Anonym (W)

Äldre 26 Apr 19:00

14 svar

Allergin har stulit mitt drömliv

Lite bakgrund: Jag är pälsdjursallergiker och har en mycket allvarlig hundallergi inklusive astma, som gör att jag måste ta receptbelagda mediciner för att ens kunna åka tunnelbana och buss. Ända sedan jag var liten har mitt största intresse varit djur. Redan när jag var 6 år gammal visste jag att min dröm var att bli veterinär eller djursjukvårdare. Jag älskar alla djur, från råttor och sköldpaddor till hundar och grisar. På grund av mitt stora intresse har jag även en stor kunskap om alla möjliga djur. Framför allt hundar är min stora passion i livet.

Nu till saken: Min allergi gör ju så klart att jag aldrig kunde följa min dröm om att bli veterinär. Istället har jag ett yrke som är OK men inte mer än så. Jag har aldrig ägt ett husdjur bortsett från akvariefiskar. Jag har inga direkta intressen eftersom att allt jag brinner för har en koppling till djur, och dessa saker kan jag ju ändå inte göra. Jag skulle exempelvis älska att ha en hund att träna agility med, att sköta en häst och rida på fritiden, att volontärarbeta på hundstallet, att hjälpa till på en 4H-gård eller vad som helst. Alla som känner mig vet hur stor kärlek jag har till djur och hur jag lyser upp bara jag får klappa lite snabbt på grannens hund eller stryka en katt som går förbi. Jag brinner verkligen för djur.

Jag känner att jag har blivit snuvad på mitt eget liv, att jag inte kan leva det liv jag vill på grund av denna sjukdom. Det är så fruktansvärt orättvist. Självklart kan jag "skaffa" andra intressen, men jag har inte motivationen då det ändå inte är någonting som jag brinner för.

Jag vet inte riktigt vilka svar jag söker här. Kanske finns det någon som befinner sig i samma situation? Hur ska jag kunna acceptera att detta är verkligheten och att det inte kommer att förändras?

Anonym (Jag)

Äldre 26 Apr 19:10

#1

Jag sitter lite i samma känslor. Min man har lovat mig hund, något jag velat ha i väldigt många år, men vi skulle fixa hus och diverse annat först... Nu är vi äntligen där så visar det sig att ena barnet är allergisk... Jag har jättesvårt att acceptera det, i ett desperat hopp letar jag efter sk allergivänliga raser, men är ju ingen garanti att det kommer fungera. Finns även shampon som ska ta bort allergenet, men det är ju svårt att prova om vi inte har en hund till att börja med.

Anonym (Vovve)

Äldre 26 Apr 19:18

#2

Anonym (Jag) skrev 2020-04-26 19:10:56 följande:

Jag sitter lite i samma känslor. Min man har lovat mig hund, något jag velat ha i väldigt många år, men vi skulle fixa hus och diverse annat först... Nu är vi äntligen där så visar det sig att ena barnet är allergisk... Jag har jättesvårt att acceptera det, i ett desperat hopp letar jag efter sk allergivänliga raser, men är ju ingen garanti att det kommer fungera. Finns även shampon som ska ta bort allergenet, men det är ju svårt att prova om vi inte har en hund till att börja med.

Många som föder upp mer allergivänliga raser kan låna ut en hund på prov. Vet en släkting som är jätteallergisk, hon fick låna hem en portugisisk vattenhund i en vecka. Det fungerade jättebra så hon skaffade en egen. Några år senare fick den sällskap av en Bichon Havanais.

Portisen var helt underbar!

Men man får ändå vara noga att de inte slickar en massa på en.

Anonym (Vovve)

Äldre 26 Apr 19:35

#3

Anonym (W) skrev 2020-04-26 19:00:26 följande:

Lite bakgrund: Jag är pälsdjursallergiker och har en mycket allvarlig hundallergi inklusive astma, som gör att jag måste ta receptbelagda mediciner för att ens kunna åka tunnelbana och buss. Ända sedan jag var liten har mitt största intresse varit djur. Redan när jag var 6 år gammal visste jag att min dröm var att bli veterinär eller djursjukvårdare. Jag älskar alla djur, från råttor och sköldpaddor till hundar och grisar. På grund av mitt stora intresse har jag även en stor kunskap om alla möjliga djur. Framför allt hundar är min stora passion i livet.

