Är min 10 mån bebis allergisk?

Hej,

Har en 10 mån gammal liten tjej som är en aktiv och framåt liten tös men sliter snart mitt hår då jag inte vet vad jag ska ta mig till längre då det känns som något som inte stämmer men jag vet inte vad. Hör hur andra har det med sina bebisar som både tillåts bli matade, sover hela nättter och kan underhålla sig själva och då inser jag hur j*vla jobbigt detta är. Vill gärna ha era tankar/reflektioner om nedan.

Hon har aldrig sovit en hel natt utan vaknar minst 5 gånger (oftast fler) från det att vi lägger henne runt 19 tills hon vill ta morgon runt 6. Oftast går hon lätt att lägga men vaknar efter en kort stund, somnar om, vaknar och så håller det på, hela kvällarna. Ibland ska hon sova på nån av oss. Såhär var det även när hon var nyfödd och så är det ju då...men nu, 10 mån senare och hon är precis som en nyfödd. Sover aldrig mer än 3 h i sträck. Både jag och min sambo är helt knäckta av detta. Spelar ingen roll om det är hennes egen säng eller i våran. Har bra läggningsrutin med bad, lugn musik, bok. Oftast ammar jag till sömns och gör det även nattetid, även sambon kan lägga henne men hon kommer sällan ner i djupsömn så minsta lilla rörelse så är hon vaken och gnäller igen. På dagen har vi jättebra rutiner och då kan hon sova i vagnen uppemot 2-3 timmar, det gillar hon. Men gnället det är där lite hela tiden.

Hon vägrar att bli matad utan ska bara plocka själv och då äter hon allt från avokado, blodpudding, skinka, ägg mm. Hon har sen hon började med vanlig mat haft problem med förstoppning; hon får laktulos nu men tycker inte det hjälper jättemycket men har bara haft det i en vecka så för tidigt att säga nåt om det antar jag. Vägran att bli matad har hon haft sen hon började med vanlig mat så det är nåt som pågått länge. Hon drack lite ersättning runt 4 mån men inte längre och dricker inte välling.

Överlag är hon för det mesta gnällig och rastlös..glad om vi busar med henne men att överhuvudtaget göra nånting annat (typ kissa, laga mat) är helt uteslutet. Som att hon alltid är lite småtrött, alltid lite småhungrig, hon är liksom inte på topp? Kan inte förklara det på annat sätt tror jag.. Sitter hon med nåt har jag kanske 30 sekunder på mig innan hon börjar gnälla och smågråta. Vi har alltid haft henne mycket i sele och skulle aldrig låta henne fortsätta gråta så närhet och social kontakt har hon alltid fått (även från storasyster).

Vi har gjort det mesta som man ?ska? göra när det gäller sömn och mat men nu börjar både orken och idéerna ta slut. BVC säger att jag ska sluta nattamma men jag känner att våra problem inte enbart kan bero på min amning?

Jag misstänker att hon är känslig/allergisk mot något och undrar om hur det var för er med allergiska barn - innan ni upptäckte det? Eller något annat? Mellan varven är hon världens gladaste tjej som kryper fort, pillar på det mesta och är väldigt intresserad av sin storasyster. Otålig och rastlös men det är hennes syster också. Men just det här med matvägran, gnället, sömnen och förstoppningen känns så grundläggande och önskade att min lilla tjej fick va glad och må bra.

Tankar?

Och är det nån annan som känner igen sig med liknande erfarenheter och barn så får ni gärna skriva en rad så jag känner mig mindre ensam i det här. <3