Bo kvar ensam

Du klarar det av samma anledning som människor klarar andra besvärliga saker: för att man måste klara av det!
Många känslor som snurrar, förstås. Deppa när du inte har hand om barnen. Snart känns det lättare!
Jag har ägt ett helt eget hus, som jag köpte åt mig själv. Jag fick helt enkelt lära mig efterhand hur jag skulle fixa stopp i avloppet, fylla på vatten i värmesystemet och kitta fönster. Allt går att hitta på nätet, bara en sökning bort, eller ringer du en vän (INTE ditt ex!!).
Känslan jag kan är helt klart den bästa, du kommer dit, du också!

Kram!

Det första du måste fundera på är om du ha råd att lösa ev problem som uppstår med ett hus som du själv inte klarar av att fixa.
Sedan om du vill leva med den stressen att hela tiden leva på marginalerna för att ha råd att bo i huset eller om du ska få ro och kanske istället lägga pengarna på en guldkant i tillvaron för dig och barnen och flytta till en lägenhet.

Jag är ensamstående i egen villa, men jag har råd. Visst är det surt när saker går sönder och när det måste renoveras osv. men jag har ett renoveringskapital att ta av och behöver inte ta lån för allt som behöver göras.
I år ska huset målas om utvändigt och jag har nu förlikat mig med tanken att låta en målare göra det likväl som att jag ska fara omkring med en skylift och trilla ned och slå mig

Hus är så klart frihet, men otroligt mycket ansvar och kostsamt. 

Just nu när barnen är små är trädgård värdefullt..

Jag vill bara inte. Vill inte vara ensam. Vill inte... är så ledsen...

Ekonomiskt blir det tufft men vi är ju hemma här.

Ditt liv kommer inte att bli enklare av att vara ensam och ha det tufft ekonomiskt och allt ansvar vad eget hus innebär. 
En flytt kan bli en nystart och en glädje för både dig och barnen.

En trädgård är helt irrelevant för ungarna, om du väljer en boendesituation du inte mäktar med av den anledningen så ska du nog tänka om.

Att du känner dig sårad och ensam osv tycker jag att du ska söka en samtalskontakt för att arbeta dig igenom.

Enklare och billigare om du flyttar till radhus kanske.

På många håll är det dyrare att hyra en lägenhet än att äga sitt eget hus, speciellt om en har barn som ska ha egna rum, då springer hyran iväg fort.
Sorg över sin skilsmässa kan en känna oavsett var en bor. TS, orkar du med det stora projekt som en husförsäljning och flytt är, när du mår som du gör?

Kan du inte sälja och köpa ett radhus istället? Det är vad jag skulle gjort.

Billigare att bo kvar än att bo i hyreslägenhet faktiskt.

Tyvärr finns inga passande radhus till salu. Vill helst inte byta område pga barnens skola heller.

Nej jag skulle inte heller orka flytta just nu. Så det blir att kämpa på även om det är mörkt.. :(((

Jag vet 2 kvinnor i typ 35-40 års åldern, som hamnade i samma situation som du. De härdade ut. Levde med knappa marginaler. Den ena träffade en ny för 3 år sedan (hon var singel i några år), när hon var singel så förföll huset i lite sakta takt, och ingen direkt renovering pågick, då inga pengar fanns. Men nu är huset återigen på rätt väg, när de är två som kämpar tillsammans.

Den andra tjejen hon dejtar en kille nu. Även där har inget hänt i huset sista åren. Hon klipper gräset, städar och skottar snö på vintern. Men det känns som det kommer lösa sig för hennes del också.

Det jag vill säga är att man inte alltid måste räkna med att situationen blir oförändrad för resten av livet. Vårt hus köpte vi av ett äldre par i 90års åldern, det var i princip inget renoverat efter 1990. Hus förfaller ganska sakta, om man håller dem varma, ser till att taket är helt, och att det inte blir fuktskador. Man måste inte ha det senaste tapeterna, och golvet måste inte bytas ut även om det börjar bli lite slitet.

Det kanske bara är en tillfällig svacka. Går det runt ekonomiskt för dig, skulle jag lätt behålla huset om du trivs i det. Du kan säkert hitta nån ny partner när dina sår läkt.

Jag förstår din känsla men hemma är där familjen är. 

Ja, tomt är skönt med småbarn, men kanske kan du sälja huset och hitta ett litet radhus att köpa eller hyra? Eller en bostadsrätt på nedre botten med liten uteplats? Ställ dig i bostadskö oavsett för allt kan hända och det är bättre att ha köpoäng även om de är få. 
Vissa bostadsbolag har förtur vid skilsmässa också så det kan du kolla upp. 

Huset är, tro det eller ej, inte det viktigaste att behålla i nuläget. Been there done that. Att du har frid i sinnet och vet att du orkar med bostaden och mäktar med den ekonomiskt utan att ni får ge avkall på en massa saker är betydligt mycket mer värt i slutändan. 

 

Varför är radhus bättre än vanligt hus? Skulle aldrig vilja bo i radhus eller kedjehus.

Du har helt missat poängen. TS får det kämpigt ekonomiskt om hon bor kvar. Att istället köpa en mindre bostad innebär ofta billigare bostad. Även om TS skulle hyra bostad så får hon antagligen bostadsbidrag vilket gör att ett hyrt radhus kan vara mest säkert i nuläget.