Ambivalent beteende
Förvirrad, ibland känner jag mig som en egoist, ibland självutplånande, har svårt att avgöra. Lever ihop med en man sedan ett år, men varit tillsammans i fyra, från och till de första två åren. Har starka känslor för den här människan, svår att lämna även om jag varit på väg flera gånger. Just nu är han i en depression. Jag försöker stötta så gott det går. Han vill inte prata så mycket, låter honom vara och gör allt praktiskt hemma. Blir less, då jag senaste månaderna gjort just det, trots otaliga försök att få honom att ?hjälpa till?, dvs hitta ett bra system. Jag känner mig som en jävla hemmafru. Och i perioder, visst, då gör man mer, som nu. Men jag ser inte riktigt en skillnad, och sa det till honom igår att det känns som att jag bara fixar allt hemma, jag orkar det inte. Jag skulle vilja att han pratade med mig mer. Men, det skall tilläggas, det är också en rest, det i att han ofta håller mig utanför, uppfattar jag det som, inte bara nu. För jag kan respektera att man vill vara ifred. Men alltid? Så går tankarna. Det finns en osynk i sexet också. Dessutom. Vi har väldigt sällan sex. Min lust är tryckande, jag blir ofta arg och ledsen, vilket jag fattar inte direkt ökar mina chanser, men hur lätt är det att låta allt vara. Jag håller mig lugn i perioder, låter det vara (vi har pratat om det sansat ett flertal gånger), men sedan blir det för jobbigt. Och jag tror min lust stressar honom. Förut anklagade jag mig själv lite för mycket medan jag senare tid insett (?) att vi kanske bara inte synkar. Och nu känner jag mig vidrig som blir arg mest jämt, när det är helt fel. Har svårt att kontrollera mig, samtidigt som jag tycker att jag anpassar mig för mycket. Si eller så, fram och tillbaka, hur osäker kan man vara? Råd tas tacksamt emot.