Nu till saken: Min allergi gör ju så klart att jag aldrig kunde följa min dröm om att bli veterinär. Istället har jag ett yrke som är OK men inte mer än så. Jag har aldrig ägt ett husdjur bortsett från akvariefiskar. Jag har inga direkta intressen eftersom att allt jag brinner för har en koppling till djur, och dessa saker kan jag ju ändå inte göra. Jag skulle exempelvis älska att ha en hund att träna agility med, att sköta en häst och rida på fritiden, att volontärarbeta på hundstallet, att hjälpa till på en 4H-gård eller vad som helst. Alla som känner mig vet hur stor kärlek jag har till djur och hur jag lyser upp bara jag får klappa lite snabbt på grannens hund eller stryka en katt som går förbi. Jag brinner verkligen för djur.

Jag känner att jag har blivit snuvad på mitt eget liv, att jag inte kan leva det liv jag vill på grund av denna sjukdom. Det är så fruktansvärt orättvist. Självklart kan jag "skaffa" andra intressen, men jag har inte motivationen då det ändå inte är någonting som jag brinner för.

Jag vet inte riktigt vilka svar jag söker här. Kanske finns det någon som befinner sig i samma situation? Hur ska jag kunna acceptera att detta är verkligheten och att det inte kommer att förändras?

Skickar en kram! Funderat på ett annorlunda husdjur? Tål du fåglar?

Hade bland annat en undulat när jag var mindre och han var helt underbar, kärleksfull liten krabat.

Har haft hönor av sorten dvärgkochin och de är med mysiga.

Sköldpadda, ödla eller orm kanske?

Kollar upp om du klarar sibirisk katt? De är hypo-allergena för de har mindre av proteinet Fel d 1 som är oftast det som allergiska reagerar på.

Tyvärr kanske du är så allergisk det inte går och då tror jag du får ta hjälp av terapi.

Jag själv har är diabetiker typ 1 och väldigt svårinställd. Så jag får inte ta körkort, bland annat får jag inte djupdyka, upp på höga höjder på mitt jobb och alla jobbdrömmar jag hade när jag var yngre får jag inte utbilda mig till. Jag pratade ut med en terapeut som hjälpte mig leta upp andra lite mindre intressen jag hade. Så nu har jag helt släppt gamla drömmar och jobbar mot de nya.

Anonym (Anonym)

Äldre 26 Apr 19:48

#4

Det finns ju botemedel: https://www.1177.se/behandling--hjalpmedel/behandling-med-lakemedel/behandlingar-med-lakemedel/allergen-immunterapi/

Anonym (Inte ensam.)

Äldre 26 Apr 19:54

#5

Min kraftiga allergi har hindrat mig från att leva ett normalt liv också. Det känns hemskt.

Anonym (4 år)

Äldre 26 Apr 19:56

#6

Jag gick en fyra årig konditori utbildning

Lagom 3,5 år in när jag precis hade klarat mitt gesällbrev började min eksem,som jag hade haft sen jag började utbildningen, bli helt hysteriska. Jag fick stora sår i ansiktet och på händer/armar

Varje morgon när jag öppnade ögonen sprack mina ögonlock, det var fruktansvärt

Det visade sig efter en stor utredning att jag var allergisk och kommer aldrig att kunna jobba som konditor eller bagare

Det tog ett tag att komma över men vad har man för val.

Anonym (S)

Äldre 26 Apr 20:04

#7

Jag fattar vad du menar att bli snuvad på det man trodde/ ville skulle bli. Jag är inte pälsdjursallergiker och drömde inte heller om att bli veterinär men jag hade tankar och förhoppnigar om framtiden och allt har gått käpprätt åt andra hållet. Det fanns liksom inte på kartan att hamna i den situationen jag är i. Jag trodde med största säkerhet att jag skulle ha jobb, hus,man och barn vid 35 års ålder även resa mkt då jag studerade turism och träna iallafall ibland då jag tränade mkt förut. Idag har jag en sjukdom och ligger på en soffa,jag har inget av det jag nämde att jag trodde jag skulle ha. Och därtill nästan ingen energi. Förutom att jag trodde det jag skrivit om trodde jag även att om man nu ens skulle råka bli sjuk så skulle man såklart få sjukvård och sjukpenning/sjukersättning i detta välfungerande land!! Knappast.. ibland blir livet HELT totalt tvärtemot vad man kämpar för.. du får sörja det men försök sedan att gå vidare och hitta hur du tex skulle kunna ha kontakt med vissa djur ibland.. även om du nu inte är veterinär. Man får hitta sin dröm i det lilla. Kan du ha djur som inte ha päls, ta hand om någons djur utan päls eller t.o.m kan man jobba med något djur man inte är allergisk mot?? Kan du tänka dig att trotts min situation kan jag ibland hitta glädje.. läs igen vad jag inte har och försök tänka dig att du inte har något av det jag nämde heller. Hur kan man hitta glädje och passion i det man faktiskt har?? Du får även vara ledsen och sörja din dröm, kanske var det faktiskt så att du jobbat som veterinär i ditt tidigare liv, kan vara därför du känner sådan dragning till det :). Jag validerar din känsla och önskar dig allt gott!

