Hur förlikar man sig med barnlöshet?

Har du lyssnat på klara zinmergrens sommarprat P1 (många år tillbaka iof men hon tar upp exakt detta!) väldigt fint program.

Vet inte vad jag kan bidra med... Men fylla livet med andra viktiga relationer och tillåta sig själv att få sörja detta. Många människor går igenom trauman och livssorger. Tyvärr tillhör det livet. Vissa förlorar sina barn i sjukdom eller olycka. Vissa förlorar ett syskon. Livet är väldigt brutalt men vi måste lära oss att leva med det och acceptera att livet inte blir som vi vill. Att fokusera på det VI KAN KONTROLLERA, istället för att lägga fokus på det vi inte kan göra något åt. Och det är inte bara. Det kräver nog mycket arbete och mycket sorgearbete för att nå dit.

Jag hade kontaktat en psykolog eller terapeut för att få vägledning och handfasta tips hur man hanterar smärtan bör den känns som mest. Tycker du ska söka professionellt stöd i detta.

All lycka till

Är nog oerhört individuellt hur man gör men för mig handlade det om att verkligen tömma alla alternativ, vända på alla stenar, se alla möjligheter, tänka utanför boxen på allt. Och sen beta av checklistan (adoption, fosterhem, IVF, spermadonator, what ever) och få svart på vitt att det inte finns någon möjlighet överhuvudtaget nånsin. Då fick min kropp och psyke arbeta med alla känslor och sen gick det att lägga det bakom mig. När jag insett att jag gjort allt jag kunnat så blev det en lättnad i mitt samvete och det blev liksom ett konstruktivt sätt att sätta punkt. Sen bokade jag kurator och fick gå och prata om det och fick hjälp med att komma vidare.

Man får lägga pussel med sig själv vecka för vecka och se vad man får lust med och vilken inriktning man hittar. Att komma på vem jag är utan barn är ju en sorgeprocess.

För mig hjälpte det mycket att få gräva i alla alternativ och förstå fakta och aktivt själv få ta beslut om att vissa alternativ faktiskt aldrig varit aktuellt för mig. Att själv säga nej till barn var läkande.

Jag tror att det är bra med gruppterapi/ psykolog på egen hand. Om jag vore du skulle jag vända mig till vårdcentralen och fråga vilka alternativ som finns för just ofrivilligt barnlösa. Finns säkert även självhjälpsböcker om ämnet. En kreativ uttrycksform tror jag även är bra såsom att skriva eller måla.

Jag tror även på att det är viktigt att inte bli bitter. Du gjorde vad du kunde. Du ville ha barn men det blev inte så. Klappa dig på axeln och var stolt över dig själv. Du är så mycket mer än du tror och kan leva ett fullgott liv utan barn. Om du tror på ödet så kan det vara en tröst.

Skriv en lista med fördelar att inte ha barn. Du har mer pengar och frihet. Sätt upp nya målsättningar, spara pengar, res, skaffa djur, byt jobb, vidareutbilda dig, kanske jobba med barn, passa barn... Vill du skapa dig ett rikt socialt liv så kan du fixa det. Har du kanske en partner med egna barn? Stor släkt? Vänners barn... Livet är ditt att skapa.

Jag kanske hamnar i samma sits som dig. Den som lever får se men jag har lovat mig själv att aldrig bli bitter. Jag har makten över mitt egna liv.