Kan man vara för glad?

Jag fattar vad du menar.

Det är tyvärr provocerande för många att vara lycklig/glad, och det kommer alltid att vara det så länge de fortsätter jämföra sig med andra istället för med sig själva.

Jag försöker se om jag har blivit bättre, lärt mig nåt nytt, gjort något snällt eller socialt eller fått ett bättre jobb, istället för att slösa tid på att vara avundsjuk på de som har mer och bättre. Troligen hade jag idag kunnat vara nöjd med mycket mindre också.

Tyvärr har kvinnor forttfarande diverse nackdelar samtidigt som vi känner högre press att vara "lyckade" på flera fronter och kanske är det därför som fler kvinnor är missnöjda?

En är nöjd med karriären men inte med sitt utseende, en annan är nöjd med sitt utseende men har ändå dåligt samvete för att hon inte tränar 5 ggr/v, en tredje känner press att hemmet ska vara perfekt på ett sätt som typ ingen man gör, en fjärde känner oro över barn som har beteendeproblem i skolan, en femte har ångest för att hon inte lyckas aktivera barnen ordentligt med hela familjen osv osv.

Och på något vis blir ofta mer av det där hennes ansvar, eller så tar hon på sig det även om hon inte behöver. 

Jag har ännu inte upplevt att manliga äldre släktingar kommer in och anmärker på inredningen, städningen eller dukningen hos en yngre karl.

Kombinationen av att vara självsäker, lösningsorienterad och positiv KAN innebära att man säger saker som gör att man uppfattas som att man inte bryr sig om andra, förminskar deras problem, försöker visa sig bättre än dem, saknar empati, osv.
Det kan vara det som gör att vissa kvinnor tittar snett på dig...