Graviditet i Coronatider...

Har inte drabbats nämnvärt än. Ultraljuden hann vi göra innan detta drog igång. Min man får inte följa med till barnmorskan nu när kontrollerna blir tätare i slutet men det ser ingen av oss någon anledning till ändå. Han får inte vara med på BB heller (om inte reglerna hinner ändras) men eftersom vi har barn sedan innan så hade han ju ändå behövt åka hem. Största konsekvensen hittills är att min barnmorskemottagning har stängt så jag får åka till en närliggande kommun, 20 min bort.

Mest nervös över att de ska vägra honom att vara med på förlossningen, det hade inte varit kul.

Jag har ca nio veckor kvar till bf och eftersom jag går hos en ny mvc med fokus på förlossningsrädsla och fokus på att ta fram en förlossningsplan som passar mig så är det jobbigt att inte ha min partner med mig. Jag orkar inte återberätta allt som sagts vid varje möte och jag hade behövt hans stöd vid samtalen både för min egen del men även för hans för att han ska få vara med och planera hur vi vill att förlossningen ska gå till (utifrån det som man kan planera) och få känna sig något som när förberedd i alla fall. 

Här är alla tidiga ultraljud inställda. Men när jag i flera veckor känt att ngt var fel fick jag tid för ultraljud ändå i torsdags. Där upptäckte barnmorskan en tom säck med fostervatten, ofostrig graviditet, och jag skickades till läkare på akutgyn.

På vägen dit mötte jag en höggravid som skällde ut mig då jag klev in i samma hiss som hon (huvudet tänkte fortfarande "en till gravid, då ska vi båda till samma våningsplan") men hon såg det som att jag inte gav en smittkänslig gravid företräde. Blev ett wake up call att jag förlorat barnet, inte räknas till hennes grupp mer.

På akutgyn var de flesta barnmorskor mycket stressade över att varva rutinbesöken med inhopp på intensiven. Även alla sjukgymnaster är omplacerade till att hjälpa till med covidpatienter. Kände stor tacksamhet att jag trots allt fått ultraljudet så att jag inte bar omkring ännu längre på den ofostriga graviditeten och hunnnit planera ännu mer. Tänker på alla som får gå mycket länge utan att veta om de bär tvillingar, om fostret mår bra, sitter rätt osv.

Är gravid och bor i mellanöstern .. jag är inte rädd inför förlossningen då sjukvården här är grym och resurser finns. Men är ledsen att min man numera inte får följa med på ultraljuden. Samt att man här ska gå på en förlossnings-tour och välja vilket typ av rum man vill boka, detta är inställt vilket är tråkigt

Hej! Jag är med förskollärare och gravid i v 20. Det jag tycker är jobbigt är att man är ganska utsatt i jobbet.. och det kan jag inte styra över. Jag bor i Skåne och här är det inte jättestort än men känner att det börjar komma och funderar på hur man ska göra när det är som värst.

Jag har även högt blodtryck så jag ingår i en riskgrupp, så just nu håller jag tummarna för att Lärarförbundet får igenom att vi som är i riskgruppen ska kunna vara hemma på smittopenningen eller så funderar jag på om min chef kan stänga av mig pga farligt arbete och då få gravidpenning (tänker att de inte kan garantera min säkerhet)

Vi hade turen att göra kub testet innan allt kom så det var så himla skönt att ha med min man. Men nu när jag skulle göra Rul så fick jag gå själv vilket kändes konstigt... vi har ett barn sen innan och kände mig nästan lite rånad på upplevelsen som vi uppskatta så med vårt första barn.

När det gäller förlossningen så hoppas jag att det har lugnat ner sig till september så min man får vara med på bb. Det är ju även en chans för han att lära känna vårt barn.

Jag är gravid i vecka 38 och är rätt säker på att både jag och sambon har haft corona. Han blev dock sjukare än mig! När det gäller förlossningsvården i mitt län så får sambon inte längre följa med till barnmorskan, varken på rutinbesök eller ultraljud. Har han symtom får han heller inte följa med på förlossningen.. Så det är jag grymt orolig över! Men vi båda är friska nu, så hoppas det håller i sig. Har han inga symtom får han även följa med till BB och vara där med oss, men han får inte sova över. Men komma tillbaka nästa dag.

Oj vilken kraftig överreaktion från den andra kvinnan. Beklagar det du går igenom. Här i Stockholm där jag gått på mvc (mamma mia och mvc Älvsjö) verkar det inte vara någon stress kring ultraljud. Elle snarare har inte jag märkt av det iaf. Men är väl kanske skillnad när det är på akutmottagningen. 

Är i v. 32 och har tack och lov hunnit med alla ultraljud innan detta slog till. Iofs skulle det inte ha varit så stor skillnad för oss ändå eftersom sambon endast följde med på RUL (de tidiga ultraljuden varav jag gick på ett flertal gick jag på helt själv).

Vi håller oss just nu ganska isolerade och har plockat hem vår största från förskolan eftersom vi inte vill bli smittade så här tätt inpå förlossningen (jag brukar dessutom föda mina barn lite tidigare).

Bor strax utanför en storstad.

Gravid i v. 30 med vårt första. Hela min familj bor utomlands, hade hoppats på att min mamma kunde komma strax efter förlossningen och hjälpa till. Min mans familj bor ute på landet och både är i riskgrupp och med allt rätt vågar inte komma nära oss eller Stockholm. Oroar mig för att bli sjuk själv och ännu mer för hur sjukvården kommer ser ut slutet av juni. T.ex. om läkemedel skulle finnas om det behövs en akutkejsarsnitt eller om bebisen är prematur tillräckligt med utrustning. Min man jobbar inom grundskolan och även om jag kan jobba hemifrån känner vi oss rätt maktlösa. Bad två väninnor att vara backup under förlossningen om pappan skulle ha symptom. Ska föda på DS men överväger byta till Karolinska där dom just nu iaf testar alla som ska föda, då vet man. Men vem vet hur det ser ut om 2 månader. Världen när vi plussade känns som en hel annan planet nu.

V 38 här och håller mig isolerad tillsammans med familjen. Vill inte riskera ngt innan förlossningen. Har planerat snitt om två veckor men det verkar rörigt på Danderyds sjukhus där jg ska förlösas. Så vi får se om de ändrar datum, barnmorskan på förlossningen sa att de inte kunde garantera det datumet vi fått ens. Mannen får inte sova kvar på bb men känns helt ok då jag väntar mitt tredje barn. Hade tyckt det varit väldigt mkt mer stressande om det varit första barnet.