Får dåligt samvete när jag äter.

Du har utvecklat en ätstörning och du bör söka hjälp omgående.

Träna fysiskt mycket mer istället för svälta kroppen.

Du är tyvärr inte ensam om att känna så. Du har fått en ätstörning. Jag känner flera som har haft det, men som mår bra nu. Det finns hjälp att få. Kontakta din vårdcentral.

Ta hand om dig!

Neej, det tror jag inte. Jag är fortfarande överviktig ^^

Jag håller på med yoga och cyklar en hel del :) Har lite svårt att ta mig ut då jag har social fobi och är extremt utmattad, redan innan jag lade om min kost, annars hade jag lätt dragit ut och sprungit och/eller gymmat också!

Du kan ha utvecklat en ätstörning trots att du är överviktig. Man behöver inte vara "smal" eller undervikt för att ha en ätstörning. Du är fixerad av att inte gå upp i vikt, så pass att du äter så lite att du trillar ihop.

Ätstörningen sitter ju inte i vikten utan i huvet. Ät bra mat istället så behöver du inte oroa dig för hur mycket du äter.

En ätstörning handlar inte om vikten på nåt sätt!

Extremt feta har en ätstörning, precis som dom som har anorexia.

Ja, detta är vi nog otroligt många som kan känna igen. När man går in och styr hur man äter, antal kalorier, håller koll på vikten och får resultat så kommer duktighetskänslan, man känner kontroll och makt, så duktig, så disciplinerad, så skärpt. Det är beroendeframkallande.

Den euforin och manin detta leder till kan vara fängslande och svår att göra sig fri från - så jag känner för egen del att jag inte vill att mat ska associeras med dåligt samvete och brist på disciplin etc.

Jag fick efter några år helt enkelt hitta annat fokus än just att räkna kalorier och kolla vikt. Jag försöker istället pusha mig själv att hela tiden nå nya fysiska mål, vara mer aktiv. Äter vad jag vill, men undviker att proppa i mig samt att äta för tidigt eller för sent på dygnet. Det har hjälpt mig.

Lägger man fokus på kalorier och vikt så är det också där man lägger värdet och mästringkänsla; och så vill inte jag ha det. När fokus ligger på skojig fysisk aktivitet och varierad kost kommer jag bort från rent/dåligt samvete. Då är mat något jag äter med glädje igen..

Och som andra nämt; ätstörning har inget vikt att göra. Extremt vanligt att överviktiga med ätstörning vägrar "ta till sig" den epiteten, för man känner sig inte "värdigt" att ordlägga sig så - man är ju tjock, hur kan man säga man har ätstörning typ? Bättre än så vet vi ju idag. Hoppas inte du egentligen vet djupt inne att du utvecklat en störning, men förnekar det för dig själv?:) Är väl bättre att kalla en spade för en spade tänker jag!!:) men, men.. fri kan man bli, ätstörning eller ej, det är väl där vi bör lägga fokus nu; hur man kan bli fri igen!:)

Det du beskriver låter dessvärre som en ätstörning, och det är tyvärr en myt att endast magra personer kan få det. 

Att du redan har insikt att något inte ligger rätt till är ju fantastiskt. Det är det första svåra steget mot ett friskt liv. 

Har du möjlighet och bor i Stockholm kan jag varmt rekommendera dig att vända dig till Ylab om inte för behandling, då åtminstone för att kartlägga din hälsosituation idag. Tror de även börjat göra ämnesomsättningstest som kan ligga till grund av din viktminskningsresa, och lovar att de aldrig kommer tipsa dig om några speciella dieter.

Annars finns det säkert något annat ställe  där du bor. 

lycka till <3 

Det finns inget som hindrar att vara både överviktig och ätstörd.

Läs på lite så förstår du nog detta.