En förälder som har separationsångest?

Hej, jag är separerade i över 2 år och det finns ett barn som bor växelvis med mig och den andra föräldern.

Jag undrar och behöver råd hur man skulle kunna hantera den andra förälderns separationsångest till sitt eget barn? Föräldern blir öppet ledsen inför barnet vid överlämningar eller vid telefon/video samtal, dvs pratar och visar väldigt mycket sin saknad inför barnet. Jag tycker det dock börjar gå väl över gränsen och känner en oro för hur barnet känner. Jag får känslan att barnet behövs för att trösta sig själv....så borde det ju inte vara?

Jag tänker prata om detta med den andra föräldern men det är svårt eftersom min åsikt är väldigt lite värd inför den andra föräldern.

Jag förstår att man som separerad föräldern saknar sitt barn men det kan ju inte vara bra att uppvisa en ?överdriven? saknad eller söka denna tröstan? Eller tänker jag fel?

Tack!