Han stöter bort min dotter

Ansök om familjebehandling hos kommunen. Detta är mycket allvarligt. Din dotter riskerar att skadas känslomässigt och psykiskt för resten av livet av denna mobbning hon utsätts för i sitt eget hem som ska vara en trygg plats. Syskonens relationer skadas och alla barn far illa. Om ingen radikal ändring sker snabbt finns det inga alternativ än separation.

Ok, en sak: parterapi. Parterapi och det snabbt! Via kommunen, gärna någon med inriktning på bonusfamiljer. Jag har själv fått mitt första barn med en man som har barn sedan tidigare. Min relation med hans barn blev sämre efter att jag fick ett eget barn. Jag tyckte att bonusbarnet behandlades bortskämt och att hen tog allt fokus från parrelationen. Hemskt, men sant. Jag fick även en förlossningsdepression de rstqmånaderna med bebis. Det kanske din sambo har? Det är INTE ok att han är hård mot din dotter men inte mot din son. Absolut inte. Och det kommer inte att bli bättre med tiden, om ni inte pratar om det på ett bra och konstruktivt sätt NU. Står din dotter dig extra nära? Närmre än sonen? Kanske sover hon i din säng tex? Detta var ett stort problem för mig med mitt bonusbarn. Jag blev svartsjuk. Dessutom var det att hen blev så otroligt bortskämd och inte klarade någonting själv. Så som det kan bli med barn som bor varannan vecka. Det kan också vara så att din sambo klickar bättre personlighetsmässigt med din son. Men det gör det inte ok att bete sig som ett svin!

Drottningen1970

Har sagt till honom att allt vi gör och säger är sånt som hon kommer bära med sig hela livet. Det är hennes grund att stå på. Det kommer forma henne framöver. Och jag vet själv dessutom hur det är att inte trivas i sitt eget hem och vad det gör med en sen när man kommer upp i tonåren. Men jag får inte den responsen jag hade önskat och känner inte att vi kommer uppnå nått som är hållbart i längden. Kanske blir det bättre ett tag nu när han är så ledsen. Men av tidigare erfarenheter kommer vi vara tillbaka ganska fort på denna rutan.

Jag har bett henne gå till skolkuratorn så länge för att hon inte ska bära allt inom sig. Kanske säger hon heller inte allt till mig...

Anonym (Helena)

Ja, min dotter står mig nära men vi sover inte i samma säng. Hon är en självständig snart tioåring men han tycker att hon är ouppfostrad. Vilket hon inte är utan väldigt sprallig och energisk, MEN har ändå vett o etikett om man säger så.

Han tycker det är jobbigt att hon kan vara så ?på? och vilja hitta på saker tex...

O parterapi vet jag inte om det skulle fungera då han är sååå förstående när andra är i närheten....

Du är medveten om att kuratorn högst troligt anmäler oro till soc va?

Förstår verkligen att detta är fruktansvärt tråkigt och jobbigt för dig.

Men om situationen är så tydlig som du beskriver den och dottern har märkt det och tydligt reagerar, så kan du faktiskt inte låta den fortgå. Du måste bryta det mönstret NU. För jag tror din dotter tar enorm skada av det.

Separera. Nu.

Ta hjälp av familj och vänner.

När man läser mellan raderna så verkar du själv medveten om att detta är helt ohållbart och inte kommer ändras. Så riv av plåstret. Och kanske bra att göra det när minsta är såpass liten.

Detta hindrar ju inte honom från att vara en bra pappa till ert barn. Men han bidrar ju inte till familjen alls förutom att utlaka dig och mobbar ditt barn.

Ingen anledning att vänta och låta mobbningen fortskrida. Agera. Och våga be om hjälp av nära och kära

Du får helt enkelt säga till honom att antingen så börjar ni i parterapi omgående eller så flyttar ni isär NU. Hans beteende mot din dotter är oacceptabelt. Det spelar väl ingen roll om han är förstående när andra är i närheten, hos en parterpaeut kan du lufta dina bekymmer oavsett och han kommer att behöva sitta i rummet och lyssna inför en tredje part. Men räkna med att behöva lyssna till hans version också - att han tycker att du uppfostrar din dotter för slappt och att han har svårt för vissa av hennes sidor p.g.a. det. Han kommer att behöva förändra sitt beteende och du också. Om ni ska leva ihop. Att leva i bonusfamilj är SVÅRT! Din sambo behöver inte älska din dotter eller ens tycka speciellt mycket om henne - så länge han beter sig respektfullt mot henne och är schysst mot henne. OCh ni behöver tid som PAR, även om din dotter är med. Det kan bli så att det barn som står en närmast hamnar i clinch med en ny styvförälder.

Fast det kan ju inte hindra mig från att låta henne gå dit och lätta sitt hjärta.

Ja jag vet egentligen vad jag borde göra. Men när man går och funderar ensam hela dagarna börjar man tillslut tro att man överdriver, är känslig eller blivit knäpp av sömnbristen....

Känner mig så ledsen över att situationen blev som den blev bara.. man känner en viss skam över att stå där själv med mina barn för att jag ?valde fel man igen?...

Jag vet att jag kommer klara det men det känns så jävla RUTTET..