Vill inte till pappa

Vad jobbigt för er alla tre!

Utan att vara expert eller ha egna erfarenheter så tänker jag att ni kanske ska korta ner bytesperioderna men att ha dem oftare.

Att ni byter var tredje dag under några månader. Obekvämt för er vuxna möjligtvis men säkert lättare för sonen som vet att han snart får träffa den andra föräldern igen och att det hinner bli lite mer vardag att bo hos pappa också. Att det, som nu, går 10 dagar mellan pappatiden är väldigt lång tid för ett litet barn. Och att då bo 5 dagar hos honom känns säkert som en evighet. Så mitt tips är att byta oftare. Ska ni inte ha 50% så kanske ni ändå kan börja så just för att sonen ska vänja sig vid att ha två boenden och känna sig trygg på båda ställena.

Får du inga råd här som hjälper så hör med bvc. De kan säkert berätta vad som är bäst för barnet.

Tack så jätte mycket för att du tog dig tid att svara !! Detta hade nog absolut kunnat vara en bra lösning... Men pappan jobbar dessvärre natt, så det är tyvärr inte genomförbart :(

Men det kanske ändå går att korta ner tiden mellan pappadagarna? Och att det inte är så många dagar i sträck. Kan han inte bo hos pappa så ofta så kanske pappa kan hämta på förskolan någon av dina dagar och ha sonen under eftermiddagen och du hämtar där efter middagen t.ex. så att pappan och sonen ändå får ses oftare än var tionde dag. Detsamma skulle ju kunna gälla även under pappadagarna, att du hämtar från förskolan på t.ex fredagen och gör något skoj med sonen och sedan får pappa hämta efter middagen.

Men det kanske ändå går att korta ner tiden mellan pappadagarna? Och att det inte är så många dagar i sträck. Kan han inte bo hos pappa så ofta så kanske pappa kan hämta på förskolan någon av dina dagar och ha sonen under eftermiddagen och du hämtar där efter middagen t.ex. så att pappan och sonen ändå får ses oftare än var tionde dag. Detsamma skulle ju kunna gälla även under pappadagarna, att du hämtar från förskolan på t.ex fredagen och gör något skoj med sonen och sedan får pappa hämta efter middagen.

Är helt inne på ditt spår, och önskade att sådana här lösningar faktiskt gick att genomföra.. Pappan är dock inte lika samarbets villig.. Han bor 2,5 mil härifrån. Och det är här vår son går på förskolan... När pappan har honom onsdag-söndag så är han hel ledig .. Alltså 100% kvalitets tid.. Pappan är fast besluten om att på hans dagar ska vår son inte ens ha kontakt med mig. Köper det resonemanget delvis, för han blir ju mer mammig och saknar mig mer då. Men om han vill ringa mig, måste han ju få göra det :/ Men tyvärr är så inte fallet...

Det lät inte helt fräscht och respektfullt, jag gissar att du jobbar inom IFO?.

Små barns bästa är inte att barnat ska var amest hos den ena föräldern utfrån dennes kön, så resonerade man för över 50 år sedan.

Forskningen och Barnkonventionen pekar på barnets rätt till båda sina föräldrar och dessa släkter. Signaler och kritik finns om att Socialtjänsterna inte agerar effektivt, jämställt eller i barnens intresse. Varning för deras märkliga syn på genus och skilda familjer.

www.regeringen.se/49b6a6/contentassets/d5fcedb79b974763b982758535f50086/socialtjansten.-integritet---effektivitet-sou-200932

Goda föräldrar snackar ihop sig först själva och visar ett gemensam kärleksfull vuxet coachande runt barnets sorg över skilda föräldrar och de konsekvenserna. 

Oerhört viktigt att inte en förälder förtalar, manipulerar, eldar på barnet i syfte att beröva barnens tillit för den andre föräldern.

www.barnombudsmannen.se/barnombudsmannen/i-fokus-just-nu/viktigast-av-allt-material-till-foraldrar-om-barnets-rattigheter-i-familjen/

Nej, jag jobbar inte inom IFO. Var får du det där om att barn ska bo mest hos den förälder med ?rätt? kön? Både jag och ts har väl inte på något vis sagt att pappan inte ska få träffa barnet? Det är en tolkning du gjort i sådana fall. Ts vill att sonen ska vilja vara hos pappa och vara glad där och ber om tips vilket jag ger.

I ts svar framgår att hen har försökt prata med pappan om hur de ska underlätta för sonen men inte fått någon vidare respons. Därav mitt tips om att ta hjälp av socialtjänst/familjerådgivning. Tipset ges inte för att jag tycker att ts ska försöka begära egen vårdnad eller liknande.

Vad som är ofräscht och respektlöst kan jag faktiskt inte förstå. Däremot tycker jag att det är ofräscht och respektlöst att göra egna tolkningar och sedan anklaga någon som försökt ge stöd och hjälpa för att vara just ofräsch och respektlös innan man försäkrat sig om att man förstått saken rätt.