Anonym (S)

Äldre 26 Apr 20:12

#8

Och jag menar inte att skriva detta för att någon ska tycka synd om mig utan i syfte att visa att vad man än går igenom så kan man hitta frön att så och kanske även inom sin dröm på något sätt men ett annorlunda sätt än tänkt. Och som sagt man får vara ledsen, om man hela livet trott och önskat något är det ju såklart en stor chock och saknad och sorg. Ur allt ska vi lära oss något så fundera på vad det kunde vara du skulle lära dig genom den erfarenheten.

Glinda från Oz

Äldre 26 Apr 23:17

#9

Det finns sprutor man kan ta mot allergi, det tar flera år men man måste ju börja någonstans. som någon nämnt finns det flera allergivänliga hand och kattraser, gå men i en sibirisk kattgrupp på Facebook, vissa erbjuder sig att skicka ett örngott någon av deras snibbar legat på så du kan använda det i din säng och se hur du reagerar.

Det finns som du vet en del djur utan päls också som fåglar och reptiler. Sköldpaddor är riktigt gulliga, en kompis har en landsköldpadda som får gå fritt i lägenheten.

Glinda från Oz

Äldre 26 Apr 23:17

#10

Det finns sprutor man kan ta mot allergi, det tar flera år men man måste ju börja någonstans. som någon nämnt finns det flera allergivänliga hand och kattraser, gå men i en sibirisk kattgrupp på Facebook, vissa erbjuder sig att skicka ett örngott någon av deras snibbar legat på så du kan använda det i din säng och se hur du reagerar.

Det finns som du vet en del djur utan päls också som fåglar och reptiler. Sköldpaddor är riktigt gulliga, en kompis har en landsköldpadda som får gå fritt i lägenheten.

Anonym (W) Trådstartaren

Äldre 27 Apr 09:55

#11

Tack så mycket för alla fina svar, och för att ni delar med er av era egna historier!

Jag tar sprutor (hyposensibilisering) för min allergi hos en allergispecialist och har ca 2 år kvar innan jag är klar. Målet med detta är dock inte att jag ska kunna äga en egen hund eller utbilda mig tillveterinär, utan helt enkelt att jag ska kunna hälsa på vänner & familj med hund några timmar, kunna åka buss utan att medicinera och så vidare.

Jag vet även att det finns så kallade "allergivänliga" raser som många allergiker klarar av. Det är dock stor skillnad på att klara av en hund under några timmar eller dagar, och att bo med en hund i 15 år. Allergi kan förändras med tiden och att ständigt utsätta kroppen för den påfrestningen kan i det långa loppet leda till att man helt plötsligt utvecklar allergi mot damm, kvalster, födoämnen osv. Jag vågar inte ta den risken då jag vet hur det är att leva med allergi.

Livet blir inte alltid som man har tänkt sig, så jag ska verkligen försöka ta till mig era råd om att hitta intressen inom andra områden. Tack!

Anonym (4 år)

Äldre 27 Apr 11:39

#12

Anonym (W) skrev 2020-04-27 09:55:34 följande:

Tack så mycket för alla fina svar, och för att ni delar med er av era egna historier!

Jag tar sprutor (hyposensibilisering) för min allergi hos en allergispecialist och har ca 2 år kvar innan jag är klar. Målet med detta är dock inte att jag ska kunna äga en egen hund eller utbilda mig tillveterinär, utan helt enkelt att jag ska kunna hälsa på vänner & familj med hund några timmar, kunna åka buss utan att medicinera och så vidare.

Jag vet även att det finns så kallade "allergivänliga" raser som många allergiker klarar av. Det är dock stor skillnad på att klara av en hund under några timmar eller dagar, och att bo med en hund i 15 år. Allergi kan förändras med tiden och att ständigt utsätta kroppen för den påfrestningen kan i det långa loppet leda till att man helt plötsligt utvecklar allergi mot damm, kvalster, födoämnen osv. Jag vågar inte ta den risken då jag vet hur det är att leva med allergi.

