Forum Allmänna: Anonym - Medlemstrådar
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Jobbiga ex

    Sön 26 apr 18:31 Läst 0 gånger Totalt 7 svar
    Anonym (Mamma­n som känner sig maktlö­s)
    Visa endast
    Sön 26 apr 18:31

    Suck, ännu en fråga om jobbiga ex, men snälla hjälp mig !

    Var gift i 20 år, fick 2 fantastiska barn, varav 1 av dom bor växelvis, och den andre hos pappan. Pga närheten till gymnasiet mm. Dock träffas vi ofta och pratar ibland flera ggr/dag.
    Vi skilde oss för 2 år sedan och hade innan lovat och svurit på att alltid sätta barnen främst och vara snälla mot varandra. Det gick bra, tills jag träffade någon ny, som bägge barnen älskar, och flyttade ihop. Då började helvetet. Till saken hör att han också lever i en relation, och jag är HELT fine med det. ALLT jag gör är fel enligt mitt ex
    Jag har extremt god kontakt med båda barnen och vi kan prata om det mesta. Bägge ringer mig vid ev kris, inte sin pappa. Den yngre barnet som är 11, vill bo fler dagar hos mig, vilket pappan vägrar, och barnet är så ledset för det. Jag påverkar inte barnet utan säger att hen har rätt att uttrycka sig och sina känslor, och att inte känna dåligt samvete för någon av föräldrarna, utan att det är hens vilja känslor som styr. Vi är väldigt nära, och varje gång det närmar sig tisdag och bytesdag har hen ångest och vill stanna. 
    En gång var hen helt förkrossad, ringer sin pappa och ber vpå sina bara knän att få stanna hos mig, pappan vägrade.

    Det går inte att kommunicera med pappan övh, har redan försökt via familjerätten. Han hottar med advokat mm. Sist svarade jag bara med att:"Ja gör det".

    Han har en attityd som går ut på att HAN SKA bestämma allt, som om han har tolkningsföreträde och sista slutgiltiga bestämmande rätt.
    Skickar ofta kränkande mejl, om hur jag har olika problem som inte stämmer. Att ja ex inte kan räkna mm.
    Komplett imbicill och empatilös tycker jag att han är, tyvärr.

    VAD ska jag göra?!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-04-26 18:35
    Uppdaterar med att vårt yngsta barn, som är just 11. NÄR har dom rätt att bestämma själva enligt "lag". Kommer en tingsrätt lyssna på henne?

  • Anonym (Kvinn­a 39)
    Visa endast
    Sön 26 apr 18:51 #1

    Fortsätt kontakta Familjerätten.

    Det finns ingen exakt gräns när tingsrätten lyssnar på ett barn helt och fullt utan det har med barnets mognad att göra, så ungefär från tonåren. Jag tycker att det inte skadar att försöka ändå.

  • Anonym (Mamma­n som känner sig maktlö­s) Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 26 apr 19:12 #2

    Det ska jag göra, senast så sa dom bara att dom inte tycker det är någon ide. Men han hade skickat våra mejlkonversationer och tom dom höll med om att hans mejl var i det olämpligaste laget.

    Sista besöket vi hade inbokat tackade han nej, för han "tycker det fungerar bra", 1 vecka senare har han plötsligt saker han vill ta upp som han tänkt på länge, och avslutar sina mejl med att hans advokat står redo. LOL.

    Bägge barnen upplever att pappan inte lyssnar på dem, och deras önskemål och att han förändrats till det sämre sen han träffade sin flickvän.

    Känns så ledsamt då han alltid varit en empatisk pappa, och make, och nu har fått någon knäpp!!

  • Anonym (Mamma­n som känner sig maktlö­s) Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 26 apr 20:00 #3

    *Puffar*

  • Anonym (ooo)
    Visa endast
    Sön 26 apr 20:11 #4

    Familjerätt och soc kan inte bestämma, utan mer ordna samtal och ger råd, men vill inte den andra föräldern ändra något så är det så. Därför får du som nästa steg kontakta en jurist, om han vägrar lyssna på vad barnet vill. Du kan göra det för att få reda på vad denne i så fall anser är möjligt att göra den juridiska vägen. Inte alls säkert att du behöver gå så långt men bra att vara förberedd.
    Om han skickar kränkande mail ska du visa dem för juristen så kan denne avgöra vad som går att använda i en eventuellt tvist. Kanske skulle det göra så att pappan faktiskt började att lyssna.

