Missbrukande bror
Min bror.... Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag är 32 år och min bror är 36 år. När vi växte upp såg jag upp till honom och vi hade en nära relation. För cirka15 år sedan började han missbruka droger ibland, det har under åren gått väldigt upp och ner med det (inte heroin utan annat). Mina föräldrar och jag har självklart varit väldigt oroliga till och från, stöttat honom i massor, försökt allt för att han ska ta emot hjälp. Han har aldrig gjort det.
För cirka ett år sen förlorade han jobbet pga sitt knarkande. Efter det har det gått utför. Han har levt på min pappas pengar (som ska vara som ett lån/ev tidigt arv), och inte bara till hyra och mat utan han köpte horor (för 40 000) och reste iväg en månad dessutom (när det först skulle vara två veckor men ljög och sket i att han inte skulle vara där utan stannade kvar en månad istället). Min mamma och pappa förösker sätta ner foten men i slutändan har han de kring sitt finger. Han har sökt jobb men lite och de intervjuer han fått komma på har inte ens hört av sig efter. Min pappa curlar honom med att hitta jobbannonser, hjälpa till med allt osv.
På det så har han senaste åren blivit allt jag inte är. Han är antifeminist och rasistisk medan jag är på andra sidan av allt detta. Aktiv inom feminismen och avskyr hans rasism och antifeminism. Och han vill gärna bråka om det och man måste hela tiden argumentera emot hans dumma oubildade tankar.
Han beter sig oförskämt, har aldrig en tanke på någon annan än sig själv, utnyttjar mina föräldrar, allt kretsar kring honom.När vi gifte oss eller haft annat har han inte med sig en present eller ens klär upp sig. Och alla måste anpassa sig efter hans humör. Nu är jag gravid och han säger att han ser fram emot att bli morbror...medan jag vill helst ta avstånd.
Vad skulle ni göra i denna situation? Jag har SÅ tröttnat medan mina föräldrar är just hans föräldrar så de fortsätter att vara medbeoroende. Jag har fått säga ifrån till min pappa som ett tag bara pratade om honom och inget annat, det var som att jag inte existerade. Och när jag säger åt honom att nu får det fan vara nog, låna inte ut mer pengar. Då blir han tyst och vill inte prata om det, det är ju hans älskade son.
Vad gör man?
