ta en älskare för att under mina sista år som sexuellt aktiv få leva ut lite? Eller är det rätt åt mig att jag får gå "osläckt" som min man gjort?
Borde han skärpa sig? Borde han fatta?
Hur resonerar andra kvinnor som kanske är i min ålder och i en liknande situation?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-03-31 14:03
Jag får nog ta tillbaka frågan om en älskare. Visst har tanken snuddat men det kommer inte att hända. Och jag varken vill eller skulle kunna förmå mig att göra något sådant. Av alla tänkbara skäl.
Så för att vara tydlig. Ingen älskare. Det är min man och jag. Ingen annan.
Men jag skulle vilja ha sex nu. Men ni menar alla att det är rätt åt mig att jag får uppleva det min man har upplevt i så många år? Är det faktiskt rätt?