    Barnkonventionen är ju lag nu och där står tydligt att man ska ta mer hänsyn till barnens egen åsikt så du får trycka på det, hos familjerätten. 
    Barnet kan ju också bara vägra åka till pappan, vad ska han göra? Bära ut ungen till bilen? 
    Om barnet fullkomligt vägrar en vecka så kanske polletten trillar ner hos pappan. 

  • Anonym (Mamma­n som känner sig maktlö­s) Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 26 apr 20:21 #5
    Anonym (ooo) skrev 2020-04-26 20:11:11 följande:

    Familjerätt och soc kan inte bestämma, utan mer ordna samtal och ger råd, men vill inte den andra föräldern ändra något så är det så. Därför får du som nästa steg kontakta en jurist, om han vägrar lyssna på vad barnet vill. Du kan göra det för att få reda på vad denne i så fall anser är möjligt att göra den juridiska vägen. Inte alls säkert att du behöver gå så långt men bra att vara förberedd.
    Om han skickar kränkande mail ska du visa dem för juristen så kan denne avgöra vad som går att använda i en eventuellt tvist. Kanske skulle det göra så att pappan faktiskt började att lyssna.

    Barnkonventionen är ju lag nu och där står tydligt att man ska ta mer hänsyn till barnens egen åsikt så du får trycka på det, hos familjerätten. 
    Barnet kan ju också bara vägra åka till pappan, vad ska han göra? Bära ut ungen till bilen? 
    Om barnet fullkomligt vägrar en vecka så kanske polletten trillar ner hos pappan. 


    Får man göra så om ungen vägrar?! Dvs utan att det blir rättsliga påföljder. Vill inte förvärra för barnet..
  • Mån 27 apr 01:23 #6

    Barnets vilja ska alltid tas i beaktande, i vilken grad är beroende av dess ålder och mognad. Om barnet är 11 år SKA barnets vilja ha stor påverkan i frågan om var det ska bo. Särskilt om det föreligger en tvist, det är nästan otänkbart att en domstol skulle döma emot ett såpass gammalt barn som kan ge en redig önskan om att få bo hos den ena föräldern.

    Ditt ex hot om rättegång ekar ihåligt tomma - eller så är han lika självgod som mitt ex som drev en vårdnadstvist mot mig, men förlorade stort. Han vägrade samtala i Familjerätten så domaren ansåg att han hade samarbetssvårigheter och jag fick både boendet och enskild vårdnad - eftersom mitt ex menade att vår konflikt var så stor att gemensam vårdnad var helt uteslutet medan jag ville att vi skulle samtala. Men då fick jag den istället, det hade han inte riktigt räknat n

    med ;)

    Jag skulle råda dig att ha ett allvarligt samtal med ditt barn, om hen verkligen vill bo hos dig på heltid eller mer tid än idag, tycker jag du ska sluta lyssna på hot om rättegång utan själv ta initiativet till att diskutera boende och umgänge. Är han villig att samtala i Familjerätten? Försök lösa konflikten där och komma överens om att barnet ska bo mer hos dig. Om han vägrar samtala kan du dra tvisten till rättegång och då har du redan trumf på hand eftersom han redan visat sig ovillig att samarbeta. Ditt barn kommer att bli hörd och då är det viktigt att det tydligt och moget förklarar var han/hon vill bo. Vid en vårdnadstvist kommer rätten att begära utlåtande från Familjerätten, det är också de som kommer att intervjua ditt barn - och även om ditt ex vägrar komma kan du begära att du och barnet får samtalsstöd. Handläggarna på Familjerätten kommer att vara dina bästa bundsförvanter, se till att ge ett gott intryck hos dem och var tydlig med att du vill att barnet själv ska få uttala sig och välja själv. Förhoppningsvis är ditt ex vrång och tvär så du själv framstår som den samarbetsvilliga och resonerande.