Livet blir inte alltid som man har tänkt sig, så jag ska verkligen försöka ta till mig era råd om att hitta intressen inom andra områden. Tack!

Jag har också pälsallergi och tagit sprutor för att kunna ha kvar mina hästar.

Hade hundar när vi växte upp och även nu i vuxen ålder

Briard är allergi vänlig och nu har vi cockerpoo funkar jättebra. Briarder rekommenderar jag inte som första hund även om den är underbar, det är väldigt mycket hund och kan vara lite jobbig att uppfostra haha min första va ett monster tills han blev 2,5.

Ett tips är att ringa runt till uppfödare av så kallat allergivänliga raser och be att få komma dit o kela

Sen ber du om att få en påse nyborstad/nyklippt päls med hem som du kan gosa med/lukta på hemma för att se om du reagerar

Fungerade väldigt bra för min del, fick välja bort ett par raser och min drömras tyvärr

har alltid velat ha irländsk varghund

Låt gärna hunden slicka på huden nånstans, nasty ja vet men i alla fall jag reagerar väldigt på saliven om jag inte tål hunden i sig

Dom jag reagerar värst på är korthåriga och strävhåriga raser

Så det blir ju lite mer jobbigt att hitta en ras som fungerar både för allergin och som dessutom passar den aktivitetsnivå/ temperament du vill ha

Håller tummarna

Anonym (W) Trådstartaren

Äldre 27 Apr 13:48

#13

Anonym (4 år) skrev 2020-04-27 11:39:10 följande:

Jag har också pälsallergi och tagit sprutor för att kunna ha kvar mina hästar.

Hade hundar när vi växte upp och även nu i vuxen ålder

Briard är allergi vänlig och nu har vi cockerpoo funkar jättebra. Briarder rekommenderar jag inte som första hund även om den är underbar, det är väldigt mycket hund och kan vara lite jobbig att uppfostra haha min första va ett monster tills han blev 2,5.

Ett tips är att ringa runt till uppfödare av så kallat allergivänliga raser och be att få komma dit o kela

Sen ber du om att få en påse nyborstad/nyklippt päls med hem som du kan gosa med/lukta på hemma för att se om du reagerar

Fungerade väldigt bra för min del, fick välja bort ett par raser och min drömras tyvärr

har alltid velat ha irländsk varghund

Låt gärna hunden slicka på huden nånstans, nasty ja vet men i alla fall jag reagerar väldigt på saliven om jag inte tål hunden i sig

Dom jag reagerar värst på är korthåriga och strävhåriga raser

Så det blir ju lite mer jobbigt att hitta en ras som fungerar både för allergin och som dessutom passar den aktivitetsnivå/ temperament du vill ha

Håller tummarna

Tack för alla tips! :)

Glinda från Oz

Äldre 27 Apr 21:17

#14

Anonym (W) skrev 2020-04-27 09:55:34 följande:

Tack så mycket för alla fina svar, och för att ni delar med er av era egna historier!

Jag tar sprutor (hyposensibilisering) för min allergi hos en allergispecialist och har ca 2 år kvar innan jag är klar. Målet med detta är dock inte att jag ska kunna äga en egen hund eller utbilda mig tillveterinär, utan helt enkelt att jag ska kunna hälsa på vänner & familj med hund några timmar, kunna åka buss utan att medicinera och så vidare.

Jag vet även att det finns så kallade "allergivänliga" raser som många allergiker klarar av. Det är dock stor skillnad på att klara av en hund under några timmar eller dagar, och att bo med en hund i 15 år. Allergi kan förändras med tiden och att ständigt utsätta kroppen för den påfrestningen kan i det långa loppet leda till att man helt plötsligt utvecklar allergi mot damm, kvalster, födoämnen osv. Jag vågar inte ta den risken då jag vet hur det är att leva med allergi.

Livet blir inte alltid som man har tänkt sig, så jag ska verkligen försöka ta till mig era råd om att hitta intressen inom andra områden. Tack!

Skönt att du börjat med sprutorna

Det finns många allergiker som har haft djur i många år. Själv blev jag allergisk mot katter men valde att behålla katterna jag hade i alla fall och med hjälp av b.la luftrenare så växte allergin bort. Läkarna vill gärna måla upp skräckscenarion och de avråder alltid att ge bort djur man har eller inte skaffa djur fast det går bra i så många fall.

Allergin har stulit mitt drömliv

INNEHÅLL