MammaKajsa skrev 2020-04-09 12:57:19 följande:
Hej ts. Jag känner inte igen mig men vill bara skicka en stor varm kram och säga att jag blev så berörd av det du skriver. Det ska inte vara så i en familj, och att en mamma beter sig som din är fördjävligt rent ut sagt. Hoppas att det går att hitta en lösning. Ta hand om dig!
Samma här, är verkligen ledsen för dig ts!
Jag är ganska ung, 20-årsåldern och bor hemma men känner ibland att min mamma favoriserar min bror över mig. Jag har i affekt sagt det och hon hävdar att det inte är sant. Jag tror det bottnar i att dem är mer lika när det gäller det mesta, personlighet, smak m.m. Och jag förstår att det måste vara kul att få en mini-me. Men det gör ont, speciellt kanske för att jag är äldre och när jag var liten så kände jag att jag var den han är för henne nu. Tar typ alltid hans parti de få gånger vi har en konflikt trots att hon inte ens sett hela bilden utan kommer in i rummet sent. Det gör ont. Jätteont. Det blir ?dom? mot ?mig? och det får en att känna sig fruktansvärt ensam och bortstött. Och svartsjuk. Jag älskar min bror men det är lätt att känna jobbiga känslor gentemot honom trots att det inte ens är hans fel utan min mammas och hennes agerande gentemot oss. Lätt att känna sig svartsjuk och ibland drömma om när man fortfarande var det enda barnet. Även om jag såklart inte vill att det ska vara så! För som sagt är han världens finaste brorsa, det är bara mammas lätta ?favorisering? som skapar allt detta. Jag försöker rationalisera det med att han kanske fortfarande undermedvetet är hennes ?bebis?/ yngsta skyddsling. Trots att han är i tonåren. Tror även hon tycker det är svårare att umgås med mig för jag ?kräver? mer, är mer djupsinnig i mina tankar och liknande. Svårare helt enkelt, mer olika. Hon är även van att vara dominant och få som hon vill och att alla andra ska hålla med och följa efter (dvs vi barn) men det börjar skära sig nu när jag är mer av en egen individ med egna åsikter som jag börjat uttrycka mer istället för att bara följa efter för att slippa konflikt som jag gjorde tidigare. Det känns ibland som att hon stör sig jättemycket på när jag inte tycker som henne. Trots att vi oftast faktiskt tycker likadant.
Jag har inga tips tyvärr. Jag är inte i närheten av er relation. Låter så hemsk att hon inte ens självmant vill hälsa på. Har hon ingen förklaring alls när du frågar varför det är så? Kram ts.