  • Anonym (Mamma­n som känner sig maktlö­s) Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 27 apr 18:45 #7
    Smillefix skrev 2020-04-27 01:23:37 följande:

    Barnets vilja ska alltid tas i beaktande, i vilken grad är beroende av dess ålder och mognad. Om barnet är 11 år SKA barnets vilja ha stor påverkan i frågan om var det ska bo. Särskilt om det föreligger en tvist, det är nästan otänkbart att en domstol skulle döma emot ett såpass gammalt barn som kan ge en redig önskan om att få bo hos den ena föräldern.

    Ditt ex hot om rättegång ekar ihåligt tomma - eller så är han lika självgod som mitt ex som drev en vårdnadstvist mot mig, men förlorade stort. Han vägrade samtala i Familjerätten så domaren ansåg att han hade samarbetssvårigheter och jag fick både boendet och enskild vårdnad - eftersom mitt ex menade att vår konflikt var så stor att gemensam vårdnad var helt uteslutet medan jag ville att vi skulle samtala. Men då fick jag den istället, det hade han inte riktigt räknat n

    med ;)

    Jag skulle råda dig att ha ett allvarligt samtal med ditt barn, om hen verkligen vill bo hos dig på heltid eller mer tid än idag, tycker jag du ska sluta lyssna på hot om rättegång utan själv ta initiativet till att diskutera boende och umgänge. Är han villig att samtala i Familjerätten? Försök lösa konflikten där och komma överens om att barnet ska bo mer hos dig. Om han vägrar samtala kan du dra tvisten till rättegång och då har du redan trumf på hand eftersom han redan visat sig ovillig att samarbeta. Ditt barn kommer att bli hörd och då är det viktigt att det tydligt och moget förklarar var han/hon vill bo. Vid en vårdnadstvist kommer rätten att begära utlåtande från Familjerätten, det är också de som kommer att intervjua ditt barn - och även om ditt ex vägrar komma kan du begära att du och barnet får samtalsstöd. Handläggarna på Familjerätten kommer att vara dina bästa bundsförvanter, se till att ge ett gott intryck hos dem och var tydlig med att du vill att barnet själv ska få uttala sig och välja själv. Förhoppningsvis är ditt ex vrång och tvär så du själv framstår som den samarbetsvilliga och resonerande.


    Tack för din input, väldigt bra sådan.

    Familjerätten tog jag kontakt med redan för över ett år sedan,vi har suttit dör och bråkat och bestämt, fallit tillbaka i mönster som jag oönskar. Sen dess har jag även erbjudit honom att vi gemensamt går till en terapeut och reder ut våra problem, för våra barns bästa, men han vägrar. Vid överlämningar är han "trevlig" för att senare skicka ett sarkastigt mejl om något jag "som vanligt glömt att packa mm".

    Senaste mejlter från honom om hot om advokat hit och dit kontaktade jag FR, som svarade att vi kan inte hjälpa er mer. Dumt! Dom vill inte hjälpa till i beslut mellan oss. Det låter som om vi bettet oss outhärdligt och det har vi inte, bara det att vi haft en hård ton.

    I alla fall så vill dom inte hjälpa till att medla i frågor som:Vilken skola hen ska gå i, eller vem hen ska stå skriven hos, eller om hen ska få vara mer hos mig som hen vill.
    Tycker det är konstigt eftersom man då även förmedlar att barnens röst inte finns.

    Jag går gärna något gemensamt samtal för att lösa allt, men pappan vägrar.

    Tillägger att han gjort bort sig flertal gånger med att bruka för mycket alkohol, smyger med det. Haft sex med sin flickvän i samma rum som äldre barnet. Misstänkt kört bakfull. Detta har även andra reagerat på, men tror det blir svårt att få någon att ställa upp att vittna för det, tyvärr!

    Jag har inga såna vanor! 
    Visst jag dricker ett glas vin,ibland. INTE 1 box i veckan.
Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll