Forum Svårt att få barn - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Gravid efter 12år

    Sön 19 apr 2020 17:15 Läst 0 gånger Totalt 14 svar
    Anonym (Vårkä­nslor)
    Visa endast
    Sön 19 apr 2020 17:15

    Hej 

    Jag är idag 31år gammal och är världens lyckligaste mamma till min adopterade tös som fyllt 8år, för 5år sedan fick jag den största gåvan i livet.. att få adoptera henne och vara hennes mamma <3 Hon är min solstråle! 

    Livet har varit kantrat av IVF, 5st och 2 missfall tidigt, insemination, donation m.m. Jag har endometrios och det har varit läkarnas förklaring, att inget vill bo där inne jag är för sjuk. Så många testar jag testat och så många forum jag läst och testat alla "dunderkurer" för barnlöshet men inget har fungerat. Det vanligaste man hörde var "tänk inte på det" eller "när du nu adopterat blir du gravid".. den sista byggde något hat inom mig för kärleken till min dotter är obeskrivlig och sorgen efter ett biologiskt har aldrig funnits där på det sättet.

    Men efter många år så tog jag tag i min hälsa, min ex.man och jag bröt upp då åren slitit på oss för hårt av alla ivf och misslyckanden och vi hade växt isär efter 10år och träffats så unga. Vi har god kontakt och flickan är en glad tös trotts att vi lever i 2 olika hus. 

    Jag lever nu lycklig tillsammans med min andra hälft, han har inga egna barn men är magiskt med dottern på alla plan. Vi lever ett harmoniskt liv på landet och jag känner mig någonstans hemma i livet, precis köpt jordbruksfastighet och allt känns så stort. Då händer det.. 

    Då kom inte mensen? skydda mig har inte varit en vidare tanke då jag "inte kan bli gravid", men symtomen kom krypande och min sambo mer och mer skeptisk till mitt "den är bara sen".. 5 dagar efter försenad mens vaknade jag 05.30 på en Lördag tog det där testet och bara började skaka i chocktillstånd, jag bara grät å skakade hejdlöst.. Det var ett pluss där?! Tagit 3 tester å alla densamma, det kanske inte går vägen men jag blev spontant gravid! Utan tester, utan försök, utan stress så bara blev det <3 

    Jag är fortfarande i något sorts chocktillstånd efter 12år men vi ser vart detta tar oss, ska boka in ett ultraljud senare för att kolla att pyrets hjärta slår :) 

  • Anonym (Pia)
    Visa endast
    Sön 19 apr 2020 17:20 #1

    Grattis! Själv är jag gravid i vecka 31, efter två års kämpande - jag tycker två år kändes som en evighet... Njut av graviditeten och var glad i nuet.

  • Anonym (Hopps­an!)
    Visa endast
    Sön 19 apr 2020 17:44 #2

    Gratulerar! Glad Det är sånt som kan hända så länge man inte är klassad som steril och det var du ju inte. Ca 3% av de som adopterat får senare biologiska barn. Lycka till nu! {#emotions_dlg.flower}

  • Sön 19 apr 2020 17:55 #3

    Wow vilken häftig och fantastisk historia! Stort lycka till nu och grattis!

  • Sön 19 apr 2020 18:39 #4

    Stort grattis!

  • Anonym (123)
    Visa endast
    Sön 19 apr 2020 23:54 #5

    Stort grattis! Kan det vara så att du och ditt ex kanske inte riktigt passade ihop? Eller sånt kanske ifs är en myt. Men vilken fantastisk känsla efter så lång tid det måste vara

  • Anonym (Vårkä­nslor) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 23 apr 2020 11:43 #6

    Tacka alla ni ???? Ja det var kvinnoklinikens första fråga om det var en annan pappa efter alla år och det kunde ha stor inverkan. Skulle få UL hos dom i v10 och ingen trombyl bestämdes pga ny pappa och de fann aldrig någon orsak till mina missfall för 7år sedan.

    Men en oro, har fått 38.3 i feber utan att känna mig förkyld. Läst att detta är skadligt så tidigt i graviditet? Någon som har erfarenhet?

  • Anonym (Vårkä­nslor) Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 26 apr 2020 17:47 #7

    Skulle inte vara några frågetecken blev tokigt :) 

  • Sön 26 apr 2020 23:02 #8

    Hej, vilken underbar känsla. Stort grattis! En lillasyster till din första! :) 
    Hur var adoptivresan? Själv intresserad med rädd att barnet kommer få det tufft eller få stunder då hon/han känner sig olycklig och undrar vilka sina genetiska föräldrar är.

    En annan fråga är det verkligen så att du och ditt ex inte var kompatibla? Vad berodde det på? Vad gör att man inte kan få barn med någon?

  • Anonym (Vårkä­nslor) Trådstartaren
    Visa endast
    Fre 15 maj 2020 16:30 #9

    Hej :)

    Vi valde att adoptera ett barn med särskilda behov från Litauen då dessa barn har svårt att få föräldrar i landet, flickan var då ca 2.5år men i storlek som en 1.5åring både mentalt och storlek. Hon har flera funktionsnedsättningar, för oss gör de bara henne till världens bästa kämpe och idol i våra liv ? Hon har från dag ett varit ett otroligt kärleksfullt barn som knöt ann direkt, hon är en stark själ där ingenting är omöjligt.

    Vi gjorde direkt en foto bok, så hon är uppväxt med att vi pratar om hur hon kom till oss och varför :) vill hon resa tillbaka när hon är äldre stöttar vi henne till 100%, alla har rätt att veta sin historia, jag kommer oavsett alltid vara hennes mamma för en mamma är ingenting man blir utan något man är ?

    Jag har endometrios och en befruktning kunde ej ske på naturlig väg pga saker hos min före detta man (eller % chansen var låg) via ivf så fick vi flera missfall tidigt

    Hoppas jag lyckades svara på frågorna :)

  • Anonym (Hurra­!)
    Visa endast
    Fre 15 maj 2020 17:00 #10

    Vilken fin berättelse! Lycka till nu! *rörd*

  • Anonym (Vårkä­nslor) Trådstartaren
    Visa endast
    Fre 15 jan 12:15 #11

    Dagarna innan julafton föddes en underbar liten kille fullgångna 40+2, livet tar en på oväntade resor och jag är så ödmjuk och tacksam över dem bägge. Fick frågan hur det kändes att föda ett barn, som den dagen då jag såg min dotter sittandes på den där gungan och veta att det är min tös, två olika resor men med lika mycket kärlek <3

  • Anonym (Pia)
    Visa endast
    Fre 15 jan 12:31 #12
    Anonym (Vårkänslor) skrev 2021-01-15 12:15:20 följande:

    Dagarna innan julafton föddes en underbar liten kille fullgångna 40+2, livet tar en på oväntade resor och jag är så ödmjuk och tacksam över dem bägge. Fick frågan hur det kändes att föda ett barn, som den dagen då jag såg min dotter sittandes på den där gungan och veta att det är min tös, två olika resor men med lika mycket kärlek <3


    Åh, så härligt Jag fick också en son i v. 40 + 2 i somras
  • Anonym (härli­gt!)
    Visa endast
    Fre 15 jan 12:36 #13

    Grattis!!! :) Så kul med livets glada överraskningar!

  • Anonym (Hurra­!)
    Visa endast
    Fre 15 jan 12:58 #14

    Så fint att höra! Barn är än gåva oavsett hur de kommer till en.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll