Står inte ut med min mammas sambo

Jag står inte ut med min mammas sambo.

Till en början var det inget problem utan han verkade snäll. Men nu kommer jag inte överens men honom jag försöker för mammas skull men det är så jäkla svårt.

Konflikter kommer mer och mer och det påverkar min och mammas relation, jag drar mig mer och mer ifrån att åka dit för jag vill inte träffa honom.

För det första vill han försöka vara lite som en "far" till mig (har ingen bra kontakt med min riktiga far) , vilket jag inte tycker är ok.. han skämtar på min bekostnad, han spionerar och snokar i mitt liv. Kollar upp mina dejter, vem han är, vems han föräldrar är osv. Han vill vara en liten "flockledare" han ska ha koll på allt, veta allt..

Jag och mamma hade jättebra relation innan, vi kunde prata om allt..men när han kom in i bilden har hon förändrats och jag börjar undra om en jävla demon stulit min mamma ifrån mig för jag känner inte igen henne. Hon försvarar honom till 100%. Säger jag ifrån att jag inte gillar att de skojar om grejer jag inte tycker är kul eller säger saker som jag tar illa upp, då är det jag som är löjlig (de skojar om saker som får mig att ta illa upp). Idag hade vi en till konflikt och jag ifrågasatte honom vad han menar med det han sa.., han vägrar svara eller prata om det. Mamma sa "bli inte så sur, det är på skoj" så är det något man inte ens går och skämtar om. Jag bad min mamma förklara för mig på vilket sätt det var roligt, hon kunde inte ens svara. Mer än vi har väl "sjuk humor" hon hade aldrig någonsin ens skämtat om nåt sånt eller tyckt att det var roligt om man ser tillbaka innan hon träffade gubben.

Jag står inte ut med deras beteende och har försökt prata med dem, de lyssnar inte.. jag mår psykiskt dåligt av det här men de förstår inte det heller. Försöker jag prata med mamma så vänder hon allt emot mig så det låter som allt är mitt fel. Vad gör man i en sån här situation, jag står inte ut.

För inte så längesedan var den också en konflikt och jag pratade inte med dem på jättelänge speciellt inte med honom på typ 2 månader. Då ringer de runt hela stora släkten för jag inte svarade och undrade om det hört nåt så då drar de med dem i allt också vilket jag inte heller tycker är ok.

Några tips?

Jag avskydde min mammas sambo från mellanstadiet och framåt, men jag fick ändå stå ut tills jag lämnade hemmet för att plugga vid 18. Snacka om hur skönt det var!!

Han försökte inte spela pappa men han hade inget jobb, ingen dygnsrytm och en del spritproblem förutom att han rökte pipa som en borstbindare så hela köket var svinäckligt alltid och röken gick in bakvägen i mitt rum om jag hade fönstret öppet.

Hur många år har du kvar? Kan du ta detta som en motivation till att verkligen komma ut från hemmet så fort det går, för studier eller jobb?

Du kommer liksom inte att få bort honom, så det är bara att bita ihop och fokusera på att få tillbaka en bra relation med din mamma.

Du skulle kanske kunna ta med din mamma till BUP så att hon måste lyssna på dig medan en tredje person är närvarande? Kanske det skulle göra intryck så att du kan få in i hennes skalle att det inte är okej att skämta som saker som är viktiga för dig/sårar dig. Om psykologen där håller med så får hon nog ta ett snack med sambon om det också.

Och om hon sa att hon ville prata så får hon ju ställa upp då?

Åren är väldigt långa när man är ung, men du kommer snart att ha mer kontroll över ditt eget liv. Jag var inte hemma mycket första åren efter jag började plugga, var så glad att slippa den inpyrda lilla trean, men så småningom kunde jag glömma och förlåta en del och fick en lite bättre relation till sambon. Han var i alla fall inte elak även om han hade problem och det är mycket lättare att bete sig moget om man inte irriterar varandra och är i vägen för varandra varje dag.

Du tänker på ett sätt nu, du kommer att tänka lite annorlunda om några år, och ännu mer olika när du tittar bakåt på det om 10 år. Så småningom kan man faktiskt bli glad att ens mamma bara har någon att leva med i vardagen som i alla fall är snäll, för annars får man som barn ett väldigt stort socialt ansvar.

Står inte ut med min mammas sambo

INNEHÅLL