Vänster borde vara större!

Varför är inte vänstern större?

Jämnlikhet, broderskap borde attrahera?

Välfärd!

Varför är inte vänstern större?
Jämnlikhet, broderskap borde attrahera?
Välfärd!

Fint i teorin, men har visat sig fungera mindre bra i praktiken. Socialism kräver att alla gör sitt, men i dagens samhälle är det för många som motarbetar det.

Socialdemokratin har dock varit mycket viktig för Sverige. Tyvärr spårade de ur redan på 70-talet.

Det enda bra sossarna gjort var att hålla Sverige ur kriget. Därefter utarmade man Sverige med höga skatter som tog bort initiativlusten hos folk. När sen knäppvänstern kom på 70-talet var det början på slutet.

Det enda bra sossarna gjort var att hålla Sverige ur kriget. Därefter utarmade man Sverige med höga skatter som tog bort initiativlusten hos folk. När sen knäppvänstern kom på 70-talet var det början på slutet.

Det var ju samlingsregering under den tiden. Åtminstone brukar jag få höra det när jag kritiserar S för mindre bra saker som gjordes under krigsåren.

Genom att ge nazityskland fri lejd genom Sverige och leverera järnmalm till dem förlängdes kriget...

Varför är inte vänstern större?
Jämnlikhet, broderskap borde attrahera?
Välfärd!

Vit man vänsterns enda fiende

Vi undrade 1995 om vänstern verkligen måste ge bort facts and figures till högern bara för att Sverige blivit multikulturellt eller präglas av mångfald som vi hellre säger i dag. Och jag har inte riktigt vant mig vid att borgerliga opinionsbildare därför per automatik inte längre är de mest korkade. Vore exempelvis moderaten Hanif Bali bara hälften så smart skulle han ändå med armarna bakbundna varje dag i veckan twitter-spöa sina motståndare då de själva låst fast sig i så många ohållbara positioner att det inte längre finns några argument att försöka slipa.
[...]
Tjugo år efter vår Arena-artikel har samhällskritik ersatts med normkritik, läs vithetsnormen. Det betyder att överst i makthierarkin befinner sig gruppen vita medelålders heterosexuella cis--män och ens rangordning bestäms av hur mycket du avviker från den identiteten med av­seende på kön, etnicitet, religion, sexuella preferenser med mera. Rörmokar-Rolle har alltså blivit lika mycket makt­havare och förtryckare som förr Wallenberg-Marcus.
[...]
De mest förtryckta, underordnade och maktlösa minoritetsgrupperna tycks i sig ha övertagit de storslagna politiska visionerna och utopiernas plats. De påförs de bästa av avsikter och kampen tycks kräva att vi ger dem solidaritet alla frågor i alla lägen med ändamål som helgar medlen. De som inte vill inordna sig eller instämma är antingen rasar, nassar, husblattar, självhatare eller den vita maktens tjänare.

steigan.no/2017/11/vit-man-vansterns-enda-fiende/

Douglas murray - Madness of crowds

But the other top tiers of this hierarchy pyramid are inhabited by different types of people. At the top of the hierarchy are people who are white, male and heterosexual. They do not need to be rich, but matters are made worse if they are. Beneath these tyrannical male overlords are all the minorities: most noticeably the gays, anyone who isn't white, people who are women and also people who are trans. These individuals are kept down, oppressed, sidelined and otherwise made insignificant by the white, patriarchal, heterosexual, 'cis' system. Just as Marxism was meant to free the labourer and share the wealth around, so in this new version of an old claim, the power of the patriarchal white males must be taken away and shared around more fairly with the relevant minority groups.

At its outset this new ideology was not taken especially seriously by its opponents. Some of its claims seemed so laughable, and its inherent contradictions so clear, that coherent criticism was almost absent. This was a mistake. It is an ideology with very clear ideological precursors, but still an ideology that ? whatever else may be said for it ? provides a lens for understanding the world and a purpose for an individual's actions and life within the world.
[...]
Of course power exists as a force in the world, but so do charity, forgiveness and love. If you were to ask most people what matters in their lives very few would say 'power'. Not because they haven't absorbed their Foucault, but because it is perverse to see everything in life through such a monomaniacal lens