Skavanker i utseendet

Tidigare blev jag störtkär i en kvinna som inte var en skönhet precis. Men hon var fantastisk på så många olika andra vis. Vi levde ihop i ca 10år och hade det riktigt bra.

Fick ändå göra slut till slut.

Nu är jag något äldre och nu tänkte jag vara riktigt kräsen när det gäller utseende på min nästa. Dessutom skall hon vara avsevärt yngre än mig.

Alla har skavanker. Skulle knappast välja bort något för något sådant. Däremot skulle jag kunna välja bort en person om den har alltför oattraktiva personliga egenskaper, men vetefan om jag ens skulle bli kär från början då.

Man blir inte kär i någon perfekt människa utan skavanker. Alla har dom. Lite övervikt eller finnar är knappast ett problem om man gillar personen.

Och du är fullständigt felfri utan skavanker?

Jag kan tänka mig att utseendet kan spela rollför om man blir kär eller inte, men när man väl är kär spelar det i gen som helst roll.

Just acneärr och övervikt tror jag inte skulle påverka om jag blir kär eller ej.

Många saker så som övervikt, finnar etc är något som går att fixa. Men en usel personlighet är oftast alltid usel.

Min man hade böldakne på rygg och axlar och kunde inte ens titta på ost eller choklad när vi träffades, så då såg jag givetvis till att han sökte hudläkare och fick behandling för det. Två månader med antibiotika för att döda bakterierna i hans porer och sen var det problemet bortblåst i drygt tio år. Sen fick han ta en underhållskur igen.

Synd att inte hans föräldrar använde skallen 10 år tidigare bara för då hade han sluppit de flesta av de ärren. Många föräldrar borde ha bättre koll på sina barns hälsa och hud.

Sen hade han ett fult utåtväxande födelsemärke på bröstet som togs bort med mindre kirurgiskt ingrepp. 

Och så klagade han i 15 jävla år att han rakade sår på läppen varje dag pga ett uppstående födelsemärke. Det var nämligen så lång tid det tog mig att baxa iväg människan till att lasra bort problemet+ några åldersutväxter som börjat uppstå runt ögonen. Och nu är han glad som ett barn och kan ÄNTLIGEN raka sig utan att sätta dasspapper på läppen och svära varje gång vi ska på fest. 

En del män fattar bara inte sitt eget bästa och varför göra sig fulare än man är liksom? Helt obegripligt.

Men nu när han gick och tog bort tre utåtväxter i nyllet så blev hans manliga kollegor intresserade och kom på att de kanske också kunde leva utan en fettknuta på skulten (som alltid går hål på när han rakar skallen) och en åldersvårta mitt på näsan- wow...

Så nej, jag väljer inte bort någon pga det men däremot tycker jag man bör åtgärda det som går att åtgärda och det finns fan ingen ursäkt för att springa runt med vårtor och utväxter i ansiket idag, eller vara ohälsosamt fet. Jag kommer att sätta fart på ditt fläsk också om inte du gör det.

Wow, är du alltså en 10-poängare själv?
Eftersom du tror att avsevärt yngre kvinnor skulle vara intresserade?

Är du 40 som det står i presentationen?
Är det jäntor i 20-årsåldern du suktar efter i så fall?

Lite övervikt, som i lite, är inget större problem. Fast jag skulle ta reda på hur nyligen han lagt på sig den. Har det skett i närtid så är risken att han fläskar på sig ännu mer. 
Och d¨å avstår jag. JAg har svårt för övervikt och släskiga magar.

Finnar har man inte i min ålder och jag är inte intresserad av småpojkar i 20-årsåldern. Så det är inte aktuellt att fundera på.

Alla människor har skavanker. Titta bara på hur toppmodeller och världsartister ser ut i vardagen när de fångas på bild på väg till affären kl 8 på morgonen.. Finnig, glåmig hy och rödsnyten näsa pga allergier, tydliga födelsemärken och operationsärr.... (googla så ser ni)

En människa som har "det" och fångar mitt intresse och som jag blir kär i har definitivt skavanker. Likväl som jag har det. Och ju äldre man blir ju fler skavanker finns det oftast.

Det finns 18-åringar med bristningar på brösten, acne och tandställning till en för övrigt fin kropp och de flesta män över 50 är tunnhårig..... Så...

Däremot har jag svårt för personer som överkompenserar skavanker, då blir det fel åt andra hållet.. En maniskt vältränad kropp kan inte dölja faktumet att man inte filat fötterna på 18 år och ser ut som en Västerbottensost i flipflopsen etc...

Blir jag kär har ju inte skavankerna haft sån påverkan på mig att det hindrat mig från att bli kär. Maken har tex ett antal vårtor på ryggen- det kvittade. Hade han däremot haft rejäl övervikt hade jag inte blivit kär. Handlar mer om smak än om specifika utseenden. Ingen är perfekt, men det finns nån för alla. Har en bekant med endast svarta risgryn till tänder och han är sambo sen många år.

Beror på om skavanken är självförvållat.

Ovårdade tänder , övervikt på grund av ständigt ätande och ingen motion går bort.

Men har personen skavanker på grund av olycka / sjukdom och annat man inte rår för gör inte så mycket.

Om jag blir förälskad är ju personens utseende associerat med de känslorna så jag kan inte påstå att jag bryr mig om "skavanker" då.

Jag var tillsammans med en överviktig man ett tag och problemet med det var inte själva utseendet utan att jag gillar att vara aktiv och han orkade inte riktigt med det. Sedan var jag orolig för hans hälsa, man vill ju inte att partnern ska dö i förtid. Det var inte därför det tog slut men tankarna fanns där.

Jag kan tillägga att när jag var yngre så var jag förälskad i en kille som var brännskadad i ansiktet och antagligen stora delar av kroppen. Jag var för blyg för att ta initiativ då men det var hans personlighet som gjorde mig knäsvag. Där kan man ju tala om en "skavank" som inte hade hindrat mig om jag hade vågat.

Jag tror det har med personlig mognad att göra. Kanske inte känslorna som sådana, men däremot att bli tillsammans med någon med sk "skavanker". Är man osäker på sig själv så tror man liksom att ens partner måste vara snygg så han/hon liksom blir ett komplement till sig själv, man är inte tillräcklig bra själv. Är man mogen och säker så bryr man sig inte. Man är ju helt klart medveten om personens "skavanker" men man är med personen ändå. Tror dessa relationer är så mycket lyckligare än alla dessa ytliga som finns för att man ska uppfattas som ännu snyggare och dessutom få snygga barn... som också sen växer upp och bara bli utseendefixerade.
Jag är inte direkt världens snyggaste, men min kille ser mig och då blir det liksom mina imperfekta sidor som han älskar för att han älskar mig. Min uppåtnäsa är en del av den han är kär i... och det känns så fint och genuint och äkta på något sätt även om jag själv alltid har önskat att jag bara hade en vanlig näsa, och en platt mage - så i min relation så spelar det ingen roll. Dock är han väl medveten om att idealet bland tjejer är något